Fjerde Böndagen predika: J Ottesången t. f. Starskomm Wesserberg. J Högmessan Kyrkoherden Witt. J Aftonsången t. f. Stadskommimistern Westerberg. — Gårdagens höstmarfnad war föga besöft och handeln ide mycket alislig. Tillförseln ar spanmål war ej for. Hwete gållde 15 a 18, råg 12, 6:rad. forn 93 a 11, hafre 7 a 9 rdr. — Att många personer skulle öfwerlasta sig, kunde man förutse, men några stölder begingos icke, så widt wi weta. — Prins August, fom nu wistas på Stjerns sund, har haft den oturen att wid Åmmeberg ädraga fig en skada i ena knäet, till följe hwars af han några dagar måst fluta fig inne i fina rum. H. K. H. lärer dock nu wara fullfoms ligt återställd. — Ösigötha Correspondenten meddelar en så lydande uppgift om Herligens af Ostergöthland snart förestående resetur inom prowinsen: 8 Oktober anländer H. K. H. till Motala från Götheborg och mötes der af Hertiginnan. Res fan sker derifrån till Ulfåsa, der natten till: bringas. Den 9 sker resan derifrän till Lins köping, dit ankomsten beräknas ske El. 12, då representation af stater och kårer skall ske. Sams ma dag fortsättes resan till Adesnås. Den 10 passeras der och den 11 sker resan till Mem, der middag intages och resan fortiättes på af tonen till Norrköping. Den 12 pasferar Herz tiginnan der och refer den 13 till Stocholm, men H. K. H. blifwer der öfver den 13 och 14 för att öppna Frlmurarelogen ooch refa til Finspong. — Upsalaposten meddelar ett tal, fom Unis versitetets Rektor Professor Ribbing wid fris pendiiupproret innewarande termin höll till den studerande ungdomen. Och fom de I detta tal uttalade sanningar gålla icke den studerande ungdomen allena, utan Åswen torde behöfwa att behjertas af wår tid I allmänhet, wilja wi hår införa detsamma: BHet är med werklig slädje och djup till fredsställelse, fom jag ror nig med rättwisa funna säga, att de ftudtrandes seder, flit och den ordning, de iafttaga vå ett omisskänligt fördelaktigare fått fromma, in för några År sedan. Men hwarje tid bar fina freftelfer att bestå och öfwerwin.. utbrotten af öfwerwåld och mild: förköringsbegår, fom förr i få betydlig mån tyngde på fnioontfåreng fame wete, hafwa till ftörre Helen förhvunnit, och skola, säsom wi horvas, 41 mer göra det. Men latom of ej wir glädjen fägnaden öfwer få werkligen wadra och tilfeedsftållande wunna refultat nu ema hwil vpa lagrarne. Det år just detta hwitande på sagrarne, detta dolce far niente med eu antändige skick och till Det yttre Den DföWG A not År Dorffi hwilket, såsom jag fruktar, utgör wår tids förs sta fara, och benägenheten härför, hwilken fås som ett gift smyger sig fram med sina säkert skadliga werkningar för den, som deraf blir angripen. Hetsigheten år förswunnen, eller gif: wer sig åtminstone i mindre stötande former luft; det återstår då, att wi wakta oss för den tröghet, hwilken såsom en blytyngd will lägga fig öfwer of: och förlama wår werksamhet, de! återstår, om, såfom det heter, konsterna mildra sederna, att wakta oss för, att wi ej tillika må för att få säga, uppmjuka dem få, att det stål, den energi, fom enkom äro nödwändiga, för att uträtta något godt och dugligt, ej må smålta bort, och det yttre oförwitliga, ja polerade och eleganta skicket ej må blifwa ett skal, fom ans tingen år utan kärna eller döljer en förskämd och anfrätt. Gerna medger jag, att denna tens dens till ett werkligt njutande af lifvet, med iakttagande för öfrigt af all möjlig skicklighet och städning i sättet, om den hos of finnes och i mer eller mindre mån gör fig gållande, ej år ett fel ensamt hos oss; utan att en sådan böjelse, detta, såsom man kallar det, att wara blaserad, är ett af de mest framstående lyten hos hela wår tid. Men om det oc år en fans ning, att hwar och en i någon mån måste bås ra på den last, fom hwilar öfwer det hela, af hwilket hwar och en är en organisk del; få år det å andra sidan ej mindre font, att för fina egna göranden och låtanden dock hwar och en sjelf måste swara famt bära skulden. Dertill kommer, att wi, fom af lyctliga omftåndigheter och genom wisa anordningar blifwit satte i tillfälle att förwärfwa en högre, ej blott sedlig och religios bildning — ty denna funna och böra alla ega —, utan äfwen wetenskaplig och allmänt humanistisk, wi få minst undskylla oss med att frypa bakom någon annans rygg och urjäfta wåra fel med att de delas af många andra, då wi twärtom äro de, fom i goda fes Der och dugliga gerningar böra gå i spetsen för de andre. Och, m. h., jag säger detta ej för att dermed smickra wår fåfänga efter hylla wår egenkärlek, utan fastmer såsom en enkel och klar fordran, stäld till oss, och en skyldighet, hwilken för oss är att uppfylla. — Den gamle profeten säger: jag wille, att du wore warm eller fall, men efter du äst hwarken warm eller fall, utan ljum, så will jag utspy dig af min mun; och denna sanning år en sådan fe wen i hänscende till det, hwarom jag talat. Jag år ej den, fom gillar eller medger nöds wåndigheten af art ungdomen någon tid skall anses behöfwa rasa ut utan rim och räson. Men det är dock en sanning, att ett sådan: ras sande ofta nog kunnat wara förelöpare till en större duglighet, ån den anständiga dåsighet, INWNYWaraft wi liha någonsin utweckat emedan det förra dock inneburit egandet samt en utweckling och uppöfning, låt wara på förwändt fått och i förwänd riktning, af en kraft och es nergi, utan hwilken man blir och gör intet — endast art de öfade behofwen och böjelserna för i fig sjelfwa oskyldiga njutningar medföra fres stelser, fom man saknar mod att befegra och ges nom hwilka man slutligen direkt föres på af: wågar från det rätta. Stockholm den 29 Sept. Kongl. Maj:t har, under den 21 dennes, i nåder utnämnt: i Skånska Hufarregementet: till Ryttmästare, Förste Löjmanten Bror Nore Holm; i Skånska Dragons-regementet : till Ryttmästare, ammar: herren hos Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, Förste Löjtnanten wid regementet, Grefwe Adam Casimir Ludvig Lewenhaupt; i Kronprinsens Hufar-regemente: till Ryttmästare, Förste Löjts nanten Johan Ulrik Wilhelm David von Platen. Samma dag har Kongl. Maj:t i nåder förs ordnat Löjtnanten wid Andra Lifgrenadiereres gementet Otto Fredrik Taube att tills widare wara Generabftabsofficer. Samma dag har Kongl. Maj:t, uppå gjorda underdåniga ansökningar, bewiljat nådiga afs sked för Majoren i Armeen, Riddaren ar Kgl. ESwårddeorden Johan Axel Du Rietz, samt Kapitenen wid Jemtlands Fältjägarescorps Carl Georg Kuylenstjerna. — Då hittills ide något blifwit i nåder stadgadt angående den rang, fom bör Lotsdis striktcheferne i och för deras embete tillkomma, har SP. M:t, noder den 14 innewarande månad, med hänseende till för Handen warande oms ständigheter förklarat, att bemälde Dijtrikftsdhefer skola ega lika wärdighet med Öfwerjtes löjtnanter wid Armåen. — J öfwerensstämmelse med af Consist. Acad. i Lund gjord och af Kanslersembetet förore dad underd. framftållning, har K. M:t den 6 nästl. Augusti i nåder bifallit, att de berörde Universitet tillhörande byggnader må, på bes fostnad af dep hufwudkassa i Skånska Brands förfafringåsinrättningen mot brandskada försäk ras för ett wärde af 150,000 rdr rmt. — K. Mit har, uppå gjord underd. ansökan och i anseende till styrkt sjukdom, i nåder bes wiljat Stadåsfomminiftern i Carlshamn Nu dolf Schultz ett års tjenstledighet. — H. K. H. Sronprinfen-Regenten har i dag, kl. 112 f. m., behagat gifwa enskildt för reträde åt unnämnde legationssesreteraren wid härwarande franska beskickning baron de Billes streur, som presenterades af franske ministern hr Mercicr. — DD. KÅ. HH. Kronwrinsen Regenten och Hertiginnan af Ostergöthland ämna nåfts famn annv NLårdan don Öffoafjfo, 6GC