tydelse. Parlamentet uppmanas att skänka reformen af folkrepresentationen en lugu och opartisk uppmärksamhet. — J diskus: sionen angående swaradressen yttrade dJs raeli, att England hade gjort både Öfterri: fe och Frankrike fredliga föreftällningar, och att han hoppades, att desfa få wäl fom den allmänna ovinionens inflytande skulle trygga freden. — 3 öfwerhuset förklarade lord Derby, att Österrike lofwat, att icke gå anfallswis till wäga, Frankrike likaledes, få wida Sarz dinien icke angripes. Sakernas ställning är således icke hopplös. Diplomatien bes mödar sig att tillwägabringa en försoning. Hamburg d. 4 Febr. Frankrikes och Österrikes rustningar fortfara oafbrutet; i Paris och Wien wäntar man krig. — Kaffe, i följd af berättelserna från Rio 16 a I högre. Omsättuing 6000 säckar. — Hafre stilla, korn fast. Paris den 3 Febr. Rentes hafwa i följd af engelska throntalet fallit till 68, 50. Turiu d. 3 Febr. Österrike har swarat tillfredsställande på Gavours note angående Piemonts lika rättigheter med Modena cen ligt haudelstraftaten af år 1831 och lofwat ett snart uppfyllande af den gjorda begäran, Paris d. 4 Febr. Brochnren Napoleon den Tredje och Jtalien oroar spekulanterna. Kursen wacklande. Hamburg d. 5 Febr. Från Bombay förmäles under d. 11 Jan., att ett stort an: tal rebeller underkaftat sig och att det går raskt med landets afwäpning. — Pariserbörsen är försatt i stor oro genom Gueronnieres brochyr, och Rentes hafwa i foljd deraf fallit till 66,35. Ehuru brochyren tyckes anslå en mild ton, sorkla. rar den dock Frankrikes fordringar angaens de Jtalien för oafwisliga, och Jtaliens uärs warande ställning för ohalibar; den föreslär slutligen en italiensk konfederation under påfwens presidium. Om arbetaklassens ställning och framtid. Under denna rubrik lästes nyligen i Göthe borgs Hance slidnings Weckoblad följande upps atts: Wi äro ala arbetare, yttrade för ett tios tal år tillbaka en af Stockholms förmögnare köpmän, wid ett tillfälle, då någon wille göra begreppet arbetsflaf uteslutande gållande för kropsarbetaren. Anmärkningen war riktig. Hwarje menniska, som med idoghet anwänder sin tid till nyttig werksamhet, ware fig wid pulpeten el ter skitibordet, i lärostolen eller på taburetten, hwar och en fådan är arbetare och förijenar all hedet, hwattill det ärliga arbetet berättigar. Men staller man fig på denna samma jems likhetsgrund, betraktande oss alla fom arbetare, sa må man ock widkännas de sanningar, som deraf owillkorligt härflyra. Will man åt sig förfäfta arbetets heder och yttre förmåner, få må man oc medgifwa dem åt alla andra ars betare, i den mån personernas sedlighet och förftåndgodling, m. e. u. bildning, göra sådana fordringar berättigade. Man måste sålunda medgifwa att äfven den fmple dagkarlen — ty äfwen han år wäl arbetare — eger rått au med sitt ärliga arbete tillegna fig alla de förmåner, fom arbetare inom de högre regios nerna af fombhållet anser för fig rätimätiga och behöfliga. Det fan då ide längre blifwa tal derom att den ena menniskan har neg eller Pbör wara nÖjd med det eller det. Wi äro OVE sitätintutun, bade I wart och andra lander, wara långt skiljd från detta mål. Och äfven Der hans yttre omständigheter blifwit få före båttrade, att wägen till det stora fridsmålet kunde synas banad, saknas ofta de inre wilfo: ren för den banade wägens beträdande, wilfos ren nemligen af sedlig kraft, insigter och meds wetande af hwad han bör fordra af sig sjelf och af andra. Här, sasom i allt, gifwer en jemförelse med det förflutna ledningen till bedömmandet af det närwarande. Gå wi iillbaka till de äldsta tiderna, få fins na wi hos alla folf det kroppsliga arbetet us teslutande lagdt på förtryckta, råttlösa trälars axlar. Trålen kunde af fin egare — ty han egdes såsom ett annat bohagsting — mifhandlag, saljas, ja dödas. Äfwen de utmärktaste tänkate förtlarade att der kunde och borde ej wara annorlunda. Det måste, hette det, wara en särskild menniskoklass, som förrättade det kroppsliga arbetet, på det att de öfriga mens nistorna stulle funna odla andens jordmån. Man glömde blott, att äfwen det froppsliga arbetet, rått jattadt, eger ett andligt eles ment, och att snillets gäfwor ide ärfwas inom någon wiss klass. J Swerige fortgick träldomstillståndet ända in i det fjortonde seklet; i andra länder ännu längre. Och det finnes, sorgligt att omtala, ännu i dag stater, hwilka dock berömma fig att wara frihetens hemland, der millioner Froppsarbetare gå och gälla fom bohagsting, hwilfa funna köpas och säljas. Hos of är der lyckligtwis numera annors lunda. Den allmänna jemlikheten inför lagen är längesedan stadgad. Den sista lemningen af ett motsatt förhållande föll med husagans afskaffande. Ett swått hinder för arbetsklassens utwedling, äfwen der denna klass eljest blifwit fri gjord från fina swåraste förtryck, — har ter gat i wissa lagar, fom inskränkt def fria werts samhet och förwärf. Så har det warit jords brufsarbetaren förmenadt att funna med full eganderätt tillegna fig ett mindre jordsiycke, att der funna bereda fig en fast bostad och eget hus och hem. Dena hinder har nyligen! blifs wit undanröjdt i wår lagstiftning, och arbetas ren kan nu för en besparad penning winna detta mål, fom måste för hwar man wara öns skanswärdt, att bo på egen grund och hwila wid egen härd. Hwar man minnes yrkesarbetarens ställning under den gyllne skråtiden, då lagar, underligt att omtala, förbjöd den s. k. frie mannen, att årligt förförja fig med fina händers arbete, des rest han ej wunnit s. k. burskap, eller kunnat erhålla anställning hos någon burskapsegande mästare. Det återstod för en sådan elycklig menniska ingen annan utwäg än att — wandra, wandra från stad till stad, begårande ars bete eller allmosor. Det war honom icke ens medgifwet att åfa, funde han och lika wal fom hwarje annan betala fin ffjutå. Och gemensamt för alla arbetare war före hållandet en otillräcklig betalning. Att winna fit fnappa, ofta alltför knappa bröd under hele sans och fraftens dagar, utan möjlighet att funna, såsom fig bör, bilda och upprätthålla familj, samt utan hopp att på ålderdomen kunna lefwa någorlunda sorgfri uppå en samlad besparing — detta war den tillwaro, fom ars betaren köpte med trägna mödor från morgon till qwäll, från lifwets morgon till dess afton. Jcke underligt att härunder bränwinet ofta blef hans tröst och att mången gång brottets bana föredrogs framför den tunga mödans. Det år numera ganska annorlunda. På de flesta orter lemnar nåringsfliten åt arbetaren en större behällning och gör det för honom möjliat. att aenom sparsamhef och fit hetvosarbetarens själsodling. 68 4 —— tit A. Samtidigt härmed öppnas nya tillfällen för ö Foltskolan blifwer met hwarje nations bufiudangelågen be ur Jndustripalatser, med deras förwånande ut: ställningar, göra det för honom möjligt, att med en flyftig blid inhemta mera af närwa rande och förflutna tiders fultur, än den lårde fordom med alla fina forffningar förmådde fatta. Lägges härtill det billiga pris, hwartill man nu kan tillegna fig böcker och konstalster, m. m. så inser hwar man, att för arbetaren numera wägen blifwit öppnad till frihet, till den frihet nemligen, som är den enda sanna, att uppfylla sin höga menskliga bestämmelse såsom hugfader och säsom medborgare. Der ljuder lif a hjelp dig sjelf, och Gud skall hjelpa —!— — Hwarjehanda. — En tafla af M. Larsen, försåld för 5 millioner. Cgaren till Univerfitetå-bokhandeln i Helsingforss emottog nyligen af wår bes römde målare M. Larson en tafla till förfåljs ning, dagen efter dess ankomst inträdde en fhers re i boklädan, hwilken med fännaremin begynte le på taflan, fom föreställde en fyrbäk, hwilfen jemte månan belyste ett upprört haf, hwarå sågs en ensam seglare. Då herrn några ös gonblick betraktat taflan, såg man honom gå tanten bort och titta bakom densamma i den att ett werkligt brinnande ljus på något fiffigt sått wore anbragt uti fyren, men seende fitt mibsstag, samt ant endast eu mästarhond ditsatt färgkloten, åstadkom samma effekt, utropade han: NA det war hin, den fyren år wäro åtffillige fwafwelftidor, och wändande sig till fommigsionären frågade han: huru många begår ni för den? — Denne bof: och konsihandlare brus far göra i allt möjligt. och wetande att han hade swafwelstiksfabrikör för fig, tänkte han nu på euvad zu verdienen, swårade fördenskull: 5 millioner min herre. Stickfabrikören, fom tros ligen af pur sympali för knalleffekten war alldeles förtjust i fyrbåken, yttrade derpå med hånryckning: för för 5 millioner wafwele stickor. Jag eger ej flera taflor ån denna, men fär nu säga såsom lejoninnan i fabeln fade om sin unge: blott en, men ett lejon. — Aktenskapskontor. Ett sådant är ny lie gen inrättadt i Köpenhamn och har redan börjat göra goda affärer, åldre och yngre mör hafs wa redan der fått fin önskan uppfylld, och ftundeligen tillftrömma sökande. Till efterrättelse för spekulanter meddelas, att den dam eller herre, fom fånner fig i behof af kontorets medwerkan, har at:, för fin framtida äkienskapliga lycksalighets beredande, till kontoret inbetala 2 rdrarmt; och om man medförer sitt porträtt med åtecknade upplysningar om förnamn het, ålder och stånd, upphänges fonterfeict i De detill uppråtiade gallerier för giftassjuka Sedan inlemnas adressen på kontoret och om någon har kännt sig lifwad för eti porträtt stämmes genast möte i ett wid kontoret beftnte ligt, för detta ändamål afsedt rum, hwarest nårmare afgöres om saken och der förlofnins gen ända hittils gått för fig. Så snart fom möjligt derefter firas naturligtwis bröllopet Enhwar fan fritt beföfa etablissementet dock få endast fruntimmer beföfa galleriet der herrar nes porträtter hänga och endast herrar galles riet för de qwinliga porträtterna. (G P.) SHandels-undervättelier. Stockholm 4 gebr. Dagens furs för i förmöågens Londen rdr rilsm. 17: 90. Hamburg ror rifem. 134 75. Paris rdr riksm. 71: 50. 4 beriat