Helsingborg. igl. Majt:s proposition till Rikets öreslår följande jernwägslinier säsom hwilka skola anläggas och utföras tens omedelbara försorg och på dess samt följaktligen utgöra allmän till: ch stå under statens tillsyn och för: nemligen: estra flambanan, gående från Stod: er Södertelge, Cathrineholm, Halls: by, Hjulö, Sköfde, Falköping och till Götheborg, 4334 mil, med en fofts fning af rdr imt . . .. 34,850,000. 1 härför beräknade foftnaden bör jems 8 den för westra och norra ftambas rensamma, nemligen: för de begge bas ening i Stocholm, enligt approximativ rdr rmt .......... 3.000,000 ning af reparationgawerftåder i nämn: Ör rmt oo. ....... . 400,000 rdwestra stambanan, utgående från mbanan i närheten af Porla, och sig öfwer Christinehamn, Carlstad a till rifsgränsen wid Magnor 191 mt ...... ...... 15,200,000. dra stambanan, utgående frän westra i wid Falföping och sträckande fig med I Jönköping, öfwer Götaström, Agge Lund til Malmo, 313 mil rdr rmt 20,400,000. tra stambanan, utgående från westra i mid Cathrineholm, och sträckande fig orrföping, Linköping och Tenhult till i på södra stamlinien, med bibana whult till Jönköping, 25 mil, rdraärmt 17,600,000. orra stambanan, från Stockholm öfsala till Sala, 113 mil, rdr rmt 8,650,000, jemwäl bör framdeles läggas nämnde tsättning från Sala i både westlig och kining. immanbindningsbanan mellan Öre: lskersund, 5 mil, rdr rmt 3,.250,000. a, från Sala, 1353 mil, sr ss so es a 103,350,000. d bör anmärkas, att tillsammans oms mil å westra ech södra stambanorna arbete, och till en del fullbordade, och nadssumman redan 7,500,000 ror rmt f Rikets Ständer anwisade. essa banor anses funna på 13 år full ån 1857, således wara färdiga 1869. hwaraf hälften skulle tagas bland enskilde ars betare och hälften från indelta armeen. Ränte: och amvortisfements-utgifterna för de äskade anslagen skulle under nästa ftatsreg: leringsperiod blifwa något mera än tre och en half millioner, till hwilka tillgång finnes i de af öfwerskottsmedlen ärligen beräknade 1,210,000 rdr rmt. Enligt med öfwersten Eriesons förslag, skulle en bangärd gemensam för norra och westra banan, komma i hufwudstaden att anläggas wid Tegelbacken wid Röda bodarne (i stället för fommitteens förslag: en särskild bangård wid Fatbursjön eller wid Danwikrn). Från Tegel: backen skulle norra banan gå utmed Clara sjö, genom qwarteren Fyrfoten och Lappen, Kirfteins ska husets trädgård, westra delarna af qwartes ren Swan, Riddaren, Pihlen, Lagerbärsträdet, utmed Rörftrands-fjön, nedom Sabbatsberg, ös ster om Rörstrand, öfwer Carlbergs all nåra Solna kyrka o. s. w. Wester ut skulle åter banan gå från Tegelbacken öfver en jernbro till westra ändan af Strömsborg och öfwer en dylik bro till Riddarholmså-fanalens westra äns da wid riksgäldskontorets hus, sedan utmed fas nalen, genom Geyerska och nedam Hebbeska hus sen, till kanalens södra mynning, hwarifrån den, på en i wattnet utfylld bank, bildande en båge af 1000 fots radie, skulle, med twenne rörliga småbroar, lemnande genomfart för fars tyg, gå öfwer den djupa wiken till Skinnars wiksbergen wid Bleckstornsgränd, sedermera föl: jande kanten af de södra bergen iill Heleneborg, i böjning till Hornstull, öster om nuwarande bro samt om Liljeholmen o. s. w. Såsom grundsatser har K. M. antagit att stambanor företrädeswis böra dragas genom inre delarna af landet, aflägsna från wattenz förbindelser, men genomskärande dessa på den inre rörelsens wiqtiga punkter; att förbindelsen med främmande länder och mellan wåra egna förnämste handelsplatser bör lättas; att wid banornas sträckning äfwen militariska skäl böra utöfwa inflytelse. J följd häraf amages, att hufwudstaden bör förbindas med Götheborg, med Malmö och med Christiania. — Den tull för de af ångfartyget Helfings borg, under def resor emellan Helsingör och Köpenhamn, förbrukade stenkol, fom af tullfame maren i Helsingör hittills uppburits, har nu mera blifwit afskaffad, hwarjemte det belopp, som redan blifwit erlagdt, skall återbetalas. AMA en funna antagas, och för wår del, fastän wi ide tillhöra samma embdetsmannaklass, men detta oakiadt ifra för framgång af hwarje tidsenlig reform, yrka wi att i ämnet gjorda framftåls ningar måtte af rikets nu samlade ständer och regeringen omfattas med wärma och winna tills börlig uppmärksamhet. — Men apropos löner förbättringar erinra wi oss en annan inom Sweriges landamären befintlig tjenstemannakår, som icke desto mindre behöfwer att på samma sätt äfwen nu komma i åtanka, och hwars efonomiska ställning werkligen befinnes waraiwi da mer delabreradt tillstånd än förhållandet är med ofwannämnde tjenstemän: — wi mena nems ligen juft de stackars Folkskollärarne. Utan att omtala den förtrytsamhet och den owilja, war: med rått många, särdeles på landet, afbörda fig skollärarens lilla lön Å), wela wi här blott bewisa först dessa löners otillräcklighet enligt tidens kraf, och sedermera, att ffolftadgan allt: för lösligt betryggar läraren att bibehållas wid denna lön och fin tjenst. Berörde ftadga tills lågger såsom minimum skolläraren sexton tun: nor spannemål, men derjemte twingar honom att till ett bestämdt penningebelopp sälja hälf: ten åt kommunen, nemligen, till för ett är fes dan mot tio rdr rag tunnan och nu efter länets markegångspris. Detta tyda wi är ett ingrepp i sjelfwa eganderåtten och friheten att sjelf an: wända sin inkomst till bästa fördel, således en fullkomlig parodi. Sammanräknadt uppgår ins gen skollärares lön öfver 250 rdr rmt och fler tulet hafwa wida mindre, ja äfwen under det i stadgan bestämda minimum, således ide ens hwad som nu egentligen bestås en wanlig tjenftedrång, fom, åtminstone i Skåne, erhåller 200 rdr och dertill fullt vivre, och han har ide upps offrat en enda skilling i såkallade färpennins gar, men skolläraren deremot ide sällan allt hwad han egde under tiven han beredde fig till det fall, fom ide fan gifwa honom tillräckligt bröd eller bereda honom en någorlunda forgfri ålderdom. Man följde i början den grundsats att hälst wälja bondsöner till skolmästare under förebårande att desse woro mest passande att lära allmogens barn, men kanske de såkallade bättre också förstodo saken bättre, att nemligen tjensten blef temligen brödlös och derföre afhöllo fina barn derifrån. Emellertid lockades måne gen ung och arbetsför bondson från fadrens yrke, från spaden och plogen inpå en ny bana, te dande till en okänd werkningskrets, ett enfors migt arbete, i ersättning hwarföre 1842 års stolstadga uppdukade några bländande, fpecifis U, .Ö F FAYNSMAHOK NET 4.