de till otaliga liknande, såsom: att werlden de fyra hörn, jorden fyra elementer, året fys årstider, staten fyra ständer, menniskorna a temperamenter, o. s. w., o. s. w. Hårs d stannade det en tids men i samma mån n menniskorna utwecklade fig blefwo deras fwud mer och mer mängsidiga, och denna ingsidighet gjorde sig öfwerallt gällande på sidighetens bekosinad. De syra elementerna efwo upplösta i några och nittio grundäm: n, och i stället för fyra streck fick compasset ttiotwåä. Man uppsäckte länder, — t. ex. anmark — hwarest det hwarken gafs sommar er winter, och de fyra årstiderna blefwo derz e förvandlade till tolf månader. Ståndes lningen kunde ide heller äga beständ. Ac n sökie prestembeten, de andliga blefwo allt ra werldsliga, borgarne köpte adliga titlar bönderna adliga gods — korteligen från: na lupo i ett öfwerallt, utom hos wåra go: wånner och grannar Swenffarna, fom tills å med Hinduerna åtogo sig att bibehålla de a kasterna fill warning och skräck för andra tioner. Af alla de gamla fyrdelningarna haf: wi nu blott läran om de fyra temperamens na qwar, och det är denna, jag här ärnar edraga mina ärade åhörare i fort utdrag. Temperamenterne äro fyra: det sangviniska, fkoleriska, det melankoliska och det flegmati: . Wål finnas de, fom påstå, att temperas nternas antal uppgår till omkring 800 mil: ner; men detta förnekar jag på det bestämte, tills man förelägger mig en specifikation ver dem alla. — Jag will likwäl medgifwa, man lika få sällan finner temperamenterna u grundämnena ohsandade. ja — att de fler menniskors individnetsa temperament år en idning af alla de fora ofwan anförda. Att klara mina ärade åhörare upprinnelsen till olika temperamenterne skall jag ide försöka. t försök i denna rifining skulle gifwa mitt edrag samma längd och bredd fom ett ordiz rt riksdagstal, och — hwilket wore det allra rfta — det skulle sannolikt ändå gå mig, n det gått få mången ärad talare: når det iga talet warit slutadt, skulle de af ähörarne, n ännu befunno fig i wakande tillstånd, wa: precist lika floka, fom då det begyn!e; tvyoadt de lärde hafwa sökt efter orsaken till iperamenternas olikhet både här och der — de i plancternas ställning och i blodets ator — hafwa de ännu icke med säkerhet funnit i på något ställe. Wi wilja derföre hålla till det bekanta: temperamenternas werfnin: r, deras yttre kännetecken. Sangvinikern är ögonblickets barn. För nom existerar blott en tid — det är den nåre wrande. Den förflutna har han glömt och untiden fan han tänka rå, när den kommer. BHet är lånat till fedan, säger han. Han r, af enligt alla hans wänners försäkran, godt hjerta; man kan föreslå honom hwad in will: han är med om allt — utom att a mathematik. Om dygd och last äro was r, år han hwarken dygdig eller lastfull; ty sarken hang passioner eller hang grundsatser Jera öfwer fjorton dagar i fender. Han är — adig i allt, utom i allt; tv han är all:id för: kad och det är blott föremålet för hang fårs , fom ständigt varierar. Sina löften håller n samwetsgrant, få framt han ej glömmer u eller har olägenhet af att uppfylla dem. e företag han börjar, äro otaliga; de, han lbordar, äro deremot snart räknade. Han nar aldrig fina pengar, och wet aldrig, hwad dan är; han fjunger alla nya wisor, men fan rig mera af texten, än de twå första rader: ; han år alltid förtjust och alltid i skuld. rättar han en historia, då lägger han heldre , ån tager ifrån; enligt hans ordbok beter tt wadert: gudomligt, och i stållet för en säger han alltid en ewigbhet. Han ine Sjerar fig både för hemligheter och cigarrer; skalder, musici och skådespelare — korteligen alla fonstnärer; alla profryttare, barberer, mars körer och lakejer; widare en mängd apor, alla lundar, med undantag af mopsen, som är mer lankolisk och gräfswinshunden, fom är kolerisk; dessutom ekorren, gräshoppan, sångfåglarne och fjärilarne o. s. w. Kolerikeru kännes ofelbart från alla andra på twå stora knölar öfwer öronen. Han har oftast djupt liggande ögon, framstående kindben, stridt hår och buskiga ögonbryn — wanligen också styf halsduk och uppstående fadermördas re. Han är en född aristokrat; når han upp träder som frihetswän, är det alltid mot de, som äro högre uppsatte än han sjelf, likwäl res specterar han också den fria wiljan hos sina underlydande, så långe den icke strider mot hans egen, ty den skall genomföras — kosta, hwad det will. Kolerikern har mycken likhet med en ångwagn; han går förut fom den, har brådt fom den, rycker mängden med sig fom den, fprus tar rök och gnistor fom den, han exploderar fom den, och går raka wägen fom den; men en gång kommen ur spåret går han all werldens wäg fom den. Han såler icke motsägelse och låter aldrig tyrannisera fig af någon annan än fin hustru eller fin hushållerska. Han håller sitt ord fom en spansk grand, och häfdar fin wmwårs dighet fom en konglig danff frigåfancellifekter. Han gifwer hellre förmycket än förlitet såwäl af penningar fom af stryk. Han hatar ther watten och thewattenssfonverfation, dricker tors ra supar, tuggar tobak, swär och går på jagt. Hans föredrag är wanligen högröstadt; är han musisilisk, få sjunger han bag och behandlar sitt fortepiano fom smeden sitt städ. Janitds dar mufif föredrager han obetingadt framför couleratur sång. Till Kolerikerna räknas alla Turkar, Spanjorer och Corsikanare, alla ftriddhjeltar sawäl i statens tjenst som i skogarna och på landswägen, alla läkare och skarprättare, fjufz och fångwaktare, journalister och polisbe: tjenter, alla rofdjur alltifrån lejenet ända till igelkotten; slutligen herrar wädurar, bockar, fal: kontuppar, wipor, gelingar och hajfiskar etc. Melankolikern kännes på sin långsamma gång och fin böjda nade, Kommer han nårs mare, få upptäcker man wanligtwis en näsa, hwars storlek betydligt öfwerskrider den regles menterade. Hand uppsyn är äfwen anmärfe ningswärd; man skalle nästan tro att han alls tid är beswärad af tandwärk. Han är folfs skygg och tillbakadragen; han wänder fwar fil: ling i handen, innan han ginver ut den, och hwarje ord i munuen, innan han uttalar det. Han är öfwer all beskrifning misstänksam; om någon skrattar, tror han att det är åt honom, och man har swårt för att säga något, som han ide wet att taga till fig fom en fpeglo: sa. Han will grundligt genomforska allt, och har en farlig benägenhet aLrt grubbla öfwer Her gels filosofi, Johannis uppenbarelse och UPPs finningen af perpetuum mobile. Han är ytt rit försigtig; när han går ut i staden, går han tält intill husena, för att icke någon taksten skall falla på hans hufwud, och når han om afton laggt fig, stiger han upp tre gånger för att fe, om han werkligen har stängt dörren. Har Han pengar, få drömmer han hwar natt, att man bestjäler honom, och år han gift, få tror han, att hwar och en förbigående är hang hustrus hemlige älskare. J fiendskap år han oförfonlig och i wänskap är han trofast; men hans wån måste alltid behandla honom lifa förfig: tigt fom ett ruttet ägg, om han ide beständigt skall känna fig förnärmad och tillbakasatt. Han är wankelmodig i att fatta beslut men halsftar: rig i att utföra dem. Han tyder ej om solsken, afskyr dans och hatar kopparslagare, snusar, å: ter medicin fom dagligt bröd, och tror på av ningar — ibland till och med på spöken oh bomöopathi. Med få undantag höra alla werkz liga och uppdiktade romanhjeltar till melanfooch syrsan etc. Flegmatikern är nästan alltid wid godt hull. Det år något afrundadt wid heta hand perfons lighet. Hans mage bildar en cirkel, hans ans sigte, ögon, ja hans tankegång — likaså. J motfats mot den kantige kolerikern, fom beftåns digt stöter och blir stött, i det han simmar mot strömmen, glider den trinde flegmatikern sakta ned åt densamma. Hans fettma håller honom oppe. J staten år han en af de bäfta bor: garne; han är hwarken wån af revolution efter reaction; ty begge fordra rörelfe, den förra framåt och den sednare bakåt, och fom han all: deles ide är någon wän af rörelse, är han strängt konservativ. År han nödsakad att gå, få släpar han fötterna efter fig; står han ftils la, få stödjer han fig alltid på något, och fitter han, få lägger han armarna antingen på bor: det eller i knät. Passioner känner han blott till namnet, och swärmar han för nägot, få år det wanligiwis för att fiska, sofwa middag efter dricka baierskt öl. Som han år en afgjord fis ende till krig, misstänkes han sällan för att hafwa uppfunnit krutet; deremot skall det wara alldeles bestämdt, att han uppfunnit låndftos larne, inrättat kakelungskrokarna och infört de stora sjöskumspiporna. Bland flegmatikerna förmer man en mängd späckhökare, öltappare, ljusstöpare, gamla prester och Holländare — widare: alla behornade och långörade hugs Djur, sköldpaddan, stockfisken, snigeln, ostran, o. s. w. Dessa få karaktersdrag, som jag nu haft den åran att framställa, — dels efter berömda fyr siognomers och fysiologens skrifter, dels efter egna observationer — skola, fom jag hoppas, wara tillräcklige att gifwa mina ärade åhöra: re ett klart begrepp om de fyra temperamenterna, och om man har detta, skall det ej war ra särdeles swårt att fortera menniskorna. Man behöfwer blott från sitt fönster betrakta de före bigående: De som än springa än stå stilla, äro sangwiniska. — De som trippa framåt med korta, afmätta steg, äro koleriska. — De som smyga sig fram, äro melankoliska, och de, som släpa fötterna efter fig, äro flegmatiska. Lika lätt är det att igenkänna de fyra temperamens terna till häst. Sangwinikern rider alltid i galopp. Att häften flår falskt an, generar hos nom aldrig bara det går!? Kolerikern rider der: emot wanligtwis i stött traf; om han är mycket glad i kort galopp, och om han är uppretad i karrier. Melankolifern läter fin Rosinante gå i jemt skritt, blott wid högiidligare tillfällen i lunf — och flegmatikern rider .... Nej det är sant! — Han rider aldrig. Han åker blott och det i en så beqwämlig wagn som möjligt. Genom fortsatta iakitagelser skall man icke allenast funna upptäcka de olika temperamenterna hos de twår, fyrz och sexfotade djuren utan äfwen igenkänna dem hos alla andra få wäl organ ska fom oorganiska föremål. Man skall finna, att den swajande poppeln med sina ewigt susande löf är sangwinisk, att den fnör lige eken år kolerisk, tårpilen och granen mes lankoliska, och den klumpige, tjockhufwade pilen flegmatisk. Tillochmed hos kokswexterna kan man upptäcka temperamenter. Kan t. er. fellevifnops pen wara annat än en koleriker, och kan man tänka sig något mera flegmatiskt, än en gurka? — Jag hade när sagt år det möjligt att taga något i handen utan att fe, till hwilfet temperament det bör räknas.? — Spanskröret år sangwiniskt, zigenhainaren kolerisk, bamburörs kåäppen flegmalisk, och paraplyen deciderad melans koliker. Enligt min tanka bör en skicklig fysionom utan på en flaska funna fe tempera mentet af def innehåll. Erik Bögh. Hwarjehanda. — Orsaken till det chinesiska kriget. Den strid, som utbrutit emellan Enaland och Ghina