tes måtto, men detsammas rasande inwets tes blef sannolilt derigenom såmycket swårare. Emellertid satte ordföranden walet i gång, och när Tit. A. skulle rösta, kunde han icke, ehuru ordföranden försökte att tyssta honom, underlås ta att framställa röfterå afgifwande till preftz män wid detta tillfållet såsom något obehörigt. För wår tel funna wi ide finna annat, än att detta war en röftwårfninggsdfynd, öfwad midt i templet af en person, som, efter hwad man berättat, sjelf anser sig wara mycket långt frames skriden i helighet, till hwilken han i enlighet med fin stormyndighet ide lärer räkna en får dan broderlig kärlek, fom omfattar alla. Mit den ena stunden ilandra röstwärfnirg och den andra göra fig skyldig till densamma, fan och bör räknas till det afslywärda. En nvifvel: aklighet ådagalade Tit. A. äfwen derigenom, att han först begärde få sina anföranden upps tagne i protofollet, och fedan återkallade dem. Hwad slutligen profetian om walets rams lande beträffar, få tro wi, att den ingalunda går i fullbordan, heljt kyrkoherden Gahm så ofta i de der klockare-affärerna tillbafaslagit hwarje kullstörtningsförsök. Det är emellertid att önska, att Hjernarps och Tostarps kyrkor må hädanefier iifwa fredade för sådane ber sökare, fom den nu omnämnda, tv i de fyrfore na utföras bestyren med all noggrannhet, ftillz het och wärdighet af församlingens rastlöse kyrkoherde, som wisade sig sådan äfwen den ifrågawarande waldagen. AAAAAAUALA —