Ha, som ar daterad d. 4 Aug., gor Porten såsom swar på den af franske, ryske, preussiske och sardiniske gesandterne framställda fordran om en annullering af walen i Moldau, det förslag att falla kaimakanerne i Moldau och Wallachiet till Konstantinopel, i det den derz jemte lofwar att straxt annullera walen, i händelse det af undersökningen skulle wisa sig, att olagligheter wid desamma egt rum. På detta förslag gick hr de Thouvenel icke in, utan fordrade ett kategoriskt swar på sin begäran, i det han hotade med, att derest han icke fick en tillfredsställande förklaring inom nästa mors gon, skulle han straxt afbryta sin diplomatiska förbindelse med Porten. Natten emellan d. 4 och 5 Aug. tillställde turkiske utrikesministern honom derpå en annan note, hwari han uns derrättades, att sultanen beslutat att direkte hänwända sig till kejsar Napoleon. Kort efter emottagandet af denna note låt hr de Thou venel nedtaga fin flagga, hwilket erempel efter följdes af de nämnda tre gesandter, åt hwilka noten likaledes blifwit meddelad. Såsom en af pariserkorrespondenterne i Indep. beråttar, skall Porten för öfrigt i dessa dagar hafz wa tillställt alla de magter, fom undertecknat parisertraktaten, ett cirkulär, hwari den söker rättfärdiga sitt förhållande under de sednare twistigheterna i Konstantinopel. Till belöning för den energi, hwarmed hr de Thouvenel bes wakat Frankrikes politik i Konstantinopel, skall han nyligen hafwa blifvit utnämnd till ftor: officer af hederslegionen. — Enligt underråts telser från Bukarest af d. 10 d:s bade walli: storna blifwit uppslagna i hela Wallachiet. Walen skola ega rum efter en månad, hwilket uppskof blifwit lemnadt i anledning af möje liga reklamationer. J ett af engelska öfwerhusets sista möten förklarade krigsministern, att twå af de på Cap garnisonerande regementen skola sändas till Inse dien. Ett franskt blad försäkrar emellertid, att depescher nyligen inträffat från guvernören i Caps kolonien, enligt hwilka man der wäntar nya fiendtligheter från kaffrarnes sida. Regemene terne blifwa derföre sannolikt ide afsände, es medan kolonien i detta fall sjels kan behöfwa alla fina stridskrafter. — Drottningen och hens nes gemål prins Albert anträdde i måndags på yachten VBictoria and Albert en tur till Chers dourg. J onsdags war yachten i sigte af Chers bourg, i anledning hwaraf derwarande batterier gäfwo salut. Enligt underrättelser från Bologna af d. 17 d:s hade påfwen samma dag lemnat Bologna och wäntades i onsdags till Florens. Den 1 Sept. ernar generalguvernören öfwer lombardiff-venetianffa konungariket, erkehertig Ferdinand Maximilian, med sin unga gemål, erkehertiginnan Charlotte, hålla sitt högtidliga intåg i Mailand. Från Tunis förmäles, att der d. 13 Aug. åter en blodig emöt egt rum, som war riktad mot judarne, wid hwilket tillfälle emellertid års wen christna blefwo misshandlade och flera pers soner dödade. J Amerika will man nu weta, att mormor nernes öfwerste prest Brigham BYvung ide lår rer ämna göra något motstånd mot centralres geringens inskridande. J Peru har isurgentchefen Vivanco den 29 2 Åill herle hell, TELL Hmanllt tätmatlcsk, Rv 65 af Helsingborgsposten för den läfande al mänheten uppdukat en anrättning, fom smakar wäl mycket af egenkärlek och sjelfklokhet. Det tillhör deremot en man, som will göra skäl för Kockanamnet, att icke i fina anrätiningar ins många något fom beswärar eller på ett obe hagligt fårt afficierar smak oc lukt. Alliså behagar Hr Kock gifwa akt på följande: Hwad hufwudsakligen den bildade delen af mötets medlemmar å Helsan hade mot Hr Kock att anmärka, war, att han, den yngste af det högwördiga Ståndet, wågade likwäl falla Biskopen, såsom ordförande, i embetet och skrapa en äldre, grånad embetsbroder, Pros sten Herslow. Man hade wäntat af Herr Kock att han lif salig Dumbom gerna tålt fris tifer, når det angick någon ann oc) alltså ide tagit få illa wid fig för det Prosten Herslow, utan att egentligen snäsa de Danske Bröderna, endast lätit dem förstå, att de ej borde onddigtwis upptaga den dyrbara tiden med fina wide lyftiga tal. Hade härutinnan legat någonting anstötligt, få synes det hafwa warit i i fin ords ning, att Biskopen fjelf såsom ordförande, gif wit Prosten Herslow en lämplig tillrvåttnwis: ning, hwartill Hr Kock deremot synes allt för liten och obetydlig. Således kunde man med skäl anse Or Kocs tillgörande i detta fall får som en flagg förnärmelse mot sjelfwe den wördige fadren, hwilken har dock troligtwis ursäftat och eftergifwit Hr Kocks oförstånd. Hr Kod bör ihägkomma hwad skrifwit får: Adolescentis est majores natu revereri. Detta år ide någon Köks-Latin, såsom Gubs ben Lundblad uttryckte fig, eller en latin för bara Kockar, utan en ganska klassisk Latin och betyder: Du skall hafwa wördnad för de äldre, såsom en verfareu yngling egnar och anstär. Herr Kock bör härjemte derom erinras, (hwilket Jns. såsom sjelf närwarande fan ins tyga), att Or Kock ingalunda erhöll ett ftor: mande bravo för fin demonstration mot Prosten Herslow af den bildade klassen, utan af den obildade, ty Jns. observerade, att braz vosropet utgick från personer, fom ide egents ligen kunde bedömma saken, men fom troligt wis i lifhet med massan af folket tyder om otidigheter och impertinencer. Detta faller wanligtwis på läppen, och i detta fall har Hr Kocks anråttning fullkomligen lyckats. På den bildade klassen gjorde det deremot ett widrigt intryck, och då Hr Kock wid slutet af sitt tal började att liksom stappla och swäfwa, glade des man deråt, att Or Kock skulle möjligtwis komma ur concepterna, och med Dumbom sluta der han stadnade, ty så låt det till slut, oc) måhända just derföre ropade man bravo; det war emedlertid långt ifrån stormande, men låt måhända få, emedan ropet fom från några gaphalsar, fom ropa wanligtwis med full hals, når det gäller. Det år emedlertid i högsta grad löjligt, att Hr Kock will inbilla allmänheten, att han wunnit ett få högljudt bifall för ett improviseradt tal, fom ide röjde någon annan talang, än den man fan wänta af hwilken Kock fom helst. Må allmänheten, fom nu läst artiklen i N:o 65, bäst sjelf deraf bedömma hwad Hr Kock förmär såsom talare, Då hela detta uppkok år från början till slur den uslaste kalops utan merg och must. Den fom smickrar fig af stormande bifallsrop, mår ste hafwa mera grundade anfpråf än Or Kod, i annat fall wara glupskt egenkär för att ej inse, att han är förblindad af en falff inbillning. Hela uppställningen är alltigenom så torr och få osmaklig, att man säkert af mips tag ropat bravo, i frållet för tyst, tyft, min käre Hr Kock! Mig och flera förekommer det som Hr Kock utan någon urskiljning, stält fig fin Mårtarinz na Cajsa Wargs hufwudregel till efterrättelse, att taga efter behag.