med ett ord så retande, att det wattnades i munnen på honom, likasom hade han sett en stön frukt. Med beundran stannade han en stund under den unga slickans fönster, hörde med förtjusning hennes fröna sång och sökte på alla möjliga wis göra fig bemärkt af henne. Detta lyckades honom emellertid ide, ware fig nu att flickan blott sysselsatte fig med fin sång eller det arbete, fom hon tycktes ha framför fig, ty han såg hennes lilla hand med beuns dranswärd snabbhet röra fig upp och ned. Han måtte i dag göra hwad han wille, allt war förgäfwes — den unga flickan fäste ej någon uppmärksamhet wid honom. Häftigt upprörd återwände han till sin fader. Han ät fort, talade föga; hwarom skulle han tala? Om konsten? Den intresserade honom i detta ögonblick icke det ringaste. Hwilken glädje hade den förskaffat honom i jemförelse med den, han nyss njutit? Han gick hastigt upp i sin kammare och stängde sakta dörren af fruktan att ffråme ma denna rosenröda fogel, hwilken man kallar en ung flicka. Utan buller öppnade han sitt fönster och lyssnade. Det war ej mer en sång, hwad han hörde, och war det en sång, så war det den mest klagande, han någonsin hört: en klagowisa! En gammal qwinna (utan trvije wel hennes mor) bannade den unga flidan: hon beskyllde henne för lättja, och trots flickans bedyranden, öfwerhopade hon henne med de mest förolämpande uttryck. Ett ord, som han hörde, säkert det fruktanswärdaste, som finnes, fom den unge bildhuggaren att rysa. Hwad skola wi åta? fade den gamla en förtwiflad ton. Det sins ännu ett stycke bröd på bordet!, Jwarade den unga flickan mildt, jag år inte hungrig, tag ni det, madame! — madame! Den unga fidan kallade denna afskywärda gamla för madame; madame! Det war fåles des ej hennes mor, Gud ware lofwad! Bild huggarens hjerta upprördes häftigt, når han hötrde detta hemska samtal. Han war fattig, manen hang armod war rikedom i jemförelse med denna unga flickas elände. Hwad war att göra för att bispringa dem i detta ögonblick af den vtterfta nöd? Störta in i rummet och säga: Äag år er granne, jag har hört ert samtal, emottag denna allmofa! Nej, man kunde ej på ett så brutalt sätt göra någon en tjenst, icke en gång mot den uslaste. Den fattiges hjerta år en trädgård, hwars skönaste blomma år ftolts beten. Frågan war emellertid att finnna ett medel att få fnart fom möjligt lindra detta beklanswärda elände. Det enklaste och naturs ligaste föll honom slutligen in. Han gick ned till portwaktaren och frågade honom om grans narnes yrke. Portwaktaren swarade, att den gamla frun gjorde damaskor, och att flickan broderade. Förtjust öfwer detta swar skyndade den unge mannen upp på sin fammare och bes slöt att beställa ett par damaskor, för att få tillfälle att lägga några penningar i sina grans nats händer. Han klappade på deras dörr och presenterade sig med den rädda blygheten hos en menniska, som will göra godt. Hwarmed fan jag wara till tjenft? frågade den gamla barskt. — Ni gör damaffor? frågade Jean Borsa. MP ll ni beställa ett var forts nation af elånde man fan tänka fig. Bilde huggaren betraktade henne på samma gång med en fonsmärs öga och en ung mans hjerta; men den gamla förunnade ej hang beundran lång tid. Öwem önskar dessa damaffor? frågade hon. — Jag, swarade Borsa. — Jag förftår sortsatte den gamla; men för hwem? — För mig, fade den unge mans nen. — 7Huru, för Er! ropade den gamla, i det hon åter antog fin råa min och rött. Jag gör inga damaskor för herrar. — Fan! änkte bildhuggaren, der har jag bes gått ett fel. Han fann sig dock fnarr nog, få att den gamla ej kunde märka hang förlås genhet: Om jag säger för mig, få år det ej alldeles riktigt; det är för en dam af mina bekanta, fom ej sjelf kunde komma, emedan hon ej år i Parisg. MNår han fade detta, rodnade han, dels derföre att det war en stor cartighet att i närwaro af en dam, fom man will hylla, tala om en annan och dels emedan han sagt en osanning. När den gamla fade, att man måste hafwa måttet på foten, varade han käckt, att han hade precis lika stor fot, fom den dam, fom gifwit honom uppdraget. Furien betraktade bildhuggarens fot och ryckte på axe larna, men tog lifkwäl mått af honom. Det förstås af fig sjelf, att, då den gamla böjt fig ned, den unge mannen ej bortwände ögat från flickan under det denna operation warade, hwils fen han få långe fom möjligt sökte förlänga. Men den unga flidan såg ej upp från fitt ars bete, ware sig att hon ej wisste, hwilka ögons kast bildhuggaren sände henne eller att bon wisste det för wäl. Sedan operationen Ändte ligen war slut, bestämde man priset; den unge mannen syntes förwånad öfwer def måttlig het : han försäkrade, att den dam, fom gifwit honom uppdraget, aldrig betalt under tio franes för fina kängor. Och trots den gamlas mots sträfwighet lade han twå femfrancsstycken på bordet. Han helsade och wille aflägsna fig, när den gamla, glad öfwer sin lycka, för att wara riktigt artig wände sig om till unga flican och fade: DBed då farwål med den wånlige unge herrn, Martha! Den unga flickan stod upp och helsade längfamt på bild buggaren, dock utan att fe på honom. Den unge mannen hade knappast tillslutit dörren, förrän han hörde den gamla, ware fig med afsigt eller owillkorligt utropa: 7I sanning, den herrligaste, wackraste yngling, jag någons fin fett! Glad öfwer utgången af sitt besök återwände han till fin kammare. Han lade fig och släckte hastigt ut lampan, för att wara mera ensam med fig sjelf. Hand sömn war en längwarig dröm, en skön sång, en herrlig wårfest. Den goda fee, fom man kallar Hopp betraktade honom med fina fröna blåa ögon och) log emot honom hela natten. Ferts-.) — —PF — ———— SHandels:underrvåttelfer. Stockholm d. 28 Maj. Dagens furs för wexlar London rdr riksm. 17: 60, 90 d. d. Hamburg rdr rifsm. 134: 35, k. Paris rdr riksm. 71, 90 d. d. Amsterdam rdr rmt 151, 70 d. d. T. ANA — Os a Hamburg rdr imt 134: Paris rdr riksmynt 70: 70, a 70: 75, FE Köpenhamns Kurs d 29 Maj Swenska sedlar 17 a 47 ME pr 1 vdr ras. Wigde. oaärfdeneSeta dmn Hr Fritz Molin och etkoiselle Emelie Sophie Kallenberg i Malmö den 5 Maj 1858 phie Kallenberg i Malmö Dödsfall. Att wår ömt älskade dotter Jda Carolin tilla afled i Helsingborg Lördagen den 20 Maj kl. 4 e. m. efter en lefnad af 6 år och I månader, warder endast på detta fått flågt och wänner tillkännagifwet. Christine Witting, född Sjögren. — JueeroKtt AYS. Auktioner: Tisdagen den 8 nästkommande Juni kl. 2 e. m. försäljes genom auktion å Widtsköfle Gård 10 st. unghästar af god race, från 3 till 5 år gamla och tjenlige såvål till vagnssom ridhästar. Med betalningen lemnas vederhäftige köpare anständ till den 24 derpåföljande Juli. Midtsköfle i Maj 1858. Gärds-Contoret. Lördagen den 5 instundande Ju: ni låta sterbhusdelägarne efter förre hemmangågaren Per Persson i Allerum, genom offent lig auktion försälja guld, silfwer, koppar, malm jern och trädwaror, säng lin och den aflidnes gångkläder m. m. Wid samma iillfälle förs säljes en del rökadt fläsk. Aukttionen börjas kl. 10 f. m.; med inropens betalande lemnas 2 månaders anständ. Kungshult den 29 Maj 1858. Ola Jönsson. Fredagen den Å:de instundande Juni fl. 8 förmiddagen försäljes till den bögits bjudande innewarande års höskörd å Stadens kyrkogård, hwarom spekulanter härmedelst une derrättas. Auktionen hålles på stället. Helsingborg den 31 Maj 1858. J. Witting. Till falun: — re föder S Söner ha ber 3 Q ommit med följande uppgifter och fan ) a gratis om få åstundas utförliga beffrifningar derpå erhällas: Avpcthekaren Mn: temo Sveratis, i Lodi i Lombardiet, Jtalienska Honungz twål till 24 sk. Bfo stipcket och halfwa stycken till 12 FF Bo; den werkar förfriskande på huden, conferverar dens elafticitet ech egnar fig i synnerhet derföre för personer med fin hud, lifsom den är ett ypperligt medel för en ir: retabel bud; hwarje stycke är försedt med fabrikantens här ofwan aftryckta fascimile.