de, i det den i trots af de reklamationer, som majoriteten i kommissionen angående Donau furstendömena framstäldt, det oaktadt låtit fö retaga walen d. 19 Juli. Det berättas, att Spanien antagit Englands och Frankrikes anbud att öfwertaga medlares rollen i den fpanff-merifanffa twisten, och man hoppas derföre, att denna strid snart skall Olifwa bilagd. Staden Trarbach wid Mosel, fom i förhållande till fin storlek anses för en af de rikaste städerna i Rhenprovinsen, d. 22 och 23 Juli nästan totalt nedbrunnit, med undantag af 25 hus. Afwen i Berncastel har en eldswåda ös delagt omkring 40 hus. Derest ide snar och betydlig hjelp ankom mer från Europa, fer det mycket betänkligt ut för Engelsmännen i Ostindien. De inföddas fanatiska hat mot Europeerne blottställa dessa för de rysligaste misshandlingar. Uti ett bref berättas bland annat: En engelsk officer med sin unga hustru och ett barn hade fallit i dessa barbarers händer. Mannen bundo de wid ett träd och marterade honom; hustrun wanärade de för hans ögon, sleto barnet i stycken och kastade dessa för föräldrarnes fötter innan en gemensam död gjorde slut på des ras lidanden. Det berättad att drottning Victoria af åts skilliga politiffa orsaker uppgifwit den tilläms nade resan till Frankrike, men den naturligaste och närmast liggande år, att en sådan lustresa af drottningen under den nuwarande nedtryckta sinnesstämning, som tillståndet i Ostindien frame kallat, skulle såra den allmänna opinionen i England. Ledru Rollin har uti en skrifwelse till Ads vertiser frånsagt fig all andel i komplotten mot kejsarens lif. Enligt sednaste underrättelser från Nords amerifa hafwa ånyo alhvarfamma oroligheter egt rum i Newyork. Orostiftarne woro wäl bewäpnade. Från Paris skrifwes d. 25 Juli: J dag hafwa oroande underrättelser inlupit från As then. Ryska partiet anser ögonblicket gynsamt för en allmän rörelse bland alla greker. Nys lands agenter arbeta härpå med mycken ifwer och ulsträcka sin werksamhet ända till Joniska öarne, hwarest mycken upphetsning är rådande. Hwad som isynnerhet förmått ryssarne att wers ka i Grekland och Turkiet är den omftåndighes ten, att engelsmännen hafwa fullt upp att gör: ra i Ostindien och China. — Beträffande Djte indien skrifwes från Athen, att de ryska agens terne i Grekland öfwerallt högt uttala, att upps roret föranledts af ryskt inflytande. Redan uns der det orientaliska friget genomreste ryska ar genter Ostindien i alla riktningar, och det nu utbrutna upproret är dessas werk. Brefffrifs waren tillägger, att engelska regeringen redan erhållit utförliga berättelser om dessa intriger. NRättegångs:Handlingar. FTorff fr Men PAN tid tillbatg, arv ar ett listigt och sanguimskt temperament och i foljd deraf wanligen gifwer eftertryck åt sina ord och handlar med vidacite; och ifrågawarande förfarande auser wittnet hafwa utgjort en sådan yttring af ett få dant temperament. Detta har wittnet få mycket mera stäl att antaga, fom wittnet iakttagit, det Eoutractspros sten gått tillwäga på enahanda sätt wid en visitation hos en prestman, till hwilken Contractsprosten stätt i nära wänskapsförhållande. Musitkdirektören Heurlin tages nu i ord ningen till förhör. Feljande frägor ställas till honom af Professor Eberstein och beswaras sälunda: Fråga: War wittuet ide närwarande wid vifitatior nen och såg, att Cedergren slog i bordet? Swatr: Wid visitationen stod Weslesson och hwiskade till en och annan af de närwarande, hwilfet föranledde Professern att af Cedergren begära, det Westesfon skulle tillrättawisas och afhållas derifrån. Prosten Cederyreu yttrade då: jag förbehåller mig, att Herr Professorn ej föreskrifver mig mina skyldigheter, emedan jag wet hwad jag har att göra. Härwid slog Prosten i bordet med fin snusdosa. Fråga: Skedde det snäsande? Swar: Det ffedde med häftighet. Fråga: Förmärkte wittnet, att jag vå något sätt brast i aftning mot Prosten Cedergren eller förgick mig? Swar: Nej. Fråga: Tillsade jag ide om Långfredagen, då jag sielf förrättade Gudstjensten, att aftonsäng ide finge Hål: lag på landet? Swar: Jo. Fråga: Urypläste jag ide Påskdagen Dom-Capitlets utslag, fom berättigade mig att åter inträda uti utöfnins gen af mitt embete? Swar: Jo. Fråg a: Blef om Långfredagen aftonsäng hållen af vice Paster Andersson? Swar: af Pastor Andersson förrättades Lingfredas gen Gudstjenst, fom började omkring klockan fer eftermids dagen. Fräga: Uppläste jag icke Påskdagen kungörelse, att ehure Pastor Andersson bestämt tid för natwardsungdoms mens confirmation, denna likwäl ide fomme att den tiden försiggä? Swar: Jo. Fråga: När jag nedsteg från predikstolen, trädde icke då pastor Andersson för altaret och förklarade, att confirz mation fomme att förfiggå utan hinder deraf, att den fås lunda blifwit inställd. Swar: Andersson framträdde vå gången och förkla rade att han, i fraft af DomsCavitlets förordnande, komme att werfftålla confirmationen, få wida ide Doms Capitlet framdeles annorlunda förordna de. Professer Eberstein trädde nu med häftighet fram till Andersson, yttrade: jag förbehåller mig, att ide Pastorn gör någet intrång i mitt embete, och slog ned en bof i dopfunten. Fråga: Kan witnet intyga, att jag knuffade Andersson efter rubbade henom frän stället eller brukade oywäden emot honom? Swar: Nejj men Professorn war mycket häftig och skrek högt. Fräga: Anställdes icke sedan confirmation af Pastor Andersson? Swar: Jo. Fråga: Har ide Andersson ofta fört min ro i mitt eget hus genom fina oehemula anmärkningar? Swar: Professorn och Andersson fommo efta i gräl i huset, hwilket få är att förstå, att meningastridigheter uppstodo dem emellan. Swen Ols son förekallos nu oh afgifwer denna skriftliga berättelse:, MWittuesmål. Ar 1854 Påskdagen predika Pros fesseren sjelf samt läste upp kungörelserna fom hörde till för dagen. När som då allting war slutadt kom Pastor Andersson ner ech ställde sig midt i kyrkan för att tala eller uppläsa något för församlingen. Då Professoren fom uer från predifstolen märkte han att Pastor Anders: son stod och talte till folfet; då git han ner till honom. Tå blef ordalydelsen sålunda: jag anhäller att Pastorn intet contramanderar mina ordres, ty jag eger Konungens fullmaft att församlingen skall lyda mig och ingen annan — thet fade Professoren med hög skarp ton och få git han ur fyrfan och Andersson stanna ywar för att höra natte wardsungdemen, thet är hwad jag wet i denna sak, thet fan jag med liflig ed bestyrka. Westra Karup den 19 Maj 1856 Swen Olsfon Härtill lägger han muntligen, att Professor Eberstein wid tillfället äfwen slog handen mot en bok eller sleg boken mot dopfunten. (Ferts.) Hwarjich (CKC02 A . A Ö