8224427 , peisk inblandning emot ön Perims besitt ningstagande. QQ — — Det berättas, att kejsar Napoleon ärnar bes söka drotming Victoria i Osborne och i fam manhang härmed omtalas, att drotming VBics toria skall hafwa lofwat att komma till Come... piegne. Twistigheterna mellan Frankrike och Schweitz angående passwiseringen tyckas tilltaga, och schweitziske gesandten i Paris, d:r Kern, ärnar begifwa fig till Bern för att personligen öfs werlägga med förbundsrådet. Frankrike och Ryssland skola i förening tills ställa England en not angående befättandet af ön Perim. Pelissier refer först den 12 dis til London. Tillståndet i norra Italien år högst betänf: ligt och tecken till ett snart utbrott hafwa wis sat fig i Venedig och Padua. Wid Omer Paschas intåg i Bagdad gjordes motstånd och Omers adjutant Nurri Bey blef dödad. Franska regeringen skall hafwa illa upptagit, att Patrie få häftigt angripit England för besittningstagandet af ön Perim. Pays in? nehåller en artikel, fom skall tjena till hvar på mPatries artikel, och deri Englands befittningås tagande af Perim framfållesd såsom en sak, fom ej angår Frankrike mer än de öfrige eu ropeiffe makterna, hwarföre också söndringat funna biläggas genom gemensamma öfwers läggningar. Ett rykte om att Porten afslagit franske gesandtens anmodan att samtycka till genomgräfningen af Suez wederlägges af tSonftitutionet, fom påstår att Thouvenel alls deles ide fan hafwa bragt denna saf å bane. J Preussen wäntas allmänt att pringrege? ringeu ffall förlängas på antingen 3 eller 6 mänader, enär kungens sjukdom är betänklig. Från Triest skrifwes, att de turkiska trupper, som landstigit wid Kleck, uppslagit läger wid Stolacz. Det låter som om Montenegrinerna forhallit fig stilla inom fina gråntfer. Från Marseille telegraferas d. 1 April till K. 3: Enligt underråttelser från Bombay ar d. 9 Mars hade general Grant slagit de re: beller, som infallrt i Rohilkand, eröfrat Öunds schini, Nena Sahibs residens, dödat 5000 fienver och eröfrat 4 kanoner. Man tror att Mee na Sahib dragit fig tillbafa till Bundelcund. Enligt underrättelser från Newvork af den 23 Mars war Kansas öillen i förändrad form antagen af fristaternas senat. Moniteur? af den 3 berättar, att prins Jerome nu år på bältringswägen. J Ncapel fortfara jordskalfwen och hafwa namneligen i Sapri anställt for förödelse. Enligt London Bjazette har getandtfefres teraren i Köpenhamn, Fredrik Doveton Orme, Csq., blifwit umnämnd till Charge deaffaires och gencralkonsul i Bolivia; sill gefandtfekres serare i Köpenhamn år uträåmd attaden wid aefantiskapet i Athen, William Campbell Mans mycket dem! gör hwilket brott beskyllar Ni denne man, Mistref, frågade polistjenstemannen, hwad har han gjort? Bjort —? Hwad? Har han ide nyss ber känt, att han år hennes medhjrlpare .. . 2 Yngenting dylift har jag bekänt — men skulle jag walja mellan henne och Cr, nog för redroge jag henne. Swaret på tenna anmärkning hindrades af polistjenstemannen, fom yrkade, att ar mistretz fa höra en bestämd anklagelse emot mannen. Ty, sude han, ide fon jag arrestera hela Cheapside, emedan någon fett, att en herre tappat en shilling, fom ett barn upptagit, och fom handelsewis är faljff. Jag år särdig an följa Er, fade mannen i foppan , men för Er, Mistress, wore det bättre, att ni tege och läte saken bwila. Ru, polis, gor er skyldighet, eller måste jag frida efter en annan Rudeled efter behag — det qwittar mig li: få — om jag på sådane anklagelser wille Ar: restera folf, sa finge jag mycket att göra. (SodL jå wet jag, hwad jag har att göra; will någon af Er derute springa till polisftas tionen och säga, att Mrs Mob, lilla gatan ur 19 begår hjelp. (Sj nodigt, Mistrep, swarade en stämma ur hopen, tar fommer just öpveruppfyningss ImanNuen. Under detta inträdde en fur herre i boden, och frågade den tjensteman, fom fattat barnet i armen, hwad fom stod på. Sa klart fom möjligt redogjorde tjenfteman: nen härför, under det att uppsyningsmannen till Mrs Mobs stora förargelse med allt wars mare uttryck af medlidande fästade blicken på det arma barnets darrande gestalt. Känner Ni den lilla flifan? frågade han, når poliss tjenstemannen slutat fin berättelse. Mej, Siv! Od RR: frågade han widare, wändande fig ull främlingen, bwad wet ni om fafen? Jag stod i närheten, når barnet upptog shillingen från gatan. Jag hade hört, huru hon bad om eu gäfwa od afwistes med hotels ser. Jag säg mannen, fom få härdt iilltalar henne, träda ur en speceribod med handen rutt af silfwermynt, gå till en omnibus och wid uppuigandet i den släppa ett mont, fom han ej bade mäftat gifva barnet. Afwen den lilla hade fett myntet falla och sannoliktadrifwen ar hunger, fom ju iydligt nog star att låsa Ibhens nes ansig:e, störtade hon begårligt UU Oomnis busjen och sotte med lifsfara upp penningen mellan hastfotterna. Önskan, att lara känna de fothallanden, fom under en fadan natt drifz wit ett få swagt, hjelplö barn ut på gatan, för alt tigga, förmådde mig att folja henne anda till denna bod, der jag genom fönitret sag huru hon såsom betalning for — de der hereungheterna lade den upphittade shillingen på disten; jag hörde huru denna fru anflaga: de henne för utprånglande af falska penningar, oc) når jag inträdde för att förklara saken, an: tlagade hon mig för att wara barnets mede hjespare. Blott denne polistjenstemans sunda fornuft har jag ant tacka för det att jag ej blijwit håftad. (Sr berättelse eger sannolikhet; dock jag Fäns net Er ide. Hwarigenom fan Ni intyga jan: ningen af eder utfjagv? (Senom mitt ord, mitt foldatord! och med ena handen aftagande pelsmössan och med den andra afkastande den gråa fappan, blottade han det tappra 33:dje regementets uniform med Krimdekorationen på sitt bröst, ett nyss låftias belhugg i pannan och sergeamtlisten på ärmen. PP Moo 2 fullbordade soldaten) will med ed bekräfta, hwad han sagt, wågar ingen domare förklara henne skyldig. Såterligen ide, swarade sergeanten med sjelfförtröstan, ocm nu tror jag, att jag fan ga. — Jag tackar Gud, att jag och detta arma barn, med hwilket man hår få obarmhertigt förfarit, wunnit den erfarenheten, att rätovisans tjenare äro hwarken tyranner eller dårar. Mum nägra höfliga ord mellan Polisofsi cern och joldaten, ånnu nägra bifallsyttringar af folfet, ännu några utbrott af raseri rd hotelser från Mistress Mos sida, hwvilfa Hf: wål ide mer pånktades än dimman derute oh — folihoven skingrade sig; alla skyndade bastigt till fina hem, endast barnet smög sig, fraftlöst af fruktan, köld, ångest och matthet, läångsamt bort från städeplatsen för fin föröds mjufelje. Hon iycktes hwarken bry fig om fmådetfer eller hotelser, utan tryckte fig med apalhisk tif: giltighet langs åt murarne, synbarligen utan att weta, ywilfen wåg hon skulle taga. En liten stund betraktade soldaten henne, fes dan, på ett underbart sält rörd af hennedljuds lösa smårta, närmade han fig till Henne, lade stn hand på hennes skuldra och fade: Hwarts hån går du? : Med en matt blid — ty den stackars flicfon war för utmattad för an blifwa förskräckr — upplyfte hon sina ögon till det wånligt all warsamma ansigte, fom böjde fig öfver henne och sade: Sem. sSymar är det? X Lloyd:genomgången — Krongatan. Bo dina föräldrar der 2 Min mor. Far är död vArma barn! Kan du ej göra någonting båttre än tigga 2 vMot får ej något arbete. Swilfet arbete förstär hon då? Hwad yrke dref din far? Intet. Han war foldar. Soldat ? Aa ur MJid hwilket regimente 2 Nag wet ej. Han red på en häst. (En dragon? Och hand barn ligger! Talar du sanning, flida 2 a, Ni fan ju följa med oc fråga mor. Soldaten gif in på detta förslag, och få wandrade bada tyst bredwid hwarandra, Ända ulls barnet stannade framsör den öppna dor: ren till ett af de eländigaste husen i Lloyds genomgången. J förstugan skreto och stojade en mangd barn af olika ålder, under det lukten af Valldeles warm årtpudding angade ut i natten och ett larmande tåg af trasiga kunder trängde sig ut och in. Icke utan rysning följde sergeant Lindley sin ledsngerska uppåt de dåliga trapporna till den dåliga windskammare, der en ung qwinna med med lidande ulseende satt pa det tarfliga rummets enda stol och arbetade wid sstenet af ett imalt ljus, utan en gnista eld i famic nen. Hennes kläder woro annu fämre än bare nets och hennes fötter alldeles obetäckta. Dörrens öppnande föranlät henne an blida upp från sitt arhbetete, dock, når det vaga ljusstimret ej war tillräckigt att wisa friga:s rens gestall, trodde hon an barnet hade ensamt återwändt. Rå Katy, mint barn, har du någor med dig? Jag har utstått dödsängest wid den taus fen, att någon olycka drabbat dig. Hwar har du warit? Jag wet ide mor, jag år trött, och har ine genting med mig, men der år en herre, som will se dig, swarade den af matthet madtans