-AX I —157 lan westmagterne är mera fast än någonsin förr; de fordra ett troget uppfyllande af fredstraktateu. Om det förhåller fig, fom Moniteur påstår, att kabinetten i London och Paris äro ense uts om i en enda punkt af underordnad beffaffens het, fan man lifwäl ide säga derfamma om de tidningar, fom i de begge hufwudstäderna gälla för att wara de respektive regeringarnes orgas ner, eller om pressen i allmänhet. Om man wågar tro tidningarnes yttranden, äro twiftig: heterna emellan de tvenne regeringarne af wir da allwarsammare betydenhet, än man söker gifwa dem. Det enda blad i Frankrike, som hittills wägat taga Englands parti, år Siclek, och i sitt lördagsnummer uppträder det åter till förmån för engelska flottans qwarblifwande i Swarta Hafwet och mot sammanträdandet af en ny fongref. Bladet åberopar fig i detta af seende på fevaratstraftaten af d. 15 April, i fraft hwaraf å ena sidan England är beråttis gadt och förpligtadt att, ide blott i förening med fina allierade, Österrike och Frankrike, us tan äfwen ensamt (conjointement et sparment), waka öfwer turkiska rikets oafhängighet och integritet, under det å andra sidan de tre magterne förpligta sig att anse hwarje brott mot bestämmelferna i parisertraktaten såsom en casus belli, att träffa öfwerenskommelse med den höga Porten om de åtgärder, som äro nåde wändiga, och ofördröjligen besluta om fina ftridakraftets anwändande. Sieele slutar häraf, att Ryssland, Preussen och Sardinien, fom ide hafwa garanterat Turkiets oafhängighet, ej bels ler få hafwa någon röst wid afgörandet af de swäfwande twistigheterna, och att någon fon gress med afseende på en fråga, fom redan blifwit afgjord genom Apriltraktaten ide behöfwes. Mot denna argumentation af Siecle göra Journ. des Debatå och Conftitutionel gållande, att bladet antager den fråga, hwarpå det här ensamt beror, såsom redan afgjord, i det der just handlas om, huruwida Rysslands fordringar på Bolgrad och Ormöarne werklis gen inwerka, såsom Öfterrife och England pås stå, ett traktatsbrott eller om de enligt den franffryska uppfattningen blott afse en afwikande tolkning af parisertraktaten, hwars riftighet eller oriktighet blott de, som hafwa undertecknat traktaten, funna afgöra. Afwen Indep. dras ger i fält mot ESieele och påstär att dess ar: gumentation rörer fig i en cirkel. Frågan wri der fig ide om — säger Indep. — huru man ffa ll tolfa traktaten af den 15 April, utan om denna traktat år tillämplig. Den år blott tills lämplig då ett traktatsbrott eger rum, men ett sådant brott eristerar enligt Rysslands och Frank: rifes förmenande ide. — För att emellertid bilägga denna tolkningsstrid bör man underkasta frågans afgörande af samma autoritet, som gifwit lagen, nemligen kongressen. Hwad dens na sista punkt angår förmäler Börfenhalles wienerkorrespondent, att österrikiska kabinettet swårligen skall besluta fig att uppfylla Frank: rifes önskan att gifwa sitt samtycke till parijers kongressens återöppnande, förrän Frankrike uts tryckligen erkänt den bestämda österrifiska Ocs kupationen af Donaufurstendömena och Ofter: rikes rätt dertill. 2 — A