Såsom afsked till Domprosten Dr Wieselgren innehåller Lunds Medovblad följande improz visation: Till Per Wieselgren. Mins du den gård, jag mins den som i jons, der minnets suckar genom lunden hwina, der än Sankt Laurentz står och Carolina, ja oc Esaias, fastän blott i — brons: der war en tid, då wetenskapens hus drogs intill Herrans uti fång och ljus. An sjöng då Assar der få mången gång, ån hördes han i aftonfångeng funder på Schartaus rum (at! snart i Öfweds lunder dog bort hans herdaröst, hans fwenffa fång.) Men bland dem alla der mind helft jag nu den bäste bland dem alla, fom war du. Hur wäl förstod du att med snillets glans och hjertats glöd (för allt du hade tunga!) på Zions och på Pindens höjd de unga upplyfta kring dig fom en wårlik krans: som dagg föll ordet från din läpp i bröst, fom nu i Kyrka och i Stat fått röst. Sen drog du hån til annan gård, der win fanns wida mindre, fast den 7Yingård kallas, och der du trampat pressen så, att allas är tanken nu, att ädel håg war din, hwarmed du werkat mer än alla de som lockats hit af Skånes tionde. I samma gård du nu drar längre hån (wäl att det ej war hån til kyrkogården!) att äfwen der med ordets magt ta wården om Swenska kyrkan mot frikyrkligt skrän: wår saknad efter dig blef dubbelt swår, om han, hwars plats du tar, ej blifwit wår. Ett warmt farwäl dig bjuds från Lundagård och Lundas stift af månget tacksamt sinne; så länge sannt och skönt än bo derinne har du dig alltid der en minneswård. Lef långe säll wid elfwens blåa band och glöm ej wännerna på fundets strand. 2 —8rssä—:—