de goda tiderna äro förbi, då en stackars sent kunde servera fin publik med gröt året om, och du, som har de mest tarfliga gäster, er nu deras otacksamhet för dina utspädda tensoppor och hårdsmälta plumpuddingar. i ryftbare anherre har rent skämt bort dem, till och med hans ypperliga memoirer, den a goddit som numera wankas på ditt lu: iffa bord, börja trötta dem. Hanteftamens de dig till fparfamt begagnande de der låc: itarne Jönsissimus, Torkelliana m. m. — san du :änka dig: några af dina ifrigar beundrare, mest genomträngde af dina alle: saliggörande läror, jäspade wid läsningen din sista epistel — just öfwer dessa litterära lewerpastejer. År detta icke oförskämdt? en hwad wärre är: då du, min kärälskelige in, efter sista maskeradbalen spelte berserk, ttade de åt dig. år jag hwiska dig ett godt råd i örat: bed famulus sända dig li:e salt; det skall får hjelpa dig. Apropos! ännu ett gedt råd: skulle, som ofta under, nervus rerum komma i sjönöd, traktera dina fåra wånner uti din aldraheligaste bous ir med en liten roulett — fy knäfweln! rouz wille jag säga; tro mig, du skulle snart nsa vå styfwa linan. Huru mår din hygglige bror Pugge? — Leni alltjemt asinus asinum srical? — Sar att din senaste måndagssalad war förmycket äåckad med persilja — jag skall ide glömma n. — Farwäl. Din ödmjuke kusin ; Basilorum. P. S. Den feta munkmasken med stora wars ifan, fom du beställt, skall blifwa färdig till ngfredagen.