Arbetaren och bränwinet. (Ur Götheb. Ö o. S. T.) Twenne arbetare hos possessionaten A. på B. woro häromdagen sysselsatta med att gråfs wa ett dike, hwilket borde blifwa färdigt med aldraförsta. Ansträngande sig al alla frafter, gräfde arbetarne så träget de förmådde; men deras husbonde, hr possessionaten A., tyckte ändå att det gick för smått med arbeter. För att uppmuntra dem till större flit, lofwade han dikesgräfwarne, att, om de kunde få diket får vigt efter få och få många timmars förlopp, skulle de gratis erhålla en kanna bräns win — patt friska Upp fig med efter ans frångningen. — Låt fe nu, gosfar (fade pas tronen) att i åren raska: Besinna, en kanna 6.gradigt bränwin . . det år något det ... wärdt att anstränga sig för, skulle jag tro. Se så, friskt nu till werket! i Och patronen aflägsnade sig, gnolande på wisan: OO nykterhetsförbund etc. Man skulle tycka, att det löfte, patronen gaf ardetskarlarne, bort förekomma dem serdeles uppmuntrande, synnerligast som de wisste, att deras herre merendels brukade hålla, hwad han lofwade; men i stället att egga dem till någon owanligare ansträngning för arbetets snara fullbordande — uppwäckte hos dem löftet om bränwinskannan mycken harm, som. efter det patronen gin ifrån dem, gaf fig luft i ärffillis a utgjuteller. : — Jag fånner mig riftigt skamflat öfwer att patronen lofwade oss bränwin (sade en af are betarne), Jan bränwin, hör du ... bränwin, fom jag för en tid fedan förefatt mig att aldrig smaka, emedan jag anser mig Wåra mycket för god att förtära en dryck, den der NE stadkommit få mycket ondt bland mennifforna, hwarom jag sett, hört och läst rysliga saker. Det förundrar mig, att patronen, som will gå och gälla, för en upplyst, aktningswärd man, funde wara så korttänkt och oblyg att wilja muta oss med bränwin. likjoam om wi wore lättjefulla fyllbultar och icke anständiga arbes tare, fom sjelfmante göra så godt wi förmå. Jag ångrar, att jag icke sade patronen några ord, som skulle kommit honom att rodna! Åh, för de herremännen . . . huru litet en stor del hafwa yttrat något begår att smaka på hwad honom bjöds. Patronen, utan att ännu ana Jans afsigt, skrattade nådigst åt den alltid putslustige Jans upptåg. Ett stycke bakom berörde hundkoja gick ett stort swinkreatur. Till detta närmade fig Jan med fin fittel. Sedan han ställt kitteln ifrån fig, lockade han swinet intill densamma, och lyftande vå mössan, yttrade Jan: Om förlås telfe, ers höghet (Jan mente fwinet) . . får jag bjuda på en liten snaps? Swinkreaturet fatte trynet i kitteln — men med hiskliga lroff, roff roff tog swinet genast till benen, hwarwid kitteln stjelpte omkull, så att dess botten blef uppåtwänd. Nu blef patronen något ond, oh frågade Jan fwad tusan Dd—r han ämnade tad fig till, och fnvad det wore för dumheter att få der fwinaftigt leka med guds gåfwor. Härpå swarage Fan: ÅJag wille bara förs sökå, huruwida en Guds gäfwa af det flag, fom hr patronen nyligen haft den godheten att wilja undfägna oss med, och fom är få efterz föft af gammal och ung, fämre och bättre folf, — också wore behaglig och smaklig för hundar och swin. Hr patronen fåg nu fjelf, att detta ide är händelsen. Och då det sålunda blifz wit utrönt, att osjäliga djur ej wilja förnedra fig derhän, att wilja förtära brämwin, äfwen om det är sexgradigt, så anser jag, att den tänkande arbetaren, hwilken wäl ändå är näs gon smula bättre ån en hund, bör afstå deris från — afstå från förtärandet af en dryck, fom föraktas af både hundar ech fvin. Patronen mumlade något om dumma jönz far, otacksamma, näswisa tjenstehjon etc. men swarade för öfrigt ingenting, utan gick beffeds ligt sin wäg. Hwem wet — kanske Jans upptåg och res sonnementer woro för hr patronen en helsosam lera, hwaraf något godt fan följa ... Sandelssunderrättelfer. Köpenhamn d. 30 Dec. Med undantag af banfe aftier, fom på börsen i går omsattes till lägre priser än föregående dagarne, woro nästan alla öfrige effekter högre. Omsättningen till de förhöjda priserna war mycket bes tydlig och omsättuingen war störst i de särskilta forterna Jakten fan emot laglig ränta för köparen få innestå, och önskas större del i Jakten kan öfs werenskommelse ske med Redarne och äfwen om Skeppare-råttighet. För lösören blifva wils foren tillkännagifne wid auktionstillfället. Domsten den 29 December 1857. Till falun: Skonerten Maria från HZelfing: borg, nu liggande i hamnen härstädes, om 301 läst, bygd af ef och bok med def inwentarier i segelbart ständ, är till salu. Widare unders rältelse öfwerenskommes med Styrman A. Larsson i Helsingborg. En nummersadel, en sabel, en kartousch och en sabeltafka finnes till salu hos yy y a alm på Hyllinge. Wackra Engelska Fyrkol, Ny wacker Tagel eller krullhår 1:ma fort, Gås: och Fågelfjäder, stort förråd, såwål i parti, fom minut, säljes billigt hos E. J. If wersson. Undertecknad upptager Order för Landskrona Win-X Syritförsäljningsbolag, å Winer och Spirituosa, hwaribland Champagne från Veuve Cliquot, Sherry och Portwin, fin Cognac, Pounsch, samt 25 års gammalt Des stilleradt Bränwin, som särskildt rekommenderas och finnes Priskuranter tillgänglige. Sam. Åberg. Handlanden Malmbergs gård. Uti C. U. Lings Bokhandel kan prenumereras på Journal för Damer för 1858. Afwen fins inbundna Gårds: och Hans delsböcker, från 2 t. o. m. 8 Böcker papper linjeradt. med enkla och dubbla kulumner sami blå twärlinier, passande til CasfasConto Cassabok och Journal, fåljas till biligt pris. Engelholm den 29 December 1857. Hos undertecknad försäljes: Blå: elfefurrogat på slaskor a 16 sk., blått och rödt bläck a 12 sk., engelsk hårwextpomada a 1rdr, Cau de Cologne a 24 ff, Cosmetique a 12 ft. och blankswärta i rullar a 8 ff. allt rg8. J. Torell. G SE —