icke inhiberas såsom förut blifwit meddeladt. Franska amiralen Rignault de Genouilly skall twertom med den af honom kommenderade es skadern i förening med spanska trupper från Philippinerna företaga en expedition mot Tue ram, hufwudstaden i Anam, och först derefter operera tillsammans med engelska flottan. De båda förenade flottorna skola derefter begifwa fig till bukten wid Petecheli i närheten af Pe fing för att gifwa eftertryck åt underhandlinz garne med kejsaren af China. (Souftitutionel förklarar i en arlikel, angående den chinesiska frågan, ett sådant uppträdande å de förenade magternes sida såsom alldeles nödwändigt, om de wilja urpnå något tillfredsställande resultat, emedan intagandet af Canton aldrig blir hofs wet i Peking befant, och i alla fall ej kommer att göra något intryck. —— Flaskhalsen. (En berättelse af H. C. Anderseru.) i (Fort). fr. N:o 20.) Deras äldste bror hade i går warit hemma och tagit afsked i skogstorpet, der de bodde, tv han skulle ut på långresa; mor stod nu och packade in ett och annat, fom far skulle bära till staden i afton för art ännu en gång fefo: nen före afresan och gifwa honom fin och mors wälsignelse. En liten flaska med kryddadt brånwin war med packetet, nu kommo pojfars ne med en större, starkare flaska, fom de hade funnit. J den kunde det gå mera än i den lilla, ob det war just sådant godt bränwin för en dälig mage; der war lagdt hppericum på. Det war icke det röda win, som flaskan förut hyst, den nu fick utan beska droppar, men pe åro också nyttiga — för magen. Den nya flaskan och icke den gamla skulle nu med; och så fom flaskan åter på wandring, den kom om bord till Peter Jensen, oh det war just på famma fartyg, fom wår unge styrman war, men han säg ide flaskan och hade i alla fall ej kånnt igen henne eller tänft: det år den flaska, hwarur wi drucko förlofningens och hems fomstens skäl. Det war wisserligen icke win på den, men det war något lika godt; hon kallades ocksa alltid, når Beter Jensen tog henne fram, af famråterna Apothefaren; bon skänkte den gos da medicinen, som gjorde få godt i magen; och den halp få länge det fanns en droppe awat. Det war en glad tid, och fla skan sjöng, når man ströf henne med forken, hon fick då namn af den stora lärkan, Peter Jensens lärka. GEn lång tid hade gått förbi, flaskan sted nu i en wiå, Då hände det — ja om det war på utresan eller hemresan det wisste hon ej få noga, hon hade ej warit i land: då uppstod en häftig form st stora swarta wåger wräkte och kastade fartyget fram och åter; masten gick öfwer bord, en sjö slog in en planka, pums parne kunde ide mera hålla läns; det war beckmörkt; fartyget sjonk men i sista minuten skref den unge styrmannen på ett pappersblad: J Jesu namn! mi förlifa! han skref fin bruds namn, sitt eget och fartygets, stack pap: peret i en tom flaska, som stod der, pressade forken hårdt i flaskan vc kastade henne ut på det stormande hafwet; han wisste icke att det war samma slaska, hwarur hoppets och gläds jens skål blifwit inskänft år honom och henne; den gungade nu på böljan med helsning och dödstidning. Skeppet sjönk, manskapet siönk, men flaskan flög som en fågel, hon hade ju sålt hjerta, ett fårlefåbref. Od solen gick opp och solen gick ned, för flaskan syntes det som i hennes första tid den röda glödande ugnen, hon längtade 2. Mas . Kiäskan uUumnbslefde åde brudgum till brud skulle blott bringa sorg, Du det en gång kom i rätta händer, men hwar woro dessa händer, som lyste så hwita, då de bredde duken öfwer det friska gräset, iden gro: na skogen, på förlofningsdagen? hwar war buntmakarens dotter? ja, hwar war landet, och hwilfet land låg närmast? Det wisste flaskan icke; bon dref och dref, och hon blef ledsen wid ant drifwa, det war icke hennes bes stämmelse, men hon dref likwäl, till hon fluts ligen nådde land, ett fremmadt land. Flas skan förstod ej ett ord af hwad fom talades, det war ide det tungomål, hon förut hört, det går mycket förloradt för en, når man ej förs står språket. — Flaskan togs opp och betraktades, man såg lappen, den blef uttagen, wänd och wriden, men de förstodo ide heller det, fom war ffrifs wet på den, de förstodo nog, att flaskan blifs wit fastad öfwer bord, och att något stod Der om på lappen, men hwad der stod, det war det märkwärdiga, — och lappen stoppades i flaskan igen och denna ställdes opp i ett fort skäp, i ett stort rum, i ett stort hus. Hwarje gång der kommo fremwande blef lappen framtagen, wänd och wriden, så att skriften, som blott war skrifwen med blyerts, blef mer och mer oläslig; slutligen kunde ins gen mera fe, att det war bokstäfwer. Flaskan stod ännu ert år i skåpet, fom sedan på loftet och blef höljd af dam och spindelwäf, då tänkte hon på bättre dagar, då hon iskänkte rödt win i skogen, och då hon gungade på wågerna och hade en hemlighet att bewara, ett bref, en als stedssuck. Och nu stod hon på loftet i tjugo år; hon funde hafwa stått der ännu längre, om ide huset skulle bygis om. Taket refs af, man fick fe flaskan, man talade om henne, men hon förstod icke spräket, det lärer man icke af att frå på loftet till och med i 20 är. Hade jag bott fått stå nere i rummet, menade hon, jå hade jag nog lärt det! Hon blef uu twåttad dch sköljd, hon behöf: de det; nu kände hon fig alldeles klar och ges nomskinlig, hon blef ung igen på fina gamla dagar; men papperslappen, hon burit på, den hade gått med i hvätten. Flaskan fylldes med frön, hon kände ej till sådana saker förut; hon blef korkad och wäl inswept, hon såg hwarken ljus eller lykta, än mindre sol eller måne, och något bör man dock fe, när man refer, menade flaskan, men hon sag ide något, men der wigtigaste gjorde hon, — hon reste och fom dit, hon skulle, der blef hon uppackad. Sywad de hafwa gjort fig beswär med den hår! fade de, och få är den wål ända knäck! men flaskan war ide knåct. Flastan förstod hwart enda ord, som sades, det war samma språk, hon hört wig smältugnen och hos win: handlaren och i skogen och på fartyget, det enz da riktiga goda gamla tpråf, man kunde för: siå; hon hade fommit hem tll fitt land, hon fick walkomsthelsning; hon hade af bara glädje nåra sprungit ur händerna på dem, hon mårts te fnappt att korken dregs ut och fröet ffafas tades ur och hon sjelf Jattes ned i kållaren för att blifwa gömd och glömd; hemmet år bäst till och med i källaren! det föll Henne als drig in atträfna öfver, huru länge hon låg der, hon låg godt och Det i åratal, en dag fom man ned i källaren och tog flaskorna opp och wår med. Utanför i trädgården hade man gjort fint; fulörta lampor hängde i guirlander, pappers: lamporna stålade fom stora tulpaner ; Det war också en herrlig afton, wådret stilla och klart; stjerna tindrade så flara och nyet war tändt, egentligen såg man hela den blågrå månan med gyllene halffant, det såg bra ut för aoda ögon. hon war åter ute I det grona, war ater merv på en glädjefest, hörde fång och musik och sotl af menniskor isynnerhet från den fidan af träds gården, der de kulörta lamporna brunno. Sjelf stod hon wisst i en afsides gång, men just det hade något för tanken, flaskan stod der och lät sitt ljus lysa, stod der till nytta och nöje, och det år det rätta; i en sådan stund glömmer man 20 år på loftet — och det år bra att glömma. (Forts.) LLL — Sandels-underråttelfer. Stockholm d. 12 Mars. Dagens furs för wexlar: London rdr riksmynt 18, 40 d. d. HDamburg rdr rmt 134: 75, a vista. Paris rdr riksmynt 71: 50, 90 d. d. Amsterdam rdr riksm. 151, 70 d. d. Götheborg d. 13 Mars. Svpanmålsgmark: na den matt och i priserna ingen förändring sedan förra weckan. Omsättningarne afse endast dehofwet för fons sumtienen på platsen, och i hafro har ej någon större förs säljning egt rum. Mindre poster ha betalts med 8 rer 24 sk a 2 rdr 36 sk. t:n. Bråänwiu in leco har betalts med förra vrifet, eller 1 rdr 24 k. f:n. På leverans ha wi of ej bekant några försäljningar. Götheborg den 13 Mars. å 90 d. d.: London rdr rifsm. 17: 90. Hamburg rdr riksm. 134: 52. Köpenhamns Kurs d 12 Mars Swenska sedlar 474. a 477, k. pr I rdr ras. Dagens kurs för werlar Dödsfall Enkan Benedikta Lejman afled fia i Mals mö Thorsdagen den 11 Mars 1858, fl. 3 Le. m., i en ålder of 77 år, 2 månader dd 19 dagar. Landtbrukaren C. Y. Schlyter afled stilla i Kyrkoköpinde Fredagen den 12 Mars 1858, kl. 11 f. m., i en älder af 57 år, 1 månad och 10 dagar. Framlidne Öfwer-Auditören Nils Beckströms efterlemnade maka Sosia Maria Kipper afled stilla i Christianstad den 12 Mars 1858, kl. 2 på morgonen, i en ålder af 75 är, 6 månar der, 25 dagar. Sungdrelfer: Fredagen den 26 dennes, kl. 9 f. m., förråttas, i huset N:o 280 wid State tena offentlig auktion till försäljande af afl. i. Borgaren Bengt Nilssons qwarlåtenskap, bestående af silfwer, tenn, messing, koppar, möbler, fånge, lins och gangkläder, jerns och träwaror, wagnar, åfers och förredffap, hästar, for, spannemål, potäter och foder samt en större gödselhög. Med betalningen lemnas 3:ne mänaders anstäånd. Helsingborgs Rådhus den 1 Mars 1858. Borgmästare och Rad. Lördagen den 27 dennes kl. I f. m. förråttas uti huset N:o 242 wid Långwins kelsliden offentlig auktion till försäljande ar möbler, ett wäggur, ett guldur, 1 silfwerur, 1 bordstudsare, 3:ne fingerringar af guld, 1 malmgryta, duktyg, lakan, 1 fruntimmers klädeskappa, 1 Paramatta-klädning och unders fjortel, porslin och jern m. m. Kl. 11 fame ma f. m. försäljes huset och tomten under ofs wannämnde nummer. Nästan Hela Fföpeffil lingen för fastigheten fan, emot säkerhet få inz nena. Helsingborgs Rådhus den 1 Mars 1858. Borgmästare och Räd. Auktioner: J anseende till aflyttning från orten, låter Osttryckaren och Landtbrukaren P. Pehrsson i Norra Waralöf, Fredagen d. 19 dennes genom offentlig auktion försälja sitt