Rättegångs:-Bandlingar. (Forts. fr N:o 68) Under åberopande af hwad Korgl. Hof: Nätten sitt den 14 sistlidne Augusti gifna Utslag föreskrifwit i malet mellan mig och v. Pastor Andeisson, får jag till styrka för mitt påstäende om answar å Lit. Ånderssen för dess lagstridiga och egenmäftiga förhällande andraga föl jande: Då Lunds DomsEavit l genom Utslag af den 28 Mars 1855 redan fällt T Anderssen till answar för hans ec geumäftiga afwikelse från Handbofen med afseende på Ot: tesångens hällande samt hans oskick att wid tacksägelsens afkunnande för aflidne Westerlund från predikstelen apes straphera Pastor i församlingen. få torde i detta fall ransakning wara öfweflödig och för mig endast äterstå att wid safens slutliga afgörande å wederbörlig ort och fäls le yrfa större answar än endast en skriftlig admonition, som synes i förhällande till allt annat wara af en allt för lindrig art. Beträffande de öfrige anklagelsepnukterne, fom utgöra nu föremål för ransafning, få anmärkes: 1:00 Att T Andersson twertemot tydlig lag (vid i Kyrkol. 2 fav. 8 NV) och gammal praris utlyst aftonsång i W. Karups Kyrka Långfredagen 1834, få sent att den börjat wid selens nedgång och hann ej flutas förr än det war redan mörkt. Detta war ofrickligen en bland T. Anderssons egenmäktiga anordnirgar, hwarmed han will tilldraga fig allmänna uppmärfsamheten ech gifva fig anseende af en utomordentligt nilisk Lärare. Lagen ftads gar utryckeligen, att i städerna blott skall hällas aftonfång, men på landet endast 2:ne mässor å Långfredagen; och dessa 2:ne mässor funna på fin Höjd ide blifwa andra än Ottesång och högmåsta fom äro brukliga vå landet. J hela Swerge hålles ej vå landet någon aftonsång. Hwem berättigar då Pastor Andersson att göra en sådan afwikelse och samla en hop menniskor till Gudstjenst, som knappast funna skymta hwarandra i mörfret. Det wanliga är ech har i längliga tider warit, att på Längfredagen hällits 2:ne mäsfor, en i hwardera Kyrkan ofwer 5:te och 6:te Akterne. Det får wäl icke bero på prestens godtjåunande att anställa utomordentliga mässer efter eget behag; ty då finnes ingen gräns, synnerligen för den fet: teriske predifanten. Härtill kommer, att jag enligt Doms Capitlets meddelade Utslag, fom finnes beswärsacten i Kongl. Hof-NRNätten bifogad, hade sjelf ätertagit mitt ems bete och ägde såletes att sjelf om Gudstjeusten anordna, och Hade med frål förwäntat, att Pastor Andersson