erläggas med 37, 25, 19 och 12 dre riksmynt, föranledde en diskussion, under hwilken grefwe C. M. Björnftjerna, hr C. Printzenskjöld, arefs we G. F. Liljencrantz och frih. A. C. Raab yrkade Återremiss, men hr R. Montgommerie, frih. F. W. Tersmeden, grefwe C. H. Andars swärd, br A. Ribbing, hv O. I. Fåhreus och br C. B. Lilliehöök talade för bifall. Efter votering blef punkten med 27 röfter emot I lagd till handlingarne. Presteståndet. Banko-utffottets utlåtande nr 17, afstyrkaande grefwe Frölichs motion om åts skillige reformer i wårt penningeswåfende, gods kändes. Stats-utffottets utlåtande nr 33, angående ber råfning af statsswerkets inkomster genomgicks punktwis. Frågan om beräkningen af tiondes och hammarffattssjernet war emellertid föremål för en längre öfwerläggning, dels emedan uts skottet härwid ej hade tillstyrkt bifall till K. M:is proposition, som åsyftade någon lindring i jernhandteringen i få måtto, att tadjernsr tillwerkningen utom bergslag skulle från och med nästkommande år befrias från tionde-jernå erläggande, och dels att hammar-:skatten finge från samma tid helt och hållet upphöra. — För bifall till den kongl. propositionen upptråds de prostarne Schram och Emanuelsson, doktor Gumceliug, professorerne Carlson och Agardh samt kyrkoherden Otterström. Utskottets förslag blef wid anställd votering antaget med 39 rös fter mot 12, sedan komminister Beckman, pros starne Berlin, Arosenius och Almqwist åfwens fom lektor Melander och doktor Sandberg upps trädt för denna åsigt. Nionde punkten angår ende beräkningen af mantalspenningarne åter remitterades i den syftning, att inkomsterne ffuls le upptagas till högre belopp och sjelfwa af giften höjas från 37 öre till 40 öre för hwarje person. Biskop Thomander reserverade fig mot den beslutna återremissen, emedan dens famma innefattade en ffatteförhöjning och ftode således i strid mot grundlagarne. Denna åsigt delades äfwen af professor Lindgren och doktor Sandberg, fom instämde uti den afgifna refervationen. I öfrigt godkändes utskottets förslag. Borgareståndot. Banko-utskottets utlåtande ne 16, angående aflåtande af t million rdr utaf Bankowinslen för åren 1857—59 till Stars werket men återstodens reserverande för Bans kens konsolidering, war ensamt föremålet för ståndets öfwerläggningar. Hr Danielsson ans säg att en half million årligen wore nog för Sfatswerket. Framhöll för öfrigt det oräna i att dråpa Privatbankerna för att gynna ne lialbankerna. För en half millions aflemnande till statswerket, i enlighet med doktor Sandbergs reservation, talade widare hr Muren, som tog filialbanfs-inråttningen i förswar och ansåg, att rifsbanfen borde minska fin fedelemisfion i fam ma mån fom privatbankerna ökade fin, samt her Berg, Ericfon, Nygren, Embring, Fridstedt, Hasselrot, Rooth och Almgren. J samma anda talade br Lallerstedt, fom anförde, hurusom olägenheterna af en privilegierad riksbank gjort fig känbara i andra länder äfwen så wäl som här; i England wore man betänkt på att afs skaffa Engelska bankens privilegier; förutsäåg den dag, då Rikets Ständers Bank skulle öf: wergå till euskilde. Talaren sökte derefter we derlägga den allmänna willfarelsen, att sedlar a 26.. Att ArO myntwerkets sak, som skulle tillse att wårt Mynt håller stadgadt skrot och korn samt wigt. be ropade för öfrigt fin förut afgifna reservation. HrSchwan gisssade wår tids materialistiska rifts ning och begäret efter winning, utan afseende på det allmänna bästa. Yrkade på en mera frisinnad banklagstiftning; hwem som helst borde ha rätt att grunda en bank, dock utan konglig oktroj eller Rikets Ständers inblandning. Ans såg att banken borde få åtnjuta högre ränta på sina kreditiver till filialbankerna, hwilka erhöllo en ren skänk af twå procent. Anhöll om bifall till utskottets utlåtande. Detsamma begärde hrr Palander, Grape. Bager och Tauson. Hr Rydin beklagade missförhållandet mellan export och import och den deraf wållade filfwerutförs seln, fom förr eller sednare skall ruinera bans fen. Wille begära proposition om Hela bans kowinstens reserverande för banken. — Ståndet ätskiljdes El. half 3, för att kl. 6 e. m. fortsätta diskussionen. ö Bondeståndet. Statsutskottets utlåtande nr 33 bifölls, utan annan anmärkning än att Per Nilsson i Espö wid inkomstbetänkandet erinrade, att den s. k. halmstädjan måtte upphöra. Ders emot uppträdde Anders Persson från Orebro län, Ola Månsson från Skäne och Erik Erss fon från Gefleborgs lån, hwilka förswarade utskottet. Angående Efonomi-utffottets betänkande nr 52, i fråga om biskopsembetenas indragning, undersökning af deras löneförmåner samt bi: skopsprebendenas förseende med särskilde fyrfo: herdar, inleddes diskussion af Petter Jönsson, som ansåg att prebendena borde förwandlas till fonsistoriela pastorat och i öfrigt war mifs belåten med utskottets anförde skäl i första delen af betänkandet, erinrade att biskoparne wid dris stendomens införande hade helt annat att göra ån de nuwarande, hwilka hufwudsakligast äro sysselsane med uppbörden af fina inkomster, så att på dem wäl kunde tillämpas skriftens ord om den fom har pungen om bhand; yrkade bifall till förra delen och återremiss af den fed: nare. — Nils Hansson från Skåne, hwilken wäckt motion om biskopsembetenas indragning, utwecklade skriftligen fina skäl samt yrkade år terremiss å förra delen af betänkandet. — Anders Persson från Örebro lån ansåg återremiss icke gagneligt utan begärde bifall, med tillägg af ordet: för närwarande, hwarigenom man för framtiden wore mindre bunden. — Ola Månsson anförde att wid 1840 års riksdag wäcktes äfwen motion om nämnde embetens inz dragande, och instämde nu till wiss del med motionären; wille det beslut, att man lät bero wid första och sista punkten af betänkandet, men att det i öfrigt bifölles. — Widare yttrade sig: Östman, som ansåg bäst bifalla betänkandet; Per Erik Andersson, med anmärkning att ems betena ej wore särdeles wigtiga, då biskoparne kunde hela året om bewista riksdagen; Per Nilsson i Espö, Jonas Andersson, Daniel Das nielsson, v. talmaunen Anders Andersson m. fl.; hwarefter ståndet biföll betänkandet, med det af Anders Persson föreslagna tillägg. — —E—— —— Telegraf:underrättelser. Hamburg d. 6 Mars. Palmerston har ffHkännansfwit fint afsiat att uypplösa London d. 6 Mars. Godt engelskt Pi hwete håller fig fullkomligt i pris. Frems mande hwete inskränkt omsättning med o: förändradt pris. Wårsäd fast. Amsterdam d. 6 Mars. den lägre. Hwete oförändradt. London d. 6 Mars. Regeringens före! flag angående theetullens reglering för näft: följande tre år bestreds af Gladstone och Disraeli, men antogs med 187 rötter mot 1135. — Befallning är gifwen att utrufta ki en del krigsskepp, bestämde till China. Förbundet emellan Toryerne, Peeliterne, Mancheftersmånnen och lord John Russels ans: hängare ledde, fåfom bekant år, efter flera das 4 Råg 3 gyl: underhuset öfwer det af Cobden föreslagna 1 miftroendesvorum i anledning af händelserna i Canton, och refultatet blef, att huset med 263 röster mot 247 antog förslaget. Detta resultat helsades af oppositionen med ofantligt bifall,, och minifteren skall sannolikt nu i dfwerensftåms melse med den förklaring, fom lord Palmerston n enligt de minifteriella organerne i måndags afs : gaf uti ett möte af de minifteriella underhuss ledamöterne, om drottningen dertill gifwer sin samtycke, upplösa parlamentet och appellera til folket. För ett sådant beslut å regeringens fis da talar isynnerhet den omständigheten, att nämnde miftroendesvotum blef antaget medden ringa majoriteten af 16 röster, under det att dets samma i öfwerhuset gaf en majoritet af 36 rös ster till regeringens förmån. Härtill kommer äfwen, att walen till nuwaraode parlamentet : egde rum år 1852 under Toryminifteren Ders by, och att underhuset således efter fem års: förlopp knappast fan antagas såsom fullftåns digt reprefenterande de meningar och åfigter, fom: röra fig bland folket. Med hwilken spänning man för öfrigt allmänt emotfäg resulta:et af omröstningen, inhemtas bland annat deraf, attid många medlemmar af diplomatiska fåren till! och med öfwerworo omröstningen, ehuru den dröjde få långt ut på natten. Kejsar Napoleons ftorsalmofenier biskopen af. Nancy, har begifwit fig till Rom, fom det best rättas, för att förmå päfwen att resa till Pas rig och fröna kejsaren och kejsarinnan. Det för franska lagstiftande församlingen fö reslagna lagutkast angående en ärfilig dotaxk tion för marskalken Pelissier, har af wederbösd rande komitte blifwit godkändt till antagande. I Enligt underrättelser från Mailand har fejsj faren af Österrike i måndags lemnat denna stad. Från Newyork förmäles under d. 18 Febr., att representanthuset antagit en bill Angående ett årligt understöd till underhafs-telegrafen e mellan Amerika och Europa. — Det berättad