flita, fom älskade honom. — Dirt bara måste tigga — och du sjelf — D! Det war wäl hjertate röst, fom drog mig till barnet, når jag fåg det stå och frysa på gatan, ehuru jag icke anade, art min broders blod flöt i dess år bror. Förlåt mig! Kan du förlåta mig. DI gerna, gerna, med glådje! Jag ber dig blott förmå dina föräldrar an åtaga fig Katy för deras sons skull och af allt min hjerta will jag wålsigna dem. Jag wet, att jag ide du: ger till deras dotter, men Katy skall göra dem glädje. Om de blott wille förbarma fig öfwer barnet, aldrig skulle jag för min del betunga dem! O, du måste komma till of — det will säga om du will, om du werkligen förlåter oss. Min goda meder är död, men min far lefwer. Jag skall just till honom och blifwa qwar hos honom för att glädja hans gamla dagar. Du skulle wara en stor tröst för ho: nom, ty ehuru William och jag woro twvillins gar, war han städse wåra fåräldrars älskling. Alla som kände honom, skulle fröjda sig alt hafwa hans hustru och barn midt ibland sig. Himmelen wälsigne denna natt! tillade foldas ten med wärma; vch wålsignad ware ock den härde mannen, hwars falske shilling förorsakat wår förening; mätte hans hjerta wakna. Och hwilka lidanden än förestå oss, wilja wi erinra of, att en Gud lefwer, fom wänder det onda till godo och fom befallt of ide blott att fördraga hwarandras swagheter, utan också utöfwa kärlek och barmhertighet mot dem som behöfwa det.