skrik och wanmäktig fallit till marken, når hon bafom en bildhandlares fönster såg den statp, som man kallade resignationen. De förbigås ende skyndade dit; man dar henne till en avos ihekare och några ögonblick derester hade man hört den Unge mannen tillropa kusken, fom er: bjudit sig art föra dem hem: Rue Saint Jacques (49. En bredwidstående, somj hört dena, war en wän till Borsa och hade bland andra historier äfwen berättat honom detta åfs wentyr, som tilldragit sig nägra dagar före bang besök. Bildhuggaren lät hemta sin wagn om föra fig till Rue St. Jacques 142. Af ponwakiaren fid han weta, att frun heue Martin. Hon bodde med fin fon i en windkupa i femte wåningen. De woro årliga, flitiga och beskedliga menniskor, som dock woro mycket fattiga. Hwarifrån de woro, wisste ingen; de hade bott der i 6 månader och hade punfis ligt betalt fin hushyra. Detta war allt hwad Borsa kunde få weta af portwaktaren. Han gid uppför de fem trapporna få raskt, fom om ban kunnat fe stegen på dem. Hand hjerta flappade högt, når han klappade på dörren till windskammaren. En mild, ehuru temligen manlig stämma ropade: Stig in! öRkru Martin, sade bildhuggaren inträdande. vMin mor är ej hemma, swarade den Unge mannen, till hwilken bildhuggaren riktade fina ord. tr det du 2 ropade Jean Borsa; men han tillade: Är ni fru Martins fon? Ja swarade den unge mannen förvånad. Han war blind, den arme fadren, och dock, når han hörde den unge mannen tala, kände han honom och såg honom få tydligt, att han anande stulle funnat göra fin sons bilostod, få lif, fom han ur minnet gjort hans moders. vr mor heter Martha? frågade han med darrande stämma, tv han fruktade an hafwa drömt en falst dröm. — Ja, swarade den unge mannen ännu mera öfwerraskad. — Då, fare. bildhuggaren, skall jag wåma er mor, jag måste ofördröjligen tala med henne. Han fade till fin ledsa gare, att han kunde gå och wåra mycket lugn för hans skull. eds sagaren gick. Den unge mannen bemtade en ftol och tog den blindes hand, för att låta hos nom fitta. Borsa darrade i Hela kroppen, när han rörde wid fin sons hand. Han tryckte den få hårdt art den unge mannen äfwenledes dar: rade, utan att begripa orsaken till denna fälls samma skakning. Och er far!frågade bilds huggaren hastigt och utan öfwergång. Talar Martha ... er mor ofta om lhonom? — Sällan swarade den unge mannen forgligt, uredan hans namn förorsakar henne mycken sorg. — Och wet Ni orsafen till denna sorg? frägade den unge mannens fader lifligt rörd. — va swarade denne så strängt och lafors niskt, att Jean Borsa ej höll det räbligt, att fråga widare. De sutto några ögonblick ftums ma midt emot hwarandra. Bildhuggaren bröt tysinaden. QHwilfet yrke har Ni? frågade han. — ÅJag år bildhuggare, swarade den unge mannen. Twenne tårar af tacksamhet föllo ur Jean Borsas ögon. Syur heter Ni? — Jean, swarade den unge mannen, fom med flörsta intresse lyssnade på alla den fråm mandes frågor, ehuru han ej wisste, hwarthän de syftade. Bildhuggarens hjerta fam i gläds je, når han erfor, att Martha gifwit fin fon Martha! min fåra Martha! Martha, fom säg bestörmingen på fin sons anfigte, sade ens felt och skenbarligen utan rörelse, i det hon pes fade på Borsa: yDet år din far! När bildhuggaren hörde detta ord, öppnade han med tårfyllda ögon fina armar, för att emottaga fin sons kyss, men han famnade blott den tomma luften. Ä Blek fom marmor, med korsade armar, tas fom protesterade han emot fin faders öppnade; betraktade den unge mannen bildhuggaren Us tan wrede, utan föraft, men med en köld, fom warit det största straffet för Borsa, om han hade kunnat fe den unge mannnens drag. (Fortf.) Hwarichanda. Riksrådet grefwe Bengt Oxenstjernas verser till påfwen i Rom, under der han fom amz bassadör wistades derstädes. Jag wifer härmed ar Från räfwens bud och wilja Från Luther till min graf Will jag mig aldrig kilja Jag svottar och jag ler Åt väfwens lära all Åt Lathers skrifter Mer Jag mig mest fägna skall Jag hatar alla stund Dem sig till påfwen gifwit xutheri tro och grund Jag i mitt hjerta skrifwit Bort, bort ur detta land All påfwens hov oh hvit Hwad Luttjer ger mid hand Bewara Gud med flit Den fom rätt Luther dör Han salighet besitter Den onda till fig för Som päfwens lära gitter. ) ) Observeras, att dessa verser äfwen funna läsas twärsöfwer. — Ett tryckfel. Nyligen förekom iMoniteur det fatala tryckfelet art i bulletinen öfwer prins Jeromes sjukdom kom i stället för: le mieux persiste (förbättringen fortfar) att stå: le vieux persiste (den gamle will ide dö). —ö—B— Handels-underrätteljier. Stockholm d. 8 Jnni. Dagens kurs för werlar: Londen rdr riksm. 17: 60. Hamburg rdr rifsm. 132: 75: Paris rer rifsm. 70: 50, 90 d. d. Amsterdam rdr rmt 151: 70 d. d. i Götheborg d. I Juni. Dagens kurs för mere lar å 3 mån: Lonvou rdr riksmyut 17: 75. Hamburg rdr rmt 133: 7 Paris rdr rifsmynt 70: 7 Köpenhamns Kurs d 474 a 477, k. or I rdt ras. 5 0. 8 Juni. Swenska sedlar Wigde. Handlanden Anders Christian Brodin och — Mademoiselle Thora Wilhelmina Andersson i Lund den 28 Maj 1858: Doödsfall. Sekundlöjtnanten wid Flottan Friherre Gus staf Stackelberg, född den 6 Maj 1530, afled stilla den 15 Mars detta år, på resa från Sydamerika till Liverpool. Handels-Bofhållaren Herman Georg Engstedt afled stilla i Lund Onsdagen den I Juni 1858 kl. 3 till 6 eftermiddaden, 21 år och 18 dagar gammal. Sadelmakaren Magnus Kullberg i Cffils: torp afled Lördagen den 5 Juni El. 6 10 min. e. m., i en ålder af 78 är, 6 månader. Landtbrukaren Arvid Weddig Borg afled ftils famt I jag kl het hr kl. 12 som v borgs till la Åby f. m. Sällf ma y profp wara härad dag HästFäkra prem 26 Ti Först Andr Tred tillf med lörte ser. der, för l ch 1 grof het, famn skydd flesta ter e medl som detta borst deraf fann Dett 2