Hwarjebanda. — Namnet Oscar, fom bäres of H. M. Konungen af Swerige och Norrige, har förs ut icke förekommit i något regerande furstehus, och d. 4 Juli 1799 tänkte wäl ingen på det barn, fom då erhöll detta namn, skulle blifwa en konung. Det tillgick på följande fått att Bernadottes fon fick namnet Oscar, ett namn bekant från den gamle skottske barden Ossians sänger: Ossian, lika tapper krigare fom hånfös rande skald, hade under en härfärd förmält sig med den tjusande Evirallin, dotter till konung Barano af Rego. Utaf detta äktenskap föddes den sköne och tappre Oscar, en hjelte utan fruf: tan och tadel, högländernas prydnad. Han föll i striden i fin blomstrande ålder, då han just skulle förmäla fig med den sköna Malvina, för en förrädares hand, och hans fader Ossian dog som blind gubbe. Osfians sånger woro, såsom bekant, Napoleons förtjusning i yngre ären. Konung Oscars moder, konung Carl Johans enka, drottning Eugenie Bernardine Desire, war syster till aflidna f. d. drottnins gen af Neapel (1806—8) och Spanien (1808 —14), Julie Marie, gemål till Joseph, Navos leons äldste broder. General Bonaparte fom tillbafa från Egypten fort efter det Bernadottes fon blifwit född till werlden; man hade uppe skjutit döpelsen till den store fältherrens ankomst. Han samtycke bredwilligt till föräldrarnes bes gäran, att han wille bära barnet fram till dos pet; och då man äfwen önskade att han skulle wälja namn ät fin gudson, fade han: 7IF we ten att Ossian år min älsklingsskald och De: car, sångarens tappre fon, en af mina hjeltar: jag föreflår att barnet skall kallas Oscar. Förs slaget wann föräldrarnes bifall, och detta barn, fom skulle gå lysande öden till mötes, sick nam net Oscar. — Ett kostligt medel mot tandwärk. Följande är ett påhitt af en s. k. Eiof gubbe i Nerike; han war egentligen grofsmed, men föfs tes mycket af folket i kringliggande orter och fordrade af detsamma en ej få fnapyp betal: ning för de underkurer han åstadkom. En dag stod han ifrigt sysselsatt i fin smedja och ham rade på ett glödande jern. En rik rusthållares hustru inträdde, beklagande fig öfwer swår tandwärk och begärde bot. Gubben, fom ide hade till hands fina wanliga droppflaskor, tyd: ies ide bry fig derom, men då qwinnan ens wist fortfor och skyldrade i handen tillika med en gul fedel, fade han utan att sin snålhet upphöra med sitt arbete: Lägg dig på rygg och gapa! Gumman lydde genast. Då mäns de fig smeden hastigt, oh rusade emot henne, liksom för att föra den glödande jerntenen i hennes Anyna mun Gumman fyrana uvn —— ——