22a2 VV onR AM kurser noterades ide, emedan inga omfätt. ningar woro att uppgifwa. — Börfen mes ra lugn, men inga penningar äro att er: hålla. London d. 4 Dec. På fpanmäålsmartk: naden war det flaut med hwete, och hafre wifar tendens till fallande. — 3 dag afgår till Hamburg 100,000 p. it. i silfwer, och efter all sannolikhet afgär i nästa wecka åter 190, 000 p. Amsterdam. Räg och hpwete flan och utan omsättning. Newyork d. 23 Nov. 390,900 dol: lars kontant hafwa hitkommit. Penninge: marknaden är bättre och förtroendet ftiger. 3 affärerna är mera lif. Fonderna bögre. Bomull flau. Enligt en telegrafdepesch till B. HH. från London af d. 3 d:s, innehåller throntalet, hwar: med parlamentet öppnas, hufwudsakligen föls jande: Regeringen rekommenderar: finansåtgårs Det; tevision af indiska förwaltningen och fluts ligen parlamentsreformer. Widare omtalas Donaufurstendömenas angelägenheter, Nicaras guas och slafhandeln på afrikanska kusterna, hwaremot, som det heter, regeringen will upps ffjuta banksaken till Februari månad. — Ars betslösbeten är i tilltagande i de engelska fas briksståderna, men folket förhållet sig lugnt. Det anses för temligen afgjort, att icke når got resullat wunnits genom Foulds, de Ber signys och lord Palmerstons förhandlingar ans gående Donaufurstendömena. — Lord Strate ford de Redcliffe ernade d. I d:s lemna Kon stantinopel, och hans wistande i London säges skola räcka nvå mänader. Franske gesandten, de Thouvenel skall likaledes hafwa för afsigt att lemna sin post för en kort tid. Telegrafunderrättelsen från Landon af d. 3 t:s angående parlamentets öppnande lyder jås lunda: Parlamentet öppnades i middags af drottningen personligen. J throntalet heter det bland annat: En icke wanlig misskredit, och de i följd deraf inträffade bankrotter hafwa gjort en utomordentlig session af parlamentet nödwändig för utfärdandet af en indemnitetsbill. Drottningen beklagar den uppkomna nöden bland arbetarne, men hoppas dock att den sista goda skörden skall bidraga att lindra denfamma. Drottningen beklagar widare de fortfa rande oroligheterna i Indien, beundrar de der: warande engelska trupparnes hjeltegerningar och hoppas att de til Indien sända förftårks ningar snart skola undertrycka rebellionen pders städes. Drotmingen förklarar sig nöjd med att folket och furstarne i Jndien till största delen hafwa förblifwit loyala. Handlingarne ans gående de till moget öfwerwägande refommens derade indiska angelägenheterna skola blifwa parlamentet förelagde. Med afseende på de utländska angelägenheterna heter det widare, att den europeiska freden synes tryggad, och ati de persiska fredswilkoren blifwit troget uppfyllde. Såsom nva föremål, hwilka skola före läggas den närwarande sessionen betecknas: pv SE tv ss 44110— derhuset. Hr Disraeli gaf regeringen skuld för ostindiska och penninge frisen samt förkElas rade, att han wille rösta emot den begärda indemnitetsbillen, så länge regeringen icke hade meddelat fina widare planer. Lord Palmers ston nekade ett sådant meddelande och vomtalade bland annat de wänskapliga förhållanden, hwari England står til hela Europa, hvar wid han isynnerhet framhöll Frankrikes tjenfte willighet. — J öfwerhuset bemötte lorderne Granville och Argyll Derbys, Ellingbouroughs, Owerstones och Greys angrepp mot regeringen beträffande den politik, fom den iaknog med afseende på de allmänna finansiella och de ostindiska förhållandena. Angående ställningen i Indien för ögonblicfet innehåller Times en intressant artifel, som gifwer en orienterande öfwersigt öfwer förhållandet. Delhi och Lucknow, säger blas det, woro hittills upprorets centralpunkter; men hädanefter skall sistnämnde punkt nästan uteslutande göra anspråk på wår uppmårfjams bet. Måhända skall der i Centralindien, hwars est engelsmännen åro helt och hållet utan skydd, ännu förekomma nägra skräckfcener af samma flag fom mordet på major Burton, den polis tifte agenten i Kotah och hang twenne föner ; nen wi wilja dock hoppas, a:t wi nu snart skola hafwa tömt lidandets bägare. Det bes ter till och med, att der förekommer ingen or sak att hysa fruktan för wåra landsmän I Sangor. Wi kunna således utan att wara öfwermodige säga, att detta ofantliga uppror, som för ett par månader sedan hotade med att genombäfwa hela Jndien, nu är inskränkt til ett litet rum i de nordwestliga provinserna. J trakten af Delhi mot Ganges finnes sannolikt ide ett enda insurgentband. J motsatt rifts ning år sträckan nedanför Camnpore lugn, och små skaror blifwa utan minsta fara sände till denna stad, som nyligen war skådeplatsen för en fruktanswärd olycka, men nu utgör basis för wåra operationer mot insurgenthären. Audh och Rohileund äro deremot de destrikter, som sienden ännu har i fin besittning. De äro i werkligheten fiendtliga länder och wi måste hår föra kriget på ett sätt, som om wår fot aldrig förut beträdt dem. Utan twifwel skola wi få höra omtalas beswärliga marscher, om det än ide kommer till hårdnackade fäktningar. Befolkningens täthet skall här wara större än på något annat ställe i Indien samt till och med större än i England; Seapoyerne bhafwa der sitt egentliga hem. Det är derföre troligt, att om rebellerne wilja kämpa på når något ställe, skall det blifwa i den trakt, dit de nu tillströmma; men det är just det man bör önska, att det skall komma till kamp; det år naturligtwis långt bättre, att de blifva på walplatsen, än att de skola sprida fig öfwer hela landet för att mörda och plundra. Man kan nu tryggt påräkna, att hela ynglet är i boet. Att landtboerne icke sympathisera med rebellerne, är ganska klart, och man har skäl antaga, att öfwerallt, hwarthän de wilja bes giva fig, skola landtboerne med glädje utlemna dem till engelska authoriteterna, åminstone mot en uftfatt premjie ADA slår mederaålle