parbankens Nytta. hwarje Lördag insätter 8 ff. Bko, fortsärter i 20 år, få har man ins Ror 16 ff, eller med räntewinsten till 226 Ror 32 sk, en summa stor Om man dagligen aflägger 6 ff, dem utgöra för weckan 42 ff, så att år inbefparatdå Ror 30 ff, ortsättes i 10 år har man med 700 Ror Bko. — Och Sparban: ningsreglor åro få stränga, At ett säkare ställe fan förwara och besparingar. des man genom Sparbanken kan döda fina ulda: I. Om man år r. 1000 Mdr samlade, om man ter i Sparbanken IL procent (10 t har då kostat 7 procent (10 Ror wo man för nämnde lånesumma bes ent med Bewillningsafdrag (57 n man på likaledes 35 år hafva samlad, om man årligen I Epars ter Bewillningsafdraget (3 Ror) eller tillsammans 10 Mor. Lånet t 6,3 procent årligen. (Gotl. L. T) n falske shillingen. (Sfizz ur Lendons untid.) en dyster Februari afton. Tungt rängligt hängde ett tocken öfwer den London, skyndsamt wandrade swepta i sina kapror, genom de ga gatorna, och alla omnibusar och hället fullpackade. Långsamt to dessa genom gatorna, gäckande fotgangare, som af önskan att r tuf skyndade efter det öftvermos t genom alla slags faror utan att vart han sjef gick, utan att se ick honom i wägen, och så hände i, art han stölte till någon, och en stölande och den stötte På en e ned på den slippriga wägen fått en på ben edbarmhertiga mwagne i utan aktning för sadant lidande fortsatte fin wäg med werklig het. assa tiggare, fom eljest wid denna öfwerswämma Londons gator, blett nå zra få, w o de wisste allte wid få elaft vader äfwen den ch ömmaste slulle twefa att bif: å gatan för att leta upp en fops hade derföre begijwit sig till sina ill bränwinsbodarne och skonade till bättte wåder. i dyster också qwällen war, hurn att erhålla mnill ech med endast en man ändå ungefär kl. 6 fe en d gestalt, som så godt sig göra fig emot wäta od) söld med et lsklädc, stå tått inwid det fart stretatill en speceribed. alltid förgäfwes hade hon sträckt jfmagrade hand mot de förbigå: jade ändtligen med omiffänneligt swårt lidande med darrande fåme sig en aumesa, af en wålgödd i skenet rån bor fönsttet kastade silfwermynt tillbafa i fin börd — Å — 2 ÄÖÄ Mm Aa As 2 tade än gick han öfwer gatan för att komma först och NE sig lyckligen en plats i åkdonet. Når han steg i omubussen föll ert silfwermynt ur hans hand ned på gatan och — den lilla flickan wid bodfonstret hade sett det falla. Med ett sprang war hon der, uppsokie myn tet mellan haftfotterna wan av akta på fåran och den förjffrådie formannens warning. Has stigt sprang hon tillbafa till bodfonstret för alt undersofa penningens wärde, vd) en Åffåe dare, som sett alll, märkte hur hennes ögon stralade, nar hon i myntet igenkände en shilling. Ett ogonblick jyntes glädsen hafwa forlamat henne, men sedan sprang hon bort med en har stighetl, som man för nagra minuter sedan ej skulle trott hanne istand till, och snart war hon förswurnen Oland mängeen utom för en. Denne ende, en tor merelalders man swept i en lang, mork fappa och en pelsmossa drar gen Djupt ned i pannan, hade från dörren till en bod, der han fört cigarrer, i början lifgil: tigt, men sedan med oupphorligt warande Mui tresse åsett forloppet od) andtligen drifwen af ett för honom sjelf osorflarligt deltagande följt med flickan. Snart hade han upp åätt henne, ly så hastigt hon ocksa sprang, kunde hang tån: ga steg wål wåga en täflan med henne och innan ton annu lupit igenom hälften af gar tan, war hennes foljeslagare tätt bredwid then: ne. Utan art wika hwarken till höger eller till wenster skyndade flickan få fort fom möj: ligt rafa wägen framåt med penningen i hans den Ända till def hon fom till en gränd, der hon ändtligen andlos stannade framför en lir ten frambod. Handelslokalen war illa uppe lyst och sag, litasom den wresiga nnehafivers stan, alldeles ide inbjudande ur. (Sn fjerdedel socker, I lod the, ett pennys bröd och ett ljus, sade barnet. Sör 53 pence, swarade qwinnan, i det hon liksom skyddande utbredde handen ofwer de beqärda warorna, lifasom fruftade hon, att föperskan kunde förta ojwer och springa bort med dem. Hår Aro penningar, swarade den lilla, framräckande shillingen. Cwin san waånde den upp och ned i handen och lar den sedan falla på diffen — den fins gade dost. Flickans hjerta stod nästan stilla; med blekt anlete, med darrande läppar såg ban, huru saljerskan tog myntet fran bordet, holl det wid Ijuset od .... Shilungen war falsk! Ja, han war falst! Hennes skatt, den hon sa sorgfalligt upptagit oc bewarat, och Mvars för hon ämnat sopa den få myctet saknade foban, war falssk! — Da war ju omejjligt. Hon hade ju warit få lycklig, sa full af ocacns nyttig glådiv öfwer den lyda, hon tanfte hemföra — hwem hade baft hterta alt få bedragå henne? Hwem? — med denna föroviftade fråga aterwande hennges minne, och följande en plötolig käånsla af ånger fade hon: Da år icke min! SD, det tror jag nog, skrek qwinnan, du och dina flifar aro wande till bedrägeri, få unga ni också åren, fortfor hon, hållande bars news sjelf-anklagelse för en sträfwan att rena sig sran all ffuld, 7men jag har ögonen öpps na och jag skall sannerligen ide läta bedraga nlyg! Med deosa ord sprang hon ut om die sken och skref: PU skall inför maaistraten ligen, jag wisste icke att shillingen war falsk, jag tog den uppifrån gatan. Det är sanning, det fan jag intyga, fade mannen, fom följt flickan oc) nyss inträdt i boden. ER, ni har fett det? Hwem är ni? frå gade qwinnan, med wresiga blickar mönstrande fremlingens ansigte. Jag är en man, hwars ord gäller något, hwilket jag skall bewisa, få snart nödigt är; ingalunda är jag få beklaganswård att wara beroende af er nåd Rå werkligen! Kanske en gentleman, en egendomsbherre eller kanske prins Albert fjelf 2 Met MM nu icke högt nog? Nå jag ber Ers nåd odmjufast om förtätelse, men jag förstår icke att umgås med få förnåämt folk. Polis herrarne skola förstä det bättre. Polis? hwad sager ni? — Har jag ide sagt, att jag war wittne till, når barnet tog upp tlilltugen 27 Jo wisserligen, men ingen fan twinga en att satia tro till allt, ide en gång få stora herrar som ni. Aha, du hade allt god lust attarymma, sade hon plötsligt och gaf den lilla en sådan stöt, att hon tumlade till jurz Den, jag tror wisst, att det skulle wara bra nog! Ölygs ni ide qmwinna, afbröt fremlingen, Åblygs ni ide att få misshandla et barn, en flicka Jag blygasg! skrek säljerskan — Tror ni, att ni ostraffadt fan wånja en sädan onyttig warelje till bedrägeri och dessutom. Ah — der år polifen, fortfor hon, når i detta ögon blid en polistjensteman inträdde. — Denna flicka anllagar jag för utprånglande af falska pens ningar och den der är hennes medbjelpare Jag 2 Ja, ja få är det! och häfta dem begge. Ad nej, nej gör ide det, herr polis! bad den lilla fallande på fina knän; jag wisste icke, att den war falsk; jag såg den falla ur händerna på en herre, fom steg i en omnibus, och tog Upp den. En skon historia i farming, ffref den elafa qawinnan wändande fig till dem, fom hennes ost och polisembetsmannens närwaro ditt ockat; Det är werkligen skada, ot icke ockjä wi fine na mota sadana Herrar, som strö penningar omfring sig; nej, nej! Sådant händer icke årligt folf i Kämer ni den lisla, volis 27 frågade en röst ur hopen. Mej! hon är mig obekant — sannelikt åns nu en nylärling i yrket — arma warelfe J oden betydelse, Ni menar, har hon aldrig drifwit det, fade barnets obekante wän, som ännu allijemt qwarstod. Jag fan aflägga cd på att bon tog upp shillingen från gatan. (Horts.) — — s Polis gör er skyldighet Sandelsundervättelier. Stockholm d. 1 April. Dagens kurs för. wexlar: Lonton rdr riksmynt 17, 85, 30 d. d. Hamburg rdr rmt 135, k. Paris ror riksmynt 71, 90 d. d. Amsterdam rdr rikom. 150, 70 d. d. Got he borg den 3 April. Spanumålgmar fe uaden slan ech hwad fom förefommit afser endast be höfsposter. Hwete, utan synnerlia efferfvsson fan Kas