Hwarjahanda. Kejsar Alexander och brännwinsskatten. J Ryss aud, der bränwinsbränningen bortarrenderas för statens råkning, har inkomsten af detta monopol under sistlidit år utgjort 43 mill. rubler mer ån under det nåäst föregående. Man trode de fig skola göra kejsaren en werklig glädje med att underrätta honom derom; men han swarade blott, att han hellre skulle welat fe en minskning i statskassan, fom ädagalade, att hans undersåter något swalnat i sin starka får: lef till bränwinet. (A. B.) Medel mot koleran. Ett specificum mot kolera will man i Ungern hafwa upptäckt i enebärens saft. Bland 35 kolerasjuka, som i Pilis Maroth wid Gran behandlades med ett affof på enebär, dog ingen enda, ja de flesta egde redan en dag derefter få pass krafter, art de funde sysselsatta sig med sitt wanliga arbe te. — Enligt Publifhers cirveular är den lits teråra eganderätten hos ålskilliga nationer följans de: J England får författaren bibehålla sin litterära egendom under 42 år af sitt lif och den förloras först 7 år efter hang död. J Tyskland och Sardinien år dass waraktighet blott 15 år från tiden då arbetet blifwit offents liggjord. J Ryssland warar densamma 25 år efter författarens död och 10 år längre om under de sista 5 åren af den bestämda uden en ny upplaga utkommit. i Belgien od Swerige upphör eganderätten 20 år efter författarens Död. J Frankrike bibehålles anspråket på inr komst af arbetet för barnens eller enkans skull under 30 år men för andra arfwingar blott under 10 år. Spanien ffyddar författaren 50 är efter hans död. J Osterrife, Bavern, Pors ugal, Preupen, Sachsen, Neapel, Wärtemberg, och de tyska förbundsstaterna förloras författares åttigheten 30 är efter döden. J Danmark är förhållandet detsamma, dock mäste de nya upps agerna följa med mellanrum af högst 5 år.