hon war åter ute i det gröna, war åter med på en glädjefest, hörde fång och musik och sorl af menniskor ispnnerhet från den sidan af träds gården, der de kulörta lamporna brunno. Sjelf stod hon wisst i en afsides gång, men just det hade något för tanken, flaskan stod der och fåt sitt ljus lysa, stod der till nytta och nöje, och d.t år det rätta; i en sådan stund glömmer man 20 år på loftet — och det år bra att glömma. (Forts.)