Helsingborgs-Posten – 8 maj 1857, sida 1

RNissionsbön ) sedan was Swenska far wid de ut: tote med ans )anska noten end. Belged tillfälle att m lyder fom pril 1857. arks härva br. meddelat Danska Mar ele, daterad framlagt den tan en liflig okument, som dt af någon ring och som om en frås den litterära at emellertid detta meddes konfidentiel 20 Febr,, tros öfwerlemnadt t föremål för längre wara med tystnad fästa mig wid Danffa utric är en alltför tt den drages ästa mig wid protest från bland annat, undersökning, nes förfarans frågawarande det som borde mnat på före Skandinaviska fan ide meds att officielt, i nmande makts , wid hwilka eft eller indiz olingsfått, ide faller på för: ulår egen res ästa uppmårte ta fått att of: för framtiden förekomma liknande försök. — Jag behöfwer utan twifwel icke tillägga, att man ide i mins sta måtto träffat aftal med of beträffande ifrår gawarande affär och att man hwarken begärt eller erhållit någon föregående förklaring hår om från wår sida. Ni torde emellertid beriks tiga, i fall någon oriktig uppfattning ffulle för refinnas i detta hänseende. — Ni känner, M. H., Konungens wår Herres personliga länslor för Konungen af Danmark, hwilken Han betrafs tar fom en wän och bundsförwandt; ni är ide heller ofunnig om med hwilket intresse wår Sus verän omfattar Danska folket och hwarpå H. M. nyligen behagat gifwa otwetydiga bewis; ni fan således rätt uppfatta det wänskapliga för: hållande, fom alltid existerat de båda Monars kerna emellan. Det ligger Konungen om bhjers tat att sorgfälligt bewara och om möjligt knyta ännu starkare de band, fom bestå mellan Hos nom och H. M. Konungen af Danmark — Ni skall, M. H., föreläsa denna depesch för utz rifeå-miniftern i. ..... , utan att inlåta er på några ytterligare reflexioner, hwilka kunde gifwa anledning till missförstånd fom wi önska undwika. Lagerheim. Korr. tillägger, att man i Paris på högre ort med nöje fett att den Swenska noten åter fört den Sfandinaviffa frågan på det råtta oms rådet för denna. Stockholmska fabinettet — yttrar han — talar om den Skandinaviska frågan fom förbehållen, såsom tills widare lemnad ur spelet, och den fan få mycket Hellre benämnas få, fom det är swårt att finna en sak, fom bör behandlas med mera warsamhet under Europas nuwarande ftållning. (S. P.) — H. er. grefwe G. A. Sparre har, såsom tillförordnad kansler för Lunds universitet, förs ordnat den berömde paleontologen, filofofie dofs torn N. P. Angelin till docens i geologi wid samma universitet. — En karavan af emellan 20 och 30 ut: wandrare från Göinge härad har i dag hits kommit, för att härifrån afgå till Götheborg och widare till Nordamerika. Utwandringsluz sten fortfar således ännu, oaktadt de många sorgliga underrättelser, som ingått om eländet bland dem, hwilka förut sökt sin lycka i det nu på de flesta orter öfwerbefolkade Amerika. — Biskop Fahlerantz redowisar i Stodcholmss tidningarne för 7200 rdr influtna sdåfwor till de nödlidande i Dalarne och förklarar på fam ma gång att landshöfdingens undersökningsresa ide sträckt fig till de stora socknarne Wenjan, Elfdalen och Serna, inom hwilka nöden j st är störst. — Antalet af de personer, fom under firtlis det är blifwit i Stockholms poliskammare dömda till answar för fylleri, uppgår till 2202; de un: der föregående året för famma sak domfällda utajorde 1742. — För vaccinations befrämjande inom Owis dinge och Sönnarslöfs församlingar har Sunds hetskollegium tilldelat v. kantorn C. P Sjös holm i Qwidinge en belöning af vaccinations: instrumenter, hwilka med wanlig högtidlighet till honom öfwerlemnades i Qwidinge kyrka d. 29 sistl. Mars af församlingens pastor, hr Fyr koherden Heurlin. — Wid den middag, som d. 26 April gafs å stora börssalen i Stockholm i anledning af sundska tullens upphörande, föreslog borgmåftas ren Asker en skäl för H. M. Konungen med följande tal: yDet tillkomme häfden att bewara, det må tillkomma famtiden att uppteckna dessa tankens och handlingens segrar, fom i Sweriges fos nungasaga skifteswis framstå såsom krigets elz ler fredens äreminnen. Tider hafwa funnits, då detta rikes konungar och statsmän, likasom fordom Romaren, företrädeswis kastade får det på håndelsernas wågskål, — tider Då den Swenska tapperheten wid mer än ett kritiskt tills fälle med wåra klippors jern främjat wåra fyfs tens rätt och wärnat wåra fäders land. Kom få en annan tid i det fritagna ordets rustning, men med fredens walspråk till lösen. Det war så förbrödringens gemensamma känsla wäcktes till lif och handling emellan dittills söndrade nationer. Öresunds wågor färgades icke mer af Swenskars och Danskars blod. Swärden fingo hwila, — underhandlingarne började. M. H. Ett för wårt fosterland wigtigt och ärofullt resultat af dessa underhandlingar har i dag fört of tillsammans. Det är icke mer någon hemlighet, att den lösningssumma, fom Danmark fordrade för tullfriheten i Öresund, slutligen nedsattes och bestämdes till nåra hålfs ten af dess ursprungliga belopp, hufwudsakligen genom Swenska kabinettets kraftiga och inflys telserika medwerkan. Det är icke mer någon hemlighet, att Swerige med samma lycka, fame ma skicklighet i rådslagen tillbakawisade förför fet att med hufwudfrågans lösning förbinda wilkoret af wissa inskränkningar i Danmarks fuverånitetssrätt. Så genomfördes och afflus tades den gamla twistefrågan till de begge grannstaternas ömsesidiga trygghet och ära. Werldens nationer segla nu tullfritt genom Öresund, och Sweriges häfder skola, med ers känslans och sanningens rått, för alla tider bes wara namnet på den Konung, under hwars wisa och fridsälla regering handelns och fjöfar: tens frihet sålunda wanns och befästades. Swenska folket skall betrakta det wunna önjEs ningsmålet såsom en eröfring på tidsodlingens fält, och de medborgare, som i dag här äro samlade, skola med undersåtlig wördnad, med fosterländsk endrägt och tacksamhet gifwa den storartade förbundshandlingen sin prägel på minnets altare. En underdänig skål för H. M. Konungen! i