nettet meddelats, att ryska regeringen tillställt Porten en not med påminnelse om vppfyllans det af de i Parisertrak:aten gifna löftena med afjeende på sultanens christna undersåter. — — —— Hwarjehanda. En korrespondent i ÅMoniteur de PArmiee trer fig funna lemna upplysning om bhåftdredfören Rareys hemlighet. J westra Amerika söka jägarne, under sina wandringar öfwer de omätliga stepperna på följande sätt fördrifwa tiden. När de på fin wäg möta en kalf, far sta de ett kläde öfwer djurets hufwud, och ges nom att andas uti dess näsborrar uppnå de ett eget resullat. J början gör djuret mot stånd, men fort derefter röjer det oro, söker att draga fig tillbaka och blir fnart orörligt stilla. Nu tages klädet bort och genom att skarpt firera djuret får jägaren fullkomligt wälde of: wer det. När han går widare följer honom kalfwen i flera timmar fom en trogen hund. Indianerna anwända samma förfaringssätit då de wilja fånga föl. Blott ett ögonblick gör fölet motstånd; sedan en person ett par gån: ger andats in i def nåstorrar, lyfter djuret hufwudet i wädret med synbart wåälbehag. Lyckas försöket icke första dagen så går det för sig nästa gång. Djuret låter derefter helt och hållet beherrska sig af karlen; det följer efter honom, lägger fig jemte honom, låter sko fig, lägga tyglar på fig och till och med binda fig. Till hela erperimentet behöfwes högst 20—40 minuter. Djuret bör helst inneslutas i enrum med dressören, och def ögon böra wara fulls komligt förbundna. J det mannen andas hår sten i näåsborrarne, talar han några ord till honom liksom för att wänja honom wid rösten. Sedan kan ljudet af denna röst bringa hästen att stålfwa. Om detta erveriment werkligen är Rateys hemlighet skall snart wisa sig. — En tigerjagt. Den engelske resanden William Nice skildrar i fin bof Tiger Shooting följande tigerjagt i Radschputana: Wid nattens inbrott woro wi i begrepp att följa spåren efter en af oss swårt fårad tiger. Wi följde dessa, ehuru med någon swårighet ges nom tätt sammanwurna taggiga buskar och högt grås, omkting 300 alnar och höllo, uns der det wi sjelswa gingo förut, wårt folk wäl tillsamman. Plöflsligt kommo wi ur detta täta snar ut på en öppen plats, der alla spår förswunno. Tid efter annan uppsteg en man i de låga tråd, hwilka wi gingo förbi, för att fe lig omkring; men min famrat Cliot och jag gingo nägra steg före wårt folk, för art bättre kunna skärskäda marken, innan spåret utplånades eller helt och håller fortrampades af dem. Under det wi nu på det ifrigaste fys: selsatte oss med att åter igenfinna spåret af Dev fårade tigern, uppskrämdes wi af ett högt rytande från en liten håla några få steg till höger om of. Elliot hade just, ungefär tjugo alnar till wenster om mig, böjt sig ned och if rigt föft efter spåret. Rytandet hade knappast upphört innan tigern, en bona, wijade sig och i fullt språng stortade raft emot mig. Med knapp nöd lyckades det mig, att på endast ett eller twå stegs afstånd afskjuta båda skotten i min dubbelbössa mot tigerhonans bringa, Ivars på hon, ware fig i följd af skottet eller rös fen, lemnade mig, i raseri viftade sitt anarevp TR RTR pr vB 2 AA ret; men de får, fom jag gaf henne, gjord ingen stor werkan, ty tigerhonan begynte wid öfra delen af hans arm, som hon med gapet gripit tag uti, draga honom nedåt en safta sluttning, emot den håla, hwari hon först hål: lit fig gömd. Marken war mycket ojemn och betäckt med sönderslagna klippstycken, hwarföre jag, af fruktan att träffa min wån, högeligen drog i betänkande, att skjuta på tigrinnan, ty enår hans ansigte rörde wid hennes hufwud, och hon släpade ned honom öfwer de skroslig stenarne, funde jag ej få något säkert sigte på henne. Elliot förlorade sin besinning, under det hon sålunda handterade honom; men tig: rinnan röt oupphörligt och höll blicken skarpt fästad på oss såwäl som det öfriga manskapet; jag följde henne på ungefär åtta stegs afständ ob söfte ett gynnande ögonblick, för alt af skjuta ett säkert skott emot hennes hufwud, på en annan del skulle det warit onyttigt att stjutfa. Andtligen, efter två eller tre figmin: gar yppade sig ett lyckligt ögonblick; jag sköt och träffade henne lyckligtwis midt i hufwudet, hwarpå hon släppte Elliot och med tassen på hans bröst nedfoll död. Hastigt sköt jag åns nu en fula i kreppen på henne, skyndade fer dan med jagiknifwen till henne och drog Elliot i benen undan tigerfatten. Wid ligerhonans första angrepp wefo, såsom wanligt år, alla ett steg tillbaka, hwarigenom många blefwo fastade öfwernda, men ögonblickligt följde de i sluten linie, och många onskade jag måne till: låta dem att angripa odjuret med alla flagg wapen, de egde, med sablar, spjut, jernbeflags na flubbor, yxor och bågar — i synnerhet Elliots egen tjenare, fom i den wålwilliga afsigten att skrämma tigerkatten, utan allt affes ende på riktningen, afsköt flera skott sköt på det mest oroande sätt och fordrade, att man ej skulle låta hans herre dödas. Detta syntes wisserligen sannolikt nog, ty han war öfwer allt betackt med blod. När wi upplyfte Elliot, war han åter wid medwetande och begärde watten. Detta räcktes honom genast ur wår wattensäck. Hans arm, fom war rysligt föns derbiten, blef förbunden med en lång turban, under det manskapet sysselsatte sig med att nedhugga små tråd, af hwilka wi medelst wår ra turbaner, kläder och små gröna qwistar gjorde ett slags bår och sedan genom snåren bröt 6 upp emot Radschghur, dir wi hade oms fring två och en half engelska mil, och mede togo den döda tigrinnan, ett mycket stätligt och skönt djur. Wid djurets första angrepp bade (Elliot med knapp nöd undwikit ett slag, fom det med tassen ämnade gifva honom, men hwilket han afböjde med fur t höjden lyftade gewär. Wå bosskolfwen wisade sig spår efter hennes klor, under det tryck och bygel woro så fullfomligt plattade, att gewåret blifvit allde: les obrukbart. Tigrinnan bortsläpade honom blott wid pass 20 till 30 alnar, och hela fåfts ningen war förbi inom 2 eller 3 minuter. Tå hon i den djupa, med långt gräs betäckta hålan, hade ett pråftigt gömsle, hade hon undgått de spejande blickarna af der manskap, fom uppklättrat i tråden, hwilfet ej skulle warit fallet, om marken warit jemn. Under det wi söfte efter den sårade tigerhonan, hade wi flera gånger märkt en gammal schafal, som trafwade framför of blott nagra tjugotal fteg. — —— — — — Handels-underrättelser. Stockholm d. 23 Mars. Dagens kurs för wexlar: Londou ror riksmynt 17, 70, 90 d. d. Hamburg rdr rmt 134: 75, k. Paris ror rifsmynt 71: 90 d. d. Petersburg ror ärmt 265: 65, k. Götheborg den 24 Mars Dagens Fars för werlar m. i en ålder af 68 år och 24 dagar. Sergeanten wid Kongl. Wendes Art. Regtte C. I. Bergs ömt älskade maka Margareta Eecilia Schmidt afled stilla i Landskrona d. 22 dennes, uti en ålder af 51 år och 6 månader. Tillfännagifwes att ten Högste behagat hår dankalla wår ömt älskade fon Johan Hendrit Otto d. 20 Mars 1858, kl. 3 f. m., efter en en lefnad af 8 är. 4 mån. och 24 dagar, djupt sörjd och safnad af föräldrar och 3 syskon. Hele fingborg den 20 Mars 1858. Maria C. Majer. Frans A. Majer. Kungörelfjer: Lördagen den 27 dennes kl. I f. m. förrättas uti huset N:o 242 wid Långwins kelsliden offentlig auktion till försäljande af möbler, ett wäggur, ett guldur, 1 silfwerur, 1 bordstudsare, 3:ne fingerringar af guld, 1 malmgryta, duktyg, lakan, 1 fruntimmers klädeskappa, 1 Paramatta-klädning och unders kjortel, porslin och jern m. m. Kl. 11 fame ma f. m. försäljes huset och tomten under ofs wannämnde nummer. Nästan fela föpeffil lingen för fastigheten fan, emot säkerhet få inz neståä. Helsingborgs Rådhus den 1 Mars 1858. Borgmästare och Rad. J anledning af Handlanden A. O. Lindmans till Rådstufwu-Rätten ingifna anföfning att, uppå anförde skäl, Bofhandlas ren F. A. Cwerlof måtte åläggas till borgenås rerne afstå sina tillgängar, warda, i ens lighet med Kongl. Konkurslagens föreskrift, Ewerlöf och alla hans i orten wistande eller nårs mast boende borgerårer samt allmänna åflagas ren härmed kallade till förhör inför Rådftufmwus Rätten härstädes Måndagen den 29 dennes H. 12 på dagen, derwid borgenärerne skola upps gifwa beloppen eller beskaffenheten af fine fors dringar äfwensom, få widt ske fan, förete de handlingar, hwarå fordringarne sig grunda. Helsingborgs Rådhus den 15 Mars 1858. Ex officio. Carl Hertzman. Auktioner: Tisdagen den 6 April låta för: myndarne genom offentlig auktion bortarrendera Måns Hanssons omyndige barnd faftighesandel utaf hemmanet N:o la 7 2:dels mans tal Frillestad, på 2 års tid räknad från den 25 Mars 1859. Öfriga wilforen tillkännagifwas före auftionens början kl. 10 f. m.; dock böra spekulamter wara beredda att wid klubbslaget stålla antaglig borgen för arrendets fullgörande. Frillestad den 26 Mars 1858. Efter anmodan, Mårten Persfon. Onsdagen den II41:de instundande April och påfoljande dag, om så erfordras, IÅta Gode mannen ut Handlanden P. Peters sons till coneurs uppgifna bo, genom offentlig auftion, försälja Silfwer, Stoppar, Pläter, Malm, jern och blecksaker, Moderatörlampor, finare och gröfre bordsknifwar, glad, borceelais ne, hwaribland en blå bordeferwvis, större och mindre speglar, meubler af mahogny och ans dra trådslag, ett fortepiano, en mycket gammal men utmårkt god bordstudsare, bättre och fåns re sängkläder, flere flagg duktyg, nytt och brus kadt linne, spannemalssäckar, wägbalancer och wigter, en modern fyrsitsig Landauavagn, flere arbetswagnar, äkerredskap, en mängd tomfat, seldon, ett par starka arbetshästar och 5 stycken mjölkkor. Förstnämnde dag fl, 12 försälies