kring och synes hafwa antagit epidemisk natur. Sednast skall i närheten af Kåseberga en 12: årig flicka hafwa blifwit mycket swårt biten i ansigtet af ert hundkreatur, som ansågs mifs tänkt för denna fjufdom; men härstådes har ännu ingen olyckshändelse inträffat. (D. T.) Riksdagen. Plena d. 17 Januari. Till samtlige riksstånden öfwerlemnades af statsrådet grefwe Mörner 14 ft. K. Maj:ts nås diga propositioner och skrifwelser. Rå tafmanskonferensens förslag beslöto alla 4 fjäänden att ingå till K. M. med underdånig anhållan om rifsdagens förlängning ämu en månad, enär de af grundlagen derför bestämda 3 månader utgå d. 4 nästk. Frbruari. Nidderskapet och Adeln. affade fig fin befattning såsom bänkman och såsom ledamot af bankoutskottet. Statsutskottets utlåtanden nr 25 med afftyrfande af bifall till wäckt motion om betesrätt för wissa hemman å fronozallmänningen Möss seberg; nr 26 med afstyrkande af bifall till en motion om upphörande af det utaf fammar: kollegium bestämda minimi arrendebelopp för kronofiskena Norrforss samt Spökfallet och Spöfs hällan i Umeå elf; nr 27 angående ett ytters ligare kanslistarvode, samt bankoutskottets utlär tande nr 11 om förändrade grunder för wal af revisorer och fuppleanter till granskning af banken — liföllos alla utan diskussion. Hr Palmcrantz anmälde, att det war anled: ning till anmärkningar emot statsrådets Iedas möter, hwilken anmälan remitterades till fonz stitutionsutskottet. Sedan derefter K. M:ts inlemnade propofis tioner blifwit bordlagda, åtskildes ståndet kl. 2 e. m. Prefteståndet. Prosten Almqwist begärde, i anledning af det wäckta förslaget om ffrifiwel: ses aflåtande med begåran om förlängning af rifsdagen, att uti denna skrifwelse tillika borde inflyta en önskan, att K. M. tådtes utsätta nås on wiss dag, inom hwilken riksdagsärendena orde wara afslutade, hwilfet talaren ansåg böra i be ydlig mån påskynda ärendenas ber handling. Denna åtgärd ansågs emellertid mindre lämplig, dels emedan den ej war i full fomlig öfwerensstämmelse med grundlagen, dels emedån man ansäg det wara med swårighet förenadt att, under en sådan mängd af hopade öromål, kunna bestämma någon wiss dag. — Det upplyftes tillika af doktor Gumelius, pros sten Schram och komminister Beckman, att ute skotten arbetade både förs och eftermiddagar, så att man i detta afseende ej hade billiga skäl till klagomål. Prossen Almqwist, fom likwäl ansåg årendes nas gång denna riksdag wara trögare än wans ligt, afftod för denna gången från fin egen be: gåran, men lofwade att framdeles wid näst af såtande skrifwelse i detta ämne, återkomma till densamma. Statsutskottets utlåtande n:ris 25—27 geds kåndes utan diskussion, hwarjemte ståndet ianledning af bankouiskottets memerial ur 11 ans såg nu gällande grunder för utseendet af rer yiforerne för granskning af lånekontorens rä kenskaper och förwaltning äfwen framgent böra wara gåällande. De i dagens plenum öfwerlemnade nådiga propositioner och skrifwelser bordlades. Borgareständet. Expeditionsutskottets förs flag till årskilliga underdåniga strifwelser, gods kändes. ö Statsutskottets u låtande n:ris 24 och 25 bord: lades för 2:a gången. Samma uiskotts utlä tande nr 26, fom afstyrker det föreslagna uppvs hörandet af bestämda minimisarrendebelopp för fronofiffena Norrforss samt Spöffallet oh Sröfs hällan i Umeå elf godkändes. Grefwe A. Posse co Lr 2.0 .2 ser, hwilka i dag ståndet meddelades, bordlas deg, med undantag af hr 3, som till ftatduts skottet remitterades. Bondeståndet. Ovinionsnämndens protokoll föredrogs och lades till handlingarna. Statsutskottets utlåtanden nr 26 och ur 27 biföllos. Wid föredragning af bankoutskottets memor rial ne st om wal af revisorer och fuppleanz ter för granskning af distomwerkens räfentfas per, beslöt ständer att nåfta onsdag wälja res visorer och suppleanter för granskning af Gös teborg och Malmö lånekontors räkenskaper. Till bordläggning anmäldes efonomiutifottets betänkanden nr 4, 5, 6, 7 och 8. ÄÅtskilliga från medstånden ankomna protos kollsutdrag lades till handlingarne. K. M:is i dag öfwerlemnade nådiga propos fitioner och skrifwelser bordlades. Norge. Den 12 januari klockan half 5 eftermiddas gen anlände H. K. H. vicesfonungen med fin höga gemål till Chrisliania med ertraståg från Klöften och emottogs på bangården af myn: digheterna. Från bangården till slottet stodo mölitär och borgaresgarde till fots och till häst uppställda i haie, men med undantag deraf, och af att bangärdens flagga war hissad, säges inga widare tillrustningar för emottagandet. De helsades med lifliga hurrarop både af trups perna och af den församlade menniskomassan. L. H. lärer fomma att gifwa audienser hwarje sorsdags förmiddag från fl. 9. Det berättas, att amtmannen i Christians amt Joehan Collett, skall afresa till Köpenhamn för att bistå det foenff-norffa sådebudet derltås des, då underhandlingarna om Örefunds tullen åter skola upptagas. Utrikes. Telegvaf:underrvättelfer. gondon d. 19 Jan. Engelskt hwete 2 fb. lägre; fremmande med fallande tendeus. Af koru betoltes blott det wackraste med sist noterade priser; andra sorter såldes bil: ligare. Hafre stilla. Amsssterdarm d. 19 Jau. Råg och he: te slan med obetydlig omsättning. Hamburg d. 20 jan. Öwete och forn erbjudas billigare. Kaffe oförändradt; om: sättning 4000 säckar. Utlämska tidningarne meddela nu den not, hwarmed ryska kabinettet beswarat den ölterris kiska cirfulåredepefeben af d. 23 Dec. angående Neufchatelsfrågan. J denna cirfulårsdepetcd hade österrikiskå regeringen, såsom det inbems tas af ryska kabinestets swar, yttrat den önffun, att de magter, fom undertecknat Londonerspros tokollet, ofördröjligen skulle förena sig för att i öfwerensstämmelse med wilkoren i detsamma rådslå om de åtgärder, hwarigenom wisten e mellan Preussen och Schweitz bäst kunde bi läggas. J swaret förklarar nu ryska regerinz gen, att den på intet fårt will gifwa fit fom iycke till ätgårder, fom i något afseende inffråns ka konungens af Preussen handlingsfrihet, hwilka åtrgärder Han ån anser nödiga för att winna den upprättelse han fordrat. För öfrigt tror ryska kabinettet fig funna uttala det hopp, att konungen af Preussen, sedan fångarneblif: wit försalle i frihet, skall wisa fig erkänsam för denna eftergifwenhet, och under det han då will anse ställningen såfom förd tillbaka till den punkt, hwarpå Londoner-fonferenfen qwarlems nat den, tikika fall wara bererd att deltaga i en gemensam underhandling, på det att frågan om hans rättigheter till Neufchatel i gemenskap fan blifwa ordnad. — Den ministriclle Preust. GCorr. har förklarat det af schweitziska förbuns dets organ Bund gjorda meddelande angår . 4.O c COAfAF.S Ast —2 — wande twisten. stall sannolikt ske på en kongress, som enligt )Jndep. fkrunde skilja fit: öde från dess, hwarjemte det hafwa afgjort striden, och att Preussen, sedan bemedlingsjöslaget blifwit antaget af Schweitz, likaledes skall gå in derpå. Från Konstantinopel förmåles, att tidHerkeå: serne hafwa tillfogat ryssarne ett nederlag ce mellan Anapa och Stawropol. — J Konftantinvpel will man weta, att engelsmännen erna för retaga en landstigning i Bassara. Perserne hafwa samlat stora massor kavalleri och 20 ins fameribataljoner wid persiska hafswiken. Amiral Seymour, som kommenderar brittiska eskadern wid Canton, har anmodat generalgus vernören i Ostindien om afsändandet af en ar: meckår, men erhållit afslag och blifwit hämvis sad till briuiska regeringen. Liksom nationalrådet har nu äfven ftånvere : rådet i Schweitz antagit det af den nedsatta fomitteen gjorda förslag angående de rovaliltis ske fångarnes frigifning. Fazy od Vogt för: swarade minoritetens betänkande att uppskjuta beslutet en månad, men efter temligen ftormfulz : fa förhandlingar segrade ofwannämnde förslag. Förbundsförsamlingen har derefter ajournerat fig. Man wäntar nu, att fångarne i öfwer : ensstämmelse med det fattade beslutet ofördröjs ligen skola sättas i frihet och förmodligen för rag till Frankrife. Då Schweitz sålunda förs : klarat fig benäget att uppfylla den af Preusds: fen framftällda fordran, fan werkställigheten af i den mobiliseringsorder, fom konungen af Rreus: I fen i enlighet med fina förut gifna förflarinz: gar i förra weckan skall hafwa underskrijwit, naturligtwis icke komma i fräga. Frågan är nu blott, huruwida fonungen af Preussen år benägen att afstå fin souveränitetsrätt öfwer Neuschatel, då det endast är under denna stillatigande förutsättning, fom Schweiizz ingätt på det af Frankrike, Osterrike och England re: fommenderade grundlag. I detta afseende år f det ej utan berpdelse, fom Moni eur af d. 17 1 d:s upptager en artikel urRevue Contemporais ne, hwari det heter: Frankrikes förbindelse med afseende På Scweitz har en allwarsam betydelfe. Derest oförutsedda swårigheter ffulsle uppstå, skall Frankrike officielt: wara löst! från fin ofwertagna förbindelse, men def mos raliska förbindelse skafl fortfarande qwarstå. Om Preussen skulle wågra att ingå underhands lingar på det angifna grundlaget (Neufchateld: oafhängighet af Preussen), Fall det ide mera dl funna påräkna Frankrikes wåhvilja. Franfris 4 fe kunde då förklara, att det ide mera warr bundet wid Loudonersprotofollet. Man bör ex: mellertid antaga, att Preussen ide skall begå å det felet art framställa nya fwårigheter. Hår: om fan swårligen uppstå något twifwel. Franks rike har hufwudsakligen afgjort twisten ochh Preussen måste underka sta fig afgörandet. Enligt senare underrättelser synes Preussen icke wilja sätta sig emot det grundlag, varpå I Frankrike, England och Österrike hafwa ordnatis saken med Schweitz. Wi det ministeriella blas det Jeit heter det nemligen härom: Sedanp famtliga myndigheter af schweitziska regeringen beslutat, att obetingadt sätta fångarne i frisih het och att låta den emot dem inledda processi falla, år Preussens första fordran tillfredsställd, och intet hinder stär mera i wägen för återupz tagandet af underhandlingarne om det ytterlisi gare ordnandet af furstendömet Neufchatels för: hållande. Preussen skall gå in derpå med famal ma moderation, fom det ådagalagt iden vål Frägans slntiiga ordnande icke kommer att hållas i Paris els ler London, utan i Frankfurt. — Scpweitziska tidningarne meddelade nyligen ett brer från fejsj far Napoleons privatsefreterare, hwari det för säfrades, att Schweitzis sak war Frankrikes, och att det sistnämnda, om det ån icke mera sänkte vå att inkorporera Schweitz, dot aldrig flutligen förklarades, att Schweitz för alltid skulle blifva fritt från Preussens herrawälde.