r förstärkning för att kunna ertryck. cons yttrande till baron HUibs as i ett telegram, öfwerraskade )äbner. Jcke blott i den före utan äfwen uti de diplomatiska an nu på krig, och det beråts österrikiske gesandten ernar resa idare uppdraga sina fu ktioner t von Ottenfels. Ssterrikiska iga eljest icke handla få beflute såsom ett bewis på kejsarens terrife, alt Då marechal Kaillant van förelade honom det prafts album öfwer kriget på Krim, exempl. straxt skulle sändas i af Ryssland, derefter till Drott: and, sedan till konungen af en, sultanen och konungen af en intet till kejsaren af Öfters klasserna öfwerallt i Frankrike emål för autoriteternas omsorg. n Linvgeå föranftaltad en lufts för arbetare, wid hwilket tills nillåtit, an jernbanebiljetterne pass, och att wid uppwisandet r alla muscer skola stå öppna. i Theatre lyrique och Baude sresentationer, till hwilka arbes a fri entree. jserligt dekret af d. 2 d:s förs dödliga qwarlefworna af fran: a begrafwåas i S:t Denis. Förs äller emellertid ingenting, bus Napoleon den förstes lik skall inska konungarnes gamla bes Säsom bekant är har prins satt sig deremot, och man tror doleon den förstes lik skall förs plats så länge prins Jerome vaf:underrättelfer. 3 d. 2 Jan. Enligt unders Bombay af den I Dec. ute: goda werkningarue af den tien, och man betraktar fre: ra förerf ående. Öfwerbefäl: totalt slagit rcbellerne wid hafwa lidit ett betydligt ne: rant har slagit en skara rer en Gourter. — Helivtillftån: elska trupperne är i det hela de. un privat depesch från Bale 13 Nov. har en fruktanswärd t derstädes, och skadan auflås dollars. n. SHSsamb. Nachr. meddelar patent från dansta regeria: inska fräwderförfamliagen, in: ar pa dennes förslag och pe: af serbiska ministrar. Senaten skall förklara det för Serbiens önskan, att Alexander abdikerar, och att derefter utnämnes en ny hospodar, liksom efter Milofdy 3 fall är 1839. — Madrid d. 1 Jan. MNegeringen har förklarat Gortes, att den ämuar protestera mot Buchanans förnärmaude hypothes om Gubas försäljning. Församlingen har ceus hälligt instämt i denna åsigt. London den 3 Jan. Engelsk hwete 1 a 2 sh. högre än i måndags; med främman: de blott obetydlig omsättning. Hafre 5 sh. högre. Amsssterdam. Switt hwete 7 gyllen lägre; marknaden för öfrigt stilla och oförs ändrad. Paris den 3 Jan. Rentes öppnade i foljd af oroande rykten i mycket matt ftäms ning fill 72, 40 och stå un 71, Sö, Hamburg d.3 Jau. Holsteinska ftänderforsamliugen har i dag walt Scheel: Ples fen till prefident och Th. Reinecke till vice president. — D. 4 Jan. Ängfartyget Tyne, fom lemnat Rio deu 10 Dec., ankom i går till Lissabon. Kaffcinlastningarue från Rio till Hamburg och Kanalen under de sista 4 wec: korna frän d. 9 Nov. uppgingo till 32,000 säckar; i förrad 110,000 säckar. Pris 4650 — 4800. — Gula febern har icke ånyo wisat sig. — Sonftitutionel af d. 4 innehåller en berättelse om mottaguingshögtidligheterna nyasdagen. Napoleon yttrade till baron Hiäbner följande: ÅJag beklagar, att wårt forhallande till er regering icke längre är så godt fom förr. Säg eder kejsare, att mina personliga känslor för honom äro os förändagt desamma. — Berättelserna från Jtalien äro myc: ket oroande. — Storfursten GConstantins yttranden I Turin mot Esterrike äro högst påfallande. — Kaffe oförrändradt i pris; omsättning 3000 säckar meft Santor. Svanmalsmareks naden stilla. Madrid d. 3 Jan. Correspondencia Autographa förmäter ofsicielt, att Mexiko bewiljat full ersättuing för de utprefuin: gar, spaniorer i Tampico warit underka: stade. Hamburg d. 5 Jon. Times af den 4 d:s meddelar, att Frankrike och Österrike äro oense angående kyrkostaten. Frankrike will att fransmän och österrikare skola drar gas tillbaka, om päfwen fortfar att afflå reformen. Österrike bar deremot bceslutat at: under alla omständigheter förswara vat: wen. Lounudon d. 5 Jan. Eugelskt hwete fast; fremmande obetydlig förändring. Biedel: hafs koru och hafre efterfragade. Rag hal: ler fig i pris, men stilla. Hwete oförän: dradt. F anuower d. 3 Hau. Undra fammar ren har antagit Cstermceyers forslag tili tull: forhojuing. fvit fom sjelf för att fe uppå dansen och mots togs med höga jubelrop. Han hade, fin björns felt till prydnad, smyckat fin jagidrägt med nås gra af den tidens prydnader. Ånnu bar fos nung Carl den långa alongeperuk, hwari han sinnes afbildad fom fronpring och under fina första regeringsår; ännu bar han den fina bwita spetshalsduken; den dyrbara fragen war före swunmen, men ej dessa manchenter, hwilfa han i en senare tid brukade fsönderplocka från sina hofherrars armar och hwilka i sanning woro för bräckliga ting för att rått passa in i de jernhärda napptagen under hans fälttåg. Her tigen, ehuru lätt sårad i benet, war, liksom fos nungen, wid muntraste lynne och utpekade fråmts samt de wackraste bondflickorna. Troligen war det på hans iillställning fom man hade firat den sista och tappraste björnens panna med en krans af lager, bruten i orangeriet. Derpå hade man lagt den befranfade björnen, bunden naturlignvis, på en flåde och sköt honom få oförmodadt in i salen midt ibland de dansande. Dessa fom ide wisste af nägot på förhand foro med häpnad åtskils; musikanterna glömde att spela, alla trängde fig till wäggarne, och der blef midt på golfwet en rymlig plats, der man såg konungen något förundrad wånta hwad björnen hade att såga honom. Waldborg Eredotter hette den wackraste bonds flickan, en fyllig och rödblommig wermländska, med rått warma och smäktande ögon, som skulle ha anstått en skönhet wid konung Augusts gas lanta hof. Hon framträdde nu — flådd till Diana, så godt sig göra lät med granris, bäge och pilar — till att föra ordet för björnen. Ganska hurtigt och utan att låta skrämma sig af hans brummande, tog flickan kransen från björnens hufwud och lindade den kring fonuns gens panna, under det hon uppläste följande verser af okänd författare: Så långt fom björk och gran the stå i wilda norden Har skogens drott ey fjänt fin lijte uppå jorden. Men alltifrån thenna fund then steore skogens jarl Betwungen lägger uedh fin krants för Kouung Garl. Si är thet vijfe un, fom Konung Carl förwärfde, Långt större än thet land Han utaf Fäder ärfde. Håus macht then går få läugt fom björk od) granar få Hans Nampn med ähra skall till Nyktets tempel gå. Konungen i sitt glada lynne upptog denna byllking både nådigt och muntert, i det han förklarade att han icke wille röfwa äran krans ifrån en få mägtig och tapper jarl, fom björe nen. För att strart gifwa mening åt dessa ord, tog han kransen från sitt hufwud och tas de den åter på björnen. Då blef han warse att björnen ännu war bunden. Jlla anstår det en segrare, fade han, att bekransa en bunden fiende, likasom till hån och blygd öfwer hans nederlag. Gack och war fri för din mandomgå ffuld! Jnnan någen hann efter wågade göra en föreställning, hade konungen framtagit fin jagts fnif, och afskurit björnens band. Wid denna syn rusade stora och små med förskräckelse på dörren. Allenast konung Carl och några hans mån, fom ide wille wara fegare ban, ftannas de qwar med handen på wärjfästet och wäns tade nyfiket hwad björnen månde företaga sig, när han kände sig fri. Skogens lurfwige konung syntes dock icke mycket hugad att begagna fin frihet. Han Iyfs tade safta fnysande sitt hufwud, sträckte ut fina domnande ben och tycktes betänka sig. Derpå reste han sig med möda upp från slädan, såg melankoliskt omkring fig på ljusskenet, tog nä gra steg, wacklade framåt, suckade djupt och utsträckte fig derpå orörligt framför konungen. Man betraktade honom närmare; — han war — — — Ad, fars — 15, AOs, sr 2 CO... n —— CC