sekreterare wid nämnda Beskickning i nåder uUts nämna Kammarjunkaren, Andre Sekreteraren uti Kongl. Utrikes Departementet Garl Johan Albert Sandströmer. Wezjö d. 3 April. Wåren tyckes wilja låta wånta på fig. Ehuru wi i dag skrifwa den 3 April, hålla ännu få wäl Helgasjön fom ans dra i stadens granskap warande insjöar att fös ra, och ifen lår på många ställen ega en tjods lek af 3 qwarter eller en aln. (Werjö-Bl.) Malmö d. 4 April. Wid den examen i härwarande Navigationsskola, fom under d. 1:e, 2:dre och 3:dje dennes blifwit förrättad af Hr Prem. Löjtn. S. Pantzerhjelm, hafwa följande Elever blifwit utexaminerade neml.: Till Sjö: kaptener af 1:fta klassen: C. Tengwall, A. Eriksson, N. Cronberg, F. Nilssen oh H. Wulff, alla med betyget Berömlig. — Till Styrmän: N. Jeppsson, O. Olsson, D. Erifz jon, A. Fick, C. Nordberg, O. Lindaqwist, A. Olsson och C. Pettersson, med betyget Berömlig, samt N. Swensson, N. Andersson, J. Larsson, L. Swensson, H. Nilsson och N. Sånesson, med betygetGodkänd. (Sn. P.) Lund d. 2 Avril. Enligt den utkomna Kar talogen för Wårterminen 1857 utgöres Afades miens Lärarepersonal af följande antal: Ordis narie Professorer 22, E. O. Professor 1; Ordinarie Adjunkter 13; E. O. Adjunkt 1; Docenter 19 samt Exercitiemästare 3. De fårs skilda Nationerna utgöras denna termin af föl jande antal närwarande medlemmar, Infpectos reg, Hedersledamöter och Ordinarie Kuratorer likwäl ej inberäknade: Östgöta Nation 3, Gös tiska 13, Smålands 44, Skånska 211, Blefings ffa 52, Götheborgs 44, Kalmar 17, Wermlands 13, eller tillsamman 397. Efter Fakulteterne inom hwilka de Studerande denna termin ids ka studier, tillhöra: Teologiska Fakulteten 77, Juridiska 85, Medicinska 43, Filesofiska 192. (L. W.) Riksdagen. Plena d. 1 April. Ridd. och Adelu. Bewillnings nutskottets för: flag uti betänkandet ur 5, om en underd. ans hållan att K. M:t måtte låta werkställa en full ständig undersökning af få wäl fafta egendos mars werkliga wärde, fom städernas och lans dels ömsesidiga skattebidrag m. m., gaf anleds ning till en längre diskussion. Frih. Sprengts porien önskade att wid utarbetande af nya grunder för bewillningen det måtte bestämmas att en lika procent:-beråkning efter hwars och ens inkomster skulle iakttagas. Af samma åsigt mor ro hrr Ribbing, A., och Adelborg. Frih. Sköl: debrand föreslog att man endast skulle begåra utarbetande af nya grunder för bewillningens fördelning och tillämpning utan widare wilkor. äruti förenade fig grefwarne Lagerbjelke, af gglas och Björnsljerna, hrr von Troil, S., Fiach och frih. Cederström R., hrr Gripenstedt, af Balström och Hierta, L. Hr Printzensköld fann utskottets förslag lämpligasi, ehuru med någon förändring. Hr Palmkrantz önskade frås gan om grundskatternas upphörande i den uns derd. skrifwelsen widrörd. Frih. Sköldebrands förslag till underd. skrifwelse gillades af Ridd. och Adeln. Utskottets afstyrkande af wäckt fråga om vo tering med slutna sedlar i tarerings-Fomiteerna yrkade hr Printzensköld återremitteradt. I den: na syftning yttrade fig äfwen hr Hierta, L. Frih. Cederström, R., tillstyrkte deremot bifall, . ofmo at UHaalas Utskoftefs afityre narwarande soryauanden titigset Tptänmöttttg oot de beslutas. Uiskottets afslag godkändes. qoresteståndet har i dagens plenum förehaft Banko-utskottets utlätande ur 21, tillstyrkande ersåtming, med ett belopp af 20,002 rdr,: åt kapitenen E. Skottes Sterbhusdelegare att från Banken utgifwas. — Denna fråga föranledde nu liksom wid förra Riksdagen en widlyftig och warm diskussion. För afslag å Uiskottets betänkande uppträdde doktor Sandberg, lektor Sonden, professor Selander, kyrkoherden Otter ström, professorerne Lindgren och Agardh samt Kongl. hofpredikanten Wensjoe och anförde hufs wudfakligen att då denna fråga wid föregår ende riksdagar warit föremål för öfverlåggs ningar och derwid ej wunnit framgång, borde den närwarande representationen respektera hwad företrädarne beslutat. Frågan hade dessutom pröfwats af Högsta Domstolen och en widare öfwerläggning år ej annat än att ingå ipröfs ning af denna auktoritets beslut, Bwilfet stär i uppenbar strid mot grundlagarne. Det lunde ej blifwa statens skyldighet att ersätta de förs luster, fom enskilde lida genom försummelser af statens :jenstemän. För bifall till betänkandet uppträdde motionären kyrkoherden Schönbeck, riksarkivarien Nordström, prosten Almqwist, dofs tor Nordström, komministern Beckman samt bis skoparne Björck och Bergman och ansägo, i olik het mot de föregående talarne, det wara Ni kets stånder wärdigt att undanrödja en genom statens tjenstemän uppkommen oräåntwisa. Hår funde ej blifwa fråga om några rättsanspråk, utan man appellerade till billighetsfänslan och Rifets Ständers wärdighet och högsinthet. Dofs torerne Nordlander och Säwe, äfwensom lektor Söderberg, gingo en medelwäg och förordade en gratifikation af 10,000 ror till berörde fterbz husdelegare. Wid första voteringen beslöts med 27 röster mot 20 att afslag skulle blifwa fons traproposition. (Minoriteten i denna votering war för en gratifikation af 10,000 rdr.) Wid slutliga voteringen afslogs betänkandet med 30 nej mot 15 ja. Wid Ekonomiutskottets förnyade utlåtande, i fråga om religionswärden för de wid allmän na arbeten anställde personer, öfwergick ståndet, på biskop Björcs hemftållan, till det beslut, fom Ridd. och Adeln, äfwensom Bondeståndet, fattat, på det ålminstone någor beslut må, i denna frå ga, under rifsdagen uppkomma. Bondeståndet. Efter en längre protofollåjustering företogs till afgörande allmänna bes fwårsgs och efonomi-utffottets betänkande ur 70, i anledning af wäckta motioner om ändring och revision af kongl. instruktionen för landshöfdins garne och de wid länsstyrelserna anställde tjens stemän af den 10 Nowember 1855. Härwid yttrade Matts Persfon, det inftrufk: tionen bör wara sådan, att landshöfdingen ej fan utöfwa menlig inwerkan emot embetet. Rikets ständers justitie ombudsman har ådagas lagt, att 1855 års landshöfdingesinftruftion är af wådlig beskaffenhet. Yrkade på dessa och flere skäl återremiss. Mengel fann obestridligt, att ide någon res geringens handling på senare tider wäckt större uppmärksamhet och owilja, än denna inftrufs tion. Yrkade återremiss på af hr Thome i def reservation anförda skäl. Widare yttrade sig för återremiss: Per Eric Andersson, Nils Hansson från Skåne, Qdman, Rils Swensson från Skåne, Lekberg, Medin, Bjerkander, Bengt Nilsson, Per Nilsson i Espö, Daniel Danielsson, v. talmannen Anders Ans dersson, Sahlström, Ola Månsson, Eric Ers fon och Anders Gudmundsson, alla i enahans da syftning. Petter Jönsson will förswara ut skottets ätgörande, men hade ej något emot en återremiss ifall ståndet beslöt en sådan. Betänkandet blef, efter sramställd proposition, återremitteradt. utrikes. 4 00 4644 hwetepriserna tryckta. Berlin d. I April. J första Ffammar rett hafwa Stahl och konsorter föreslagit, att anmoda regeringen att i förening med tyska förbundsmagterne på det kraftigaste werka derhän. att Holstein och Lanenburg försäkras om werksamheten af de garantier, fom genom förbundsakten tillkomma för: bundslanden. ö London d. 3 Avril. En betydlig ar: mee skall sändas till China för att Ffänn: bart tukta Canton. Juskeppningarue till China skola börja om måndag. Paris d I April. Pays will weta, att frågan om de tyska hertigdömena icke, såsom det påståtts, skall afgöras på en eur ropeisk kongress. Den förblifwer en rent tysk fråga. Den officielle Wiener Zeit meddelar nu grefwe Buols depesch af d. 16 Mars, hwarigenom den kejserl. gesandten i Turin erhöll bee fallning att lemna Sardiniens hufwudstad. Denna depesch är något försigtigare affattad än grefwe Buols not från Mailand af d. 10 Febr. J denna sista lät österrikiska kabinettet den sardiniska regeringen förstå, att det önskade sardiniska pressens undertryckande. ÄAfwen nu fordrar Österrike att Sardinien skall skrida in mot pressen, dock, fom det synes, blott på lag: lig wäg. Så långe detta ide sker, har fFejfaren — fom det heter i depeschen — funnit det oförenligt med fin wärdighet att låta fin repres sentant i Turin dagligen wara ögonwittne till demonstrationer, hwilka mer och mindre afse att skaka traktaterna och åstadkomma nya förwed: lingar. Af detta skäl uppfordrar grefwe Buol gesandten att lemna Turin och personligen hos österrikiska kabinettet aflägga berättelse om de förklaringar, hwartill grefwe Cavour möjligen funnit fig föranlåten efter meddelandet af des peschen. Hwad depeschens innehåll för öfrigt angår, fan man ide mot densamma anmärka att den talar förblommeradt; den tillägger hvårts om sardiniska regeringen och isynnerhet grefwe Cavour den moraliska skulden till det krig, fom fardiniffa pressen förer mot Österrike. Det skall säkert anses mycket twifwelaktigt, Hurumi: da österrikiska kabinettet handlat politiskt klokt art på detta sätt bringa sina befwär å bane. Det har gifwit Sardinien ett önfkligt tillfälle att fortsätta fin agitation mot fremlingswäldet i Jtalien. J den sista österrikiska depeschen fins nas äfwen ånyo uttryck, hwaruti bland annat Jtaliens enhet betecknas såsom en dröm o. s. w., hwilka uttryck komma den sardiniska regerins gen wäl till pass att dermed upphetsa italienars ne. Grefwe Buol har nästan sjelf funnit, att gesandtens bortkallande är ett falskt steg, i det han i depeschen önskar det blott betraktadt fås som ett tills widare, och föreslagit sardiniska regeringen att låta sin gesandt förblifwa i Wien. Man kunde emellertid förutse, att den ide skulle inlåta fig härpå, utan twärtom gör ra få mycket wäsen af det diplomatiffe afbruts tet fom möjligt. Sälunda har Osterrike i dens na sak otwifwelaktigt dragit det fortafte strået, men westmagterne skola omöjligen tillåta, att twisten urartar till fredsbrott. Nya arresteringar hafwa egt rum i Paris;