furu långe lugnet fan wara i de öfriga pre sidentskapen. Under dessa omständigheter år det derföre intet under, att äfwen de miniftes riella engelska bladen börja förbereda publiken på de flora uppoffringar, fom ett återerdfrande af Indien skall kosta. Engelska regeringen har nu låtit offentliggöra, men blott i utdrag, den af fir Charles Napier d. 27 Nov. 1849 till generalguvernören öfwer Indien aflagda berättelse om tillståndet och disciplinen i indi: ffa armeen. Såsom bekant år, begärde DIS raeli fullständigt offentliggörande af denna rapport, men lord Palmerston satte sig deremot på den grund, att rapporten egentligen blott afhandlade Jndiens förswarsmedel mot ett eventuelt angrepp af en fremmande magt. J anledning deraf, att konungen af Auhd blifs wit arresterad i Calcutta, har hans agent i London tillsändt engelska tidningarne en ffrif: welse, hwaruti han anmodar publifen att fus spendera fin dom öfwer konungen af Auhd, tills bewis ingå på hans brott, under det han försäkrar, att hang herre alltid warit wäl ftåmd mot England. s (Jnsändt.) Å7nnu ett kyrkomöte. Nyss bewistade Inf. det såkallade Sfandinaz viska Kyrkomötet i Köpenhamn och trodde, att dermed war allt bestäldt; men dessa möten wilja aldrig taga slut; ty talträngdheten är så stor nu för tiden, att det blifwit en slags mani, att ofta låta höra fig offentligen, om också man ide har någonting mårfligt att säga — lika mycket — bara det går. Wi ha ett kort föredöme i detta fall, fom kittlar fynners igen de unges ärelystnad, att funna öfverrös ha de gamla och dermed inlägga ära. Wid mötet i Köpenhamn fid jag höra många tal, fom andades mycken sjelfwiskhet och mycken ostentation. Långt ifrån att wilja förneka taz langen, der den werkligen fanns, wågar jag dock säga om det heta, hwad Tegner jade om Hammaårschölds tragedi, att det war omfligt alltigenom. För det mesta talade hwar och en för sitt eget intresse, liksom bwar fågel sjunger efter sitt näbb; — men någon egentlig sympathi fan ej på sådant sätt tilhvågabrinz gas. Nej — om ett önskligt resultat skall winnas, mäste man strida för ett gemensamt ändamål och framför allt weta, hwarför man strider och ide tala än om ett och ån om ett annat, utan att slutligen få noga hafwa reda på, hwarom man talat. Wåra danska bröder hafwa i allmänhet lätt för att improvisera och måhända lättare än wi Swenskar — det ffjuz ter en dejelig fart, men hwart det bår eller hwar det stannar, det fan man ej få noga förutse. På en sådan utomordentlig förmåga war synnecligen danske bonden Petter LVarsds fon ett talande bewis wid mötet i Köpenhamn, — han syntes öfwerträffa nåstan alla föregå: ende talare, så att sjelfwa Hammar fann sig, fåfom Dansken säger Äferbansed; lifwål, fer dan Petter Larsson (en lefwande Ffarrifatyrs målning på hela mötet) talat med en ur begge mundgiporna flytande wältalighet, utan att wilja tiga, förr ån ordföranden, T:r Hammer rid, hemstäldt till de församlade, huruwida Te wille längre höra Better Larsson och dessa förs flarat att det kunde wara nog, anstrångde wår Hammar sina yttersta frafter för att få den frågan framsstäld, huruwida man wille hafwa Religionsfrihet eller ej. Frågan skulle naturligtwis beswaras med ett enhälligt ja, på samma fått fom når folket hurrar för en förs näm resande, hwars egenskaper och förtjenster NDND O As:fenstund reliaionshet egentligen will såga, förr an man wille inlåta sig i en sådan discussion — derföre blef och den frågan till Ordföranden framstäld, hwad Religionsfrihet år, utan att likwal ordföranden wille bestämHma det. MNaturligts wis wille man gerna weta, hwad Hr Biltos pen sjelf tänkte om saken, för att derefter rätta fig; men Det lär höra till Biskop Thomanders försigtighet, att ide låta någon förstå, hwad han egentligen tänker, utan låter han hwar och en tro hwad han will, och sedan gör han flag i saken efter eget godtfinnande. Det är wål — men af fin måjtare wänta ju lärjungarna ledning och upplysning? — alltså fan det wål ej wara för mycket begärdt, om Hr Biskopen genom ett bestämdt swar på den framstälda frågan gifwit en ledning för öfwerläggningen. Hwad är det wäl, fom wållar i allmänher få många aswikelser från, sjelfwa hufwudämnet, få art status controverfie sällan på dessa mös ten iakttages, om ej just detsamma, att begrepz pet ej bestämmes och begränsas, utan är till den grad swäfwande, att åtminstone mängden icke wet hwad religionsfrihet år; det förnims mer man nog på det allmänna talet, — Af en sådan oreda begagnar fig naturligtwis den listige fienden; och hwad är då lättare än att winna en seger i mörkret? — Den listige fienden begagnar fig af, en öfwerraskning, — i mörkret har man begått många misstag, hwaråt ljusets fiender glädja fig. — All oreda i tänkandets werld bereder lätteligen ett nes derlag på sanningens bekostnad. — Man må prisa det skandinaviska kyrkomötet i Köpenhamn så mycket man behagar, så war der dock en wiss oreda, fom sjelfwa Flyveposten Mr 163 äfwen tyckes medgifwa. När creti och pleti få uppträda i talaretribunen, uteblifwer ofta all logisk deduktion; och man bygger sina conclusioner på sjelfgjorda hypotheser, hwilka omöjligen funna göra sig gällande såsom en säker grund för det allmänna omdömet. — Man will reformera — man will stifta lagar för kyrkan, utan att ega dertill erforderliga in: sigter — man grundar fina åsigter på wissa fira ideer, på frikyrka, på religionsfrihet m. m., men hwad uträttar man dermed? man ens datt rubbar det gamla, utan att fåtta något bättre nytt i stället. Dertill har det nu fom mit genom de frikyrklige herrarnas nit, att en sadan oro uppstått inom kyrkan, att man har skäl att befrufta ett utbrott, fom skall må hända försätta kyrkan i eti upplösningstillständ. Passionerna äro å ömse sidor i rörelse, och med mycken indignation får man höra på Dess fa möten, hur frideng budbårare replikera hwarandra med de bittraste sarkasmer. Ar fanske detta ockå religionsfrihet? Så beware of; Sud derifrån! Hwad skall den sansade des len af Christi forsamling tånka om dylika Lås rare, fom för an genomdrifwa fina förflugna ideer, försma ej sjelfwa pöbelspråket. Jus. skulle derföre tro, att alla dylika möten borde inställas, för att ide göra dem till experimens talfält för kif, hat, afund, partianda m. m. Lät Konung och Ständer, fom fått den lays stiftande makten, afgöra Religionsfriheten, landsförwisning för religiösa förbrytelser m. m. Högsta domstolen har redan uttalat sin mening och nog måtte desse mån förstå saken likasåwäl, om ej bättre än Petter Larsson m. fl. Det säkra af allt år, att, om hwilken religionsbekännare fom helst, ware fig Mor mon, Baptift eller någon annan affälling skall få fritt och strafflöst predika fina gudlösa wil lomeningar midt i Christenheten, så skola den rena Gvangeliska kyrkans Lärare oupphörligen motas och gäckas i sitt nit och ogräset till slut förqwäfwa den goda säden, då man ide eger rått att utrota detsamma. — — — En wige tig fråga will Jns. till slut med anledning häraf hafwa framstäld: Kunna religionsfris bet och protestantism förenad i ett och fam: huru de malet julle Jorekomma, Tar jag slutiigeu anhalla jane Råttens utslag häröfwer. Wägens längd 22 mil — som ofwan. Törnblad. Widare framställer Professorn frågor, rörande Prosten Cedergreus förhållande wid biskopsvisitationen i kyrkan; mbä wittnet härwid eu uy skrift af detta in: nehåll: När Biskopsvisitationen, efter slintadt förhör i Westra Karups kyrfa, skalle taga fin början, git numera aflidne Byggmästaren W Westeson till en och annan af de når: warande församlingsmedlemmarne och hade med dem tysta samtal; deraf ansäg fig Prof. Eberstien föranledd att, fom ban uttryckte fig, fästa visitators, Cousisterii Grtra Ledamoten Herr Prosten H. F. Eedergrens upps mårfsamhet derpå samt ansåg, att fidant borde Westesson förbjudas. Härwid slog visitater med sunsdosan i bordet och yttrade: Herr Professor! jag för: behåller mig att icke emottaga når gra föreffrifter af Prof. huru jag skall förhålla mig, ty war öfwertygad om att jag derforutan wet hur jaa skall handla. Måhända jag bör tillägga, att Westesson dagen förut den 27 eller 28 Juni 1854 infuunit fig wid visitationen, fom då holls i prestgärden, i egenskap af skolstyrelseledamet och blifwit af visitator, på Prof. begår ran eller anmärfning, afwisad på den grund, att hans mal till denna befattning ej mar laga kraftwunnit utan öfwerflagadt af Prof. hwarwid Westesfon af visitator be: gärt och erhållit tillåtelse att få närwara dagen derpå i fyrtan samt att då framkomma äfwen med sådant fom han ämnat anföra den dagen. Jag will äfwen påminna mig, att mid ett annat tillfälle nuder visitationen i fyr: fan, då Westessen anfört några af fina många anklagelfe: punfter mot Prof derefter skulle genmäla desse, han uti sitt genmåle fallade Westesson bondadvocat jemte annat och af denna anledning blef af visitator tystad med ett flag i bordet samt dessa orden: Herr Prof. inga pers sonligheter, fom ihag att wi äro uti Herrans bus; jag fan ide underlåta att taga till pretckellet huru Prof. uu betedde fig. Strart derefter blef Prof, tillfrågad of vift tater om han wille tillata att Westesson med flera i ett sammanhang anförde hwad de wille anföra och Prof. des dermera äfwen i ett sammhang beswarade de anförde an tlagelserna. Härtill swarades ja. För öfrigt anser jag icke nödigt anfora hwad pretofollet innehåller ntan anhäller blifwa frågad om hwad annat fom anses behöfligt att upplysa om, Gugelhelm den 19 Maj 1856. O. P. Törn blad. J anledning af den häri gjorda uppgift, att Herr Centtactspresten Gedergren skulle hvå gånger slagit i bor: det, heras åter Herr Säytte, Herr Kyrkoherden Gahm och Heurlin. De mwidhålla, att de icke förmärfte Svntraftå: proflen Cedergren flå i bordet mer, än en enda gång, ec qwaritatnade i fyrfan till förrättnangens slut; men då Terunblad un tillsäges att yttra fig widare i ämz net, widblifwer äfwen han, att det, om han icke mifse minner fig skedde twå gånger. Då Hans Petter Swensson nn slutligen får aflägga sitt wittuesmål, upprepas de frågor, fom Swen Olsfen haft att befwara. Hau utlåter fig, att han Pitt: dagen icke formärkte Professor Eberstein bruka mwåld met Pastor Anderoson eller bemöta denne med cawäden, eu: ru han war i fyrkan under hela Gudst jensten, och mins ues han för öfrigt ite annat, än att Contractsprosten Cedergren wid vifttationen i fyrkan fnabbade litet i bordet och mille, att Prefesvorn skulle wänta att tala. Wittnesmalen nypläste och widhållne Herr Professor Eberstein wille icke nöja fig med Bo lontåren Streyfferts förklarande, att har ide har någon upplysning att lemna i målet, och fordrar äfwen, att Mamsell Zoll blifwer inställd Han begår derföre, att målet må anstå till nästa Ting Actor finner fig sakua skäl art metsätta fig dettas men begår, att emellertid må blifwa autecknadt, det honom tillfommer åtta Mifsdaler 24 sk. banfo i erfättning för detta Ting Äfwen confitorizombudet och närwarande angifwarne lämna Professorus begäran utan påminnelse. De sednare och Professor Gberstein anhälla om del af protofellet. Atslag afsagt den 12 Juli 1856. Ä Efter Herr Professor Gbersteins begäran, deremot af öfrige parterne ide warit något att påminna, uppskjntes mälet till nåsta Ting, och skall det å tredje (3:dje) rätter gångsdagen åter blijwa företaget, då det äligger Profesdz forn samt un uteblifne wittnena i målet Mamsell Maria Zell och Velentären A. Streyffert att infinna fiy Pros fessorn wid förnt stadgade vitet af Tretton Riksdaler 16 sk. och äfwen de öfriga wid dem föresatta böter Ser R:dr 32 ff. banko. Angifwarne äter äga att inställa sig eller ufeblifwa efter fom de sjelfwa afta nödigt; men detta beslut bör ar Actor delgifwas Bengt Pettersten i Bearv, Jöns Olsfon och Lars Better Swenssen i Måsinge; Enfan Troen Nits dotter i Manstad och Auders Nilsson Himmelslef äfwensom Mamsell Zoll och Volontroen Streyffert. Som ofvan På HäradesNåitens wägnar T. Hjort.