2 2 Ä Hättegångs:Zandlingår. (Forts. fr. N:o 66) 8:o Likaledes har DomsEapitlet vå angifwelse af Lars Swenssen, Stephan Ekbassen ech Pehr Ppettersson, i spetsen för flera andra, hwilfa alltså säsom varter måste inflämmas och answara, lagt mig fill last, att jag päsäkdagen 1854 ej blott från predifftolen företagit mig att bestämma om den af An: dersson underwiste Nattwa rdsungdomens Confirmation, utan äfwen efter Gudstjens steus stut vå ett i högsta grad offickligt och mitt embete owärdigt fått med maftspräk och knuffning uppt rädt mot Audersfon, fattans de i honom, fom orden lyda och derigenom gifwit ans ledning till och förorsafat buller och ewåsen. Hwad dens na falska och ohemula beskyllning angår, få bestrides den Helt och hället, ech äro witnen äberopade, fom redau blifz wit wid förra Tingrt afhörda, hwilfa intygat det jag in: galunda knuffat Andersson eller fattat i honom, säfom i den inlämnade skriften blifwit angifwit, ejheller på något oskickligt ech mitt Embete ewärdigt fått mig förhällit, us tan i den fasta och oryggliga ofwertygelsen, hwilfen afwen förutnämnde Eensisterii Ledameten Preflen Olbers gods fänt, att jag enligt DomCapitlets medgifwande återtagit embetet och sedan jag detta Utslag från predikstolen upp: läst har jag efter Gurstjenstens slut gått fram till Au: dersson, fom framtradt till altaret att ccutramandera min i ämnet gifna fungörelse, och föreställt honom med nigra ord otillbörligheten deraf, varefter jag äterwände till sacristian under det att Audersson fortsatte sitt tal och just dermed agiterade sinnena. Då målet förekommer mellan mig och Auderssen, for behäller jag mig att widare få utweckla skälen för mitt påstäende om laga answar ä Andersson, sasom den der uvphäft fig tll Dommare i egen faf och sålunda wällat hela det få fallade bullerfam:z ma uppträdet, äfwensom å de partigängare, hwilka lupit Åftad med en fädar angifwelse för att föra Dom-Cavilet bafom ljuset och blettsiälla mig eskyldigt för en wåldsam och olaglig åtgärd. 9:o Widare har Dem-Sapitlet utan att förete ett ens da bewis, lagt mig till latt, att jag anstält utan skälig anledning enödiga ech ohemula Råttegångar. Men då Kyikoelagens 19 kapitel 22 . uttryckligen medgifwer 2 preslen rättighet att föra sådana rättegangar fom rera hans familj. hans Prestgärd och embete, så yrfar jag en undersöfning om halten oc) keskaffenheten af mina få fal: lade ohemula rättegångar, och för att äfwen wisa om jag warit färande eller swarande part; Och bör anginvas ren åläggas att forewisa handlingar, fem mina om få beskaffade NRå ttegångar. Denna min begäran maste oförs nefligen tillhöra de laga Rättegängsförmåner, hwilka Kongl Hof Rätten i sitt meddelade Utslag mig tillerkänt, för att icke tömmas på måfå, utan en föregående nega ich samwetsgran pröfning af de Rattegångars beffaffens het, fom Dom:Capitlet utan bewisning lagt till grund för en afsättning och utan att en gång besinna det 19 Kar. 26 S Kyrkolagen är i detta fall upphäfwet genom Kong.. Brefwet af 1719 den 27 Maj, sem icke längre medgif: wer prestens affättning för rättegångars föraude. Det i anklagels skriften åberopade Utslaget mot drängen Sönd, fom utjlagit rutor i yrestgärden, wisar wäl att jag blifwit för missbrufad rättegång af Hof: Rätten plikt fälld, men safen rörde lifwäl prestgärden och mäste fäle: des höra fill undantagen. 10:o Slutligen till våga vå måttet har Doem:Gapittet utan att taga skäl för mitt pästående behagat förflara mig skylldig till answar för det jag vågat anmäla vifitas tor, Presten Cedergren, såsem den der fig felaftlgt före hållit wid visitaticnen och mig insulterat infer Pretokollet, trertemet Kyrfelagens föreslrut. Utan att en gång lemna mia tillfälle att bewisa hwad jag sag, har DomeGavitlet ansett blotta förföfet straffwärdt, liffom were T. (Eder: gren en infallibel nan, då han euligt min öjwertygelse på ett högst otillbörligt sätt förhällit sig; Men då Kongl. Hof Råtten äfwenletes den 14 sisstidne Agnsti upphäft Dem-Cavitlets tillgörande i denna pnnkt medelst ett fär: sfilt Utslag, förbehåller jag mig och, att jedan wid förra Tinget de äberopade witnena Prosten Skytte oh Kyrko herden Gahm jemte Heurlin, Törneblad m. fl. intygat, att T. Cedergren slagit för mig i bordet och ej upplält anklagelseskriften, få ytterligare i detta fall afhörd Kyrfos herden Herster i Båftod samt derefter göra mina ffriftli an pästaenden met Presten Gedergren för hans olagliga och otillbörliga beteende äfwensom mot Pattors-Adjuucs ten N. AÄndersson. — — — Af hwad jag na anfört, inhemtas ögonskenligen, attal: la de flagepnnfter, fom Dom-Cavitlet lagt till grund för afsättningen, äro dels uppdiftade dels obewista beffyllninz gar, fom of mig helt och hället förnekas och päkalla den allwarligaste recenwention, förbehällande jag mig rättig: heten att före ransafningens flut göra mina flutvårtåen: den och inlemna min rväfning, fom ice blir obetydlig; resans Jaa hortrider Aflt Artcelnde på den rörande de