ta Söndagen i Fastan predika: messan v. Pastor Kcck. i usåugen Statsfomminister Wadslein. Helsingborg. liten festlighet egde hår rum thords 1 fl dennes, hwilken dag för 25 år dens Borgmästare inträdde såsom Iles Magistraten härstädes. Detta Eilfe p i sitt flag, firade hr Borgmästaren ollation, till hwi ken embetås och tjens mi staden, flera af borgerskapet samt ndra stadens innewånare, deribland af de år 1833 jemwäl närwarande, sjudne. Wid den skål borgmästaren ör stadens borgerskap tolkade han sin rkänsla och tacksamhet för de många vänskap och tillgifwenhet han af bor: rönt under den ide få korta tid fom tit samt uttryckte fin önskan och för: att borgerskapet med fortfarande wåls ) förtroende wille omfatta honom. ål beswarades af borgerskapets ålde örande handl. A. Pettersson. — J I deraf, att Friw. Brandkåren påföls rdagen den 13:de, upplefde 24:de åres sin tillwaro, begagnade borgmästaren fälle att för denna kår äfwen utbringa under förklarande af fin och samhållets fer till fåren. A dennes wägnar tacs för kårens chef bataljons hästläkaren rsen. Setnare på aftonen uppwaf: gmästaren med fång, utförd af Brands ångförening. ter några dagars fortfarande lugn och erlek med jemn frost har en mångd fig i Sundet och lagt hinder i wår fommunikationen med Danmark, til araf ånghätsfarten tills widare uppe Wid Koperhamn låg redan i förrgår t till batteriet Trekroner. r befordrande af paketgods till Norge Jl. Maj:t uppå derom gjord framställutt att en post hwar fjortonde dag en från Helsingborg till Uddewalla trska postwerkets räkning medelst bes ttas, enligt den närmare ofwerensfoms m emellan generalpoltityreljen och det stwerlet fan warda träffad. Sn läses följande telegram från n of gårdagen: Wäntad Kunglig pros om råntans pariiella frigifning uteblef en inkommer ofortöfwadt. Stats Rås enstedt förswarar i tidningarne tolfs ånets upptagning-wilsor, äfwensom fin sing på Riddarbuset angående finans omurande tillständ. flesta större tidningarne göra skarra ingar mot kontraftet om det nyligen utländska tolfmillionslånet, hwarå yttrar Aftonbladet att kontra ktet wisar att lånes wilkoren äro ide blott fullt ut få ofördetat: tiga, fom man redan af den kongl. skrifwelsen i ämnet kunde sluta, utan a:t bibestämmeljer finnas, fom göra dem till oc med ännu oförs delaltigare. Man finner till en början, att penningarne skola i Hamburg hållas tlånegifs warne tillhanda 14 dagar före de respektive förfallotiderna d. 15 Sept. 1859, d. 15 Juni, 15 Sept. och 15 Dec. 1860 a 2,250,000 mk. Hamb. bko wid hwardera af dessa terminer, medan ränta erlägges äfwen för dennå tid, under hwilken lånet icke begagnas, liksom för de 15 dagarne innan penningarne utfalla: Iis dare erfar man, att prov:sionen 2 3 proc. ide afdrages af hwarje särskilt länedel, utan på en gång för hela lånesumman redan af första låneandelen, hwadan låntagaren gör en ylters ligare rämteförlust å provisionsbeloppet. Dere till kommer ten ganska märkliga omftändighes ten, att långifwarne förbehållit sig att, om de stulle finna konjunkturen för sig förmånlig, uppsäga till inbetalning på en gång till och med hela den summa af sju millioner mark, fom åäterstäår sedan första läneandelen af 2 milliener blifwit indragen. Deremot finnes ife någon motswarande rättigbet betingad för låntagaren att, i händelse af behof, funna få före de faststälda terminerna disponera hela beloppet eller en större eller mindre del deraf. Afwen bör anmä kas, art län:agaren å första läncandelen 2 millioner mark måste betala åns da till 18 dagars ränta innan den utfaller. Kort sagt, hwarenda punkt i deta mårbvårs diga kentrakt witinar, att hamburgarne behandfar swenska staten och dem, fom i denna ans gelägenhet warit def ombud, ungefär på fams ma fått fom procentaren behandlar en oerfas ren och lättsinnig yngling, fom för första gåns gen friar till hans dyrköpta hjelp, och derwid ej märker, förftår eller frågar efter under fur ru många olika former och förewänningar han blir uppskörtad. Då hela saken nu ide fan hjelpas, få bör man ätminstone hoppas att funna ha den något magra tröften, att bli wis af stadan. Angående samma lån läses i En pP föls jande: Enligt den telegraf underrättelse wi i föregående Nr meddelade har räntan för lån ur tolf milliong-fonden blifwit bestämd till 9 procent att betalas i förskott, hwartill kommer wanligt fommiåftonå-ariwode i länelnrättnins garne. Man hör icke mer ån en mening om denna fråga, och den år, att Orr Willerding och Gervin hafwa särdeles illa uträttat det uppdrag de erhållit, och för att ernå ett dylikt resultat hade det warit alldeles öfwerilödigt att utsända bemälte Herrar. Af alla unders Frankfurt, Paris, Amsterdam m. fl. ställen fimmes öfwerflöd på penningar, få snart endast fina papper erbjudaa, oh en bättre sälerhet ån den staten Swerige fan erbjuda torde näppes ligen funna prestetas, särdeles fom Swerige ide förut har någon stats skuld. En Swensk, som i December under en resa samtalade med Rotschild i Frankfurt och flera andra af Cu ropas större bankirer, hörde då dessa herrar wara af den tankan, att räntan skulle i början af detta år gå betydligt ner, särdeles för reals säkerhet. Detta har också inträffat aldeles riftigt. Räntan har me gått ned ända till 2 procent ; wisferligen hittills endast för korta werlar, men då penningar erbjudas för detta pris, få skulle wäl för god realsäkerhet lån funna erhållas på helt andra wilkor ån fås vana fom Hrr Willerding et Cervin låtit föres skrifwa fig. Att få år förhållandet wisar fig också af det afslutade jernwägslånet, (ehuru detta ändå blifwit dyrare än det kunnat blifs wa, om det förslag, fom under förra fommas ren erbjöds, blifwit antaget) och då tolfmillis onslånet skall inom tre år återbetalas, få bors de också wilkoren funna blifwit billigare än för jernwägslånet. — Emwellertid fe mi be: klagligtwis motsatsen inträffat. Oftanämnde lån är afsedt att upphjelpa af: färsmannen, näringsidkaren oc åkerbrukaren uden tillfälliga förlägenhet hwari han af konjunkturerna blifwit försatt. Hade lånet af denna fond kunnat erhållas till wanlig ränta, så hade med dessa penningar säkerligen stort gagn kunnat uträttas, men ingen förståndig och beräfnande afjätsman wågar att nu ber gagna ett lån, der räntan är så utomordent. ligt tryckande, att ide säga rninerande, och följden blir att oaktadt den ökade penningetills gången, blir dock förlägenheten densamma. Eller skulle nöden twinga att anlita denna uts wäg, få fler detta med en förlust fom fra ännu mer öka skuldsättningen och bringa låns tagaren att, då betalningstiden år inne, skaffa fig penningar på möjligen ännu hårdare mils for. Att detta är en wåg som leder till ruin, år alldeles klatt, likasom att den, fom begags: nar fig af dylika medel att Hålla fig uppe, år ej bättre ån blanco ryttaren och förtjenar ide att få lån. Det fan derföre hända, särdeles sedan penningar inom landet äfwen börja komma fram, att sta:en får behålla fina pennins gar sjelf oc bar efter 3 år betalt en oerhördt dyr ränta för medel, fom legat utan ringafte nytta för landet. Hwilket omdöme år strängt nog för ett fådant beteende? Om staten ansett fig funna betala få höga räntor, hwarföre då ide söka att uppdrifwa penningar inom landet? Då hade ätminstone