gen fuart angelågen om bittäde wid jotdens nya indelning, att han må funna snart börja cirfulationen. Swärare år det med treffifteds bruket (träde och twänne säden) och ännu mer det olyckliga få kallade ensädet (flera halmsäden efter hwarandra) warit brukligt, w der måste sädesodlingen oundwikligen inskränkas och spanmälsafkastningen öfar sig endast fmånins gom igen, så fort jorden efter tilltagande fos dertillgängar blir bördigare. En werklig af safnad af såd inträffar derigenom för den fate tige odlaren under de första 2 a 3 åren, till deg han åter får bryta upp första wallen. Denna swårighet fan dock merendels afhjelpas når någon ouppodlad jord ännu finnes, som då med skäl fan odlas för att ingå i cirfulas tionen ; och tiden för uppodlingen bör beftåms mas få att grödan derpå kommer till nytta, medan de gamle äfrarne under första cirfulas tionsåren lemna mindre sädesafkastning. Der före år det också högst angeläget, att det ej må fördröjas med cirkulationsbrukete införande hos wåra små jordbrukare, till dess de hunnit upps odla och utfuga hwarenda jordbit de komma öfwer, ett arbete hwarmed de flesta bland dem, åiminstone på wåra flåtter, göra mycket haftiz a framsteg. Har det redan kommit få längt, f råda wi jerdegaren, att lemna der erforders tiga tillskottet af får, som under de första år ren till ersänning erfordras. Jnser han, som han bör göra, att det följda brukningasättet allt mera måste försämra hang bortarrenderas de lägenhet, få wet han ocså, att han sjelf els ter församlingen måäste framdeles draga försorg om def innehafware, och då är det ju wida bättre att undwika detta genom ett HnANDVATANs de forskott, hwarföre han alltid ffall hafwa ers sänning i lägenhetens framtida ökade affatts ning och wärde. i En stor olägenhet är det wid citkulations indelning vä sfmå gårdslotter eller torp, om med till en del bättre jord, något deraf Ar så myce fet sämre, att ett belopp ide fan amwändas på hela areqlen, ty gärdena blifwa för små för iwå olika cirkulationer. Jntager den sämre jorden endast inskränkt utrymme, då är det wan: iigen bäst att utlägga Henne helt och hållet till bete, fom, når det blir för gammalt, förnyas genom upplöjning och grässådd i fåd om möj ligt med gödning, få fort wallen något rutts nat. Sålunda förbättras denna jorden fmår ningom att också framdeles kunna ingå i oms loppet. Efter det lämplig cirkulationsplan är uppe gjord och gärdena (eller skiftena) på marken utstakade, mäste dessa skiljas genom behöfliga diken. Hår möter nu genast första fvårigbhes ten, att de wanliga krokiga plöjningarne efta bli afskurna, och hos torpare finner man en nästan öfwerdrifwen rädsla för all jordomlågg: ning. På små lägenheter bör man derföre icke wara för nogräknad med gärdenas former. Sedan nödiga floddiken äro upptagna, fortgår dikningen, allisom trädet för hwarje år förs flyttad. Det wäsendtliga derefter år att beres da, att hwarje råggårde efter gödslat träde blir igenfådt till gråg. Hwad fom under de förfta trädesåren ide kunnat gödslas, — ty sällan räcker, i början af cirkulationens införande, spillningen hos en torpare till för hela trädet, — bör dock med det öfriga äfwen grässås med timotej, helst sådd om hösten i wintersäden strart efter det brodden uppkommit, och med mämingen för indelning i lika stora gården, efler dertill erhålla biträde, få behöfwer han dock deraf ingalunda låta fig afhållas derifrån. Han skall högeligen förbättra sitt jordbruk, om han årligen gräslägger få mycket, han fan göds fla och rågfå, och derefter följer det wårtoms lopp han walt. Tilltages de första tre eller fyra ärens träde litet större än han då ännu måftar att gödsla och behandlas den ogödda delen af trädan wid grässådden såsom ofwan blifwit föreslaget, så kan han ändock med oms tanka ganska fullständigt binna sitt mål, endast han ej skyr den lilla uppoffringen, att så ställa till, att trädena följa efter hwarandra i ords ning på marfen, få att gråsgårdena komma att sedan blifwa sammanhängande. Största swårigheten uppstår der nvå eller flera torpare med hwarandra i sambruf sköla fin jord, en os fed, fom man bör söka att få widt möjligt år förekomma. och för ingen del försumma detta wid de tillfällen som erbjuda sig wid en eller flera åboers flyttning, emedan detta, äfwen på jord, fom undergått laga skifte, ej sällan af gammal wana uppkomna missbruk, hindrar nästan hwarenda ordentlig jordförbättring, fom den enskilde skulle wilja företaga fig. En eget förbållande, olifa emot hwad i det föregående är anfördt, då all odlingsbar jord redan år plöjd och till större del af fådesfför: dar utmattad, förekommer i några delar af landet uti wåra skogsbygder. Der år oftast den uppodlade jorden af ringa omfång, men der finnes wanligen hagar med god jordmän, stundom stenfria, ej sällan widsträckta i förhäls lande till åkerjorden, och tätt bewärta med träd och buskar. Dessa begagnas då dels till flåts ter, dels till bete. Höbergningen är der mycket beswärlig och arbetsam, höet ringa och kort, och säsom uppwärt under trädens skugga af föga wärde. Under bristande erfarenhet om foders odling wid cirkulationsbruk, och dez märkliga inflytande att öka jordens bördighet, är man mycket rädd om dessa löfhagar, såsom lemnans de nästan allt det ringa hö, som winnes, och således mycket emot deras uppodling. — Der fådan till nyodling serdeles passande mark fös rekommer till större areal än åkerjorden, är det klart att hemmanens eller lägenheternas nårs warande afkastning skulle funna mera ån förs dubblas både i anseende till freatursafwel och sädesafkastning, om dessa löfhagar lades i pass sande cirkulation för sig eller tillsammans med den gamla åkern. — Uti flera ffogsorter föres tagas swedjor för winnande af ringa fådeds skördar på egentlig ffogåmarf, oh det år der ingalunda för skogsbehofwets skull fom löfhas gar bibehållas i deras närwarande föga winits gifwande skick. Sorgligt år att fe, huru få lätt tillfälle att öfa både enskild wälmåga och landets produktion, lemnas alldeles obegagnadt. Wid resor i olika landsorter fan man pår träffa, ej sällan bredwid utmattade åkrar, lätt odlingsbar god jord, nu endast begagnad säsom bete af föga wårde, fom uppodlad skulle funna lemna wida bättre och sundare bete och hö ders jemte, och någon gång der bäckar förekomma, funde förwandlas till wattnade silängar. Det år wisst bättre att uppodlingen nu ej påffyns dag eller uppmuntras, få länge följden deraf skall blifwa, såsom wanligt, endast markens uts sugande genom sädesskördar; men om en bätts re kännedom om foderodling blefwe spridd, få finnas doc häri ännu alldeles obegagnade skatLade fina förrättningar åt Honom, Handelds krisen tråffade commerceråd Jachmann så hårdt, att han måste uppgifwa fin stat. Emellertid utbröto misshälligheter inom familjen, hwilkas följd blef, att Jachmann förbjöd fin swärson att wisa fig i hang hus. General Plehwe ansåg fig böra taga fin sons parti oh for ut till Truttenau, Jachmanns landtgods, hwarest han mottogs af dennes son, löjtnant wid ett i Königsberg förlagdt cuirassierregemente. Då generalen erfor, att den gamle Jachmann war orubblig i sitt beslut, blef han ytterst uppbragt och förnärmade löjtnant Jachmann på ett sätt som denne tillfölje af sin ställning ej kunde låta passera. Löjtnanten wände sig derföre till officercerpsens hedersrätt, fom sände en depus tation till general Plehwe för att förmå hor nom återtaga fina förnärmelser, men förgåfs wes; generalen upprepade dem till och med i ännu mera förnärmande ordalag. En duell war således oundwiklig. Då duellanterna möte tes, uppfordrade generalen fin motståndare fles ra gånger att skjuta, och då sekundanterna ans märkte, att det war öfwerlemnat åt en hwar att bestämma, när han wille skjuta, sköt gene: ralen först och fårade fin motständare i anfigs tet. Kulan git in genom munnen och ut om örat och skadade kåkbenet. Löjtnanten sigtade lifwäl på generalen i det han sjönk tillbaka och träffade honom midt i hjertat. — Handels:underråtteltfer. Stockholm d. 23 Febr. Dagens kurs för wexlar: London rdr rifsmynt 18. 90 d. d. Hambdurg rdr armt 135. 39 d. d. Paris rdr riksmynt 71. 50 d. d. Berlin rdr rifsmynt 291: 25. k. Götheborg den 24 Febr Dagens kurs för werlar å 90 d. d.: London rdr riksm. 18. Hamburg rdr riksm. 136. Köpenhamus Kurs d 23 Febr. 47 a 474 k. pr I rdr ras. Dödsfall. Cantorn wid Norrhwiddinge oh Dagstorps församlingar, Hans Gullberg afled stilla i Norrhwiddinge Fredagen den 19 Februari 1858 Fl. SA f. m. efter en lefnad af 64 år, 7 mån. och 8 dagar; sörjd och saknad af Barn och Barnbarn, GConfiftorii:-Pedellen Matthias Olsson död i Lund Måndagen d. 15 Februari 1858 kl. 5 f. m., uti en ålder af 68 år, 4 månader och 5 dagar, ech dess Hustru Elna Catharina Anz dersson Fredagen d. 19 Februari kl. 4 e. m. uti en ålder af 55 år, 10 månader och 12 dagar; sörjde och saknade af 8 Barn och 2 Barnbarn. Afl. Klockaren I. Lindeblads enka Margas retha Lindeblad, afled stilla i Lackalänge den 12 Februari 1858, i en ålder af 81 år 3 förjd och saknad af barn och barnbarn. Swenska sedlar Magikern I. Le Tort Ä från Londo gifwer fin fitta Representation härstädes Söns dagen den 28 Februari 1858, kl. 7 eftermidd., bestående af de mest nya briljanta och mest omtyckta konststycken i förening med TrollsPanos rama eller Dimbilder hwarwid Here nya och