druckos för det gamla wördnadswärda guldz brudparet, och först fent åtskiljdes gästerne, bibehållande inom fig ett waraktigt intryc af dens na imponerande högtidlighet. (W. T.) Kalmat d. 24 Sept. Såsom ett nytt bes wis på den ofantliga progression, i hwilken pris sen på jordegendomar på fednare tider stigit, förisenar omnämnas, att den af Baron C. Raab i dessa dagar för 600,000 rdr rgå förs förfålda egendomen Helgerum för omkring 10 år tillbaka inköptes för 200,000 rdr s. m. (Barom.) utrikes. Telegraf-underrättelfer. Kondon d 26 Sept. Svanmåälsmarke naden nästan oförändrad med obetydlig om: sättning. Amssterdam d. 26 Sept. Hwete och råg oförändrade. Hamburg d. 27 Sept. Preussen will bringa nenenburgska angelägenheterna till forbandling på en kongress i Paris och hotar med att besätta kantonen med trups var. — Frankrike och England äro fortfaran: de ense med afseenge på Neapel. — Den 28 Sept. Times förklarar ett rykte, att Frankrike ernar förbjuda utförs felu af silfwer för osannolikt. — Behand: lingen af petitionen från de mest ansedde köpmän i Hamburg om införandet af guld valuta wid sidan af silfwerfoten, bar af fer naten blifwit uppskjuten. — — — — — Underrättelserna från Paris hafwa ännu ingenting att meddela om, att order blifwit gif na ät franska eskadern att u löpa; twärtom hes ter det, att utrikesministern grefwe Walewski ansett nödigt att ännu en gång inhemta fejfar rens befallningar, innan han gaf order till es skaderns utlöpande och afsände den gefandtfiapss sekteterare, hwilken säsom bekant är skall of: werföra de sista instruktionerna till franske ger sandten i Neapel. fwerhufwud synes det, fom om franskå regeringen blott med motwilja låtit England öfwertala fig till denna demons stration, och det är ide osannolikt, att det ofs wanomnämnda dröjsmålet är werfan af dfters rififfa kabinettets inflytande, hwilket naturligts wis med mycken owilja fer denna demonfiras tion, fom till fina följder möjligen kan blifwa hotande för österrikiska wäldet i Italien. I Wien har man också blifwit mycket öfwerraskad öfwer de åtgärder, som westmagterne widtagit mot Reapel. Österrikiske gesandten wid neas politanska hofwet, baron Martini, fom för öd: gonblidet uppehåller fig i Wien, har derföre ocffå erhållit order att päskynda fin återresa till Neapel, och det heter widare, att en österrikisk not skall afsändas till westmagterne, hwari des: sa göras uppmärksamma på det answar, som de ådraga sig genom deras förfarande mot Neapel. Det omtalas äfwen, att österrikista armeen i Stalien åter skall förstärkas. Öfters rikiska kabinettet hoppas emellertid, och man tyckes i Paris wara böjd att dela detta hopp, att dess föreställningar i Neapel skola merföra ett lyckligt resultat. Det är möjligt, att et fådant resultot fan uppnås, men hittills har konungen af Neapel ide wisat någon synnerlig böjelse att mottaga råd, hwilket han nogsamt wisat derigenom, att han omedelbart efter bar ron Häbners ankomst till Neapel afrefte til Gaeta, för att undgå denne diplomats föreftållningar. I Paris wille man i onsdags weta, att baron Häbner hit anländt och ftrart fort: fatte resan till Biaritz. Det berättas nu såsom säkert, att kejsaren återwäntas till Paris d. 1 Oktober. — Ett rykie förmäler, att kejsaren ernar begifwa fia a Mos 3 : HETS får att Bofsåäk, EANAÄ Madrid, markisen Turgot, först om twå må nader skall återwånda till fin post. Det bes rättas för öfrigt, ait Srottningen af Spanien ernar företaga en resa till Rom. Från Berlin sirifwes, att Preussen nu knutit underhandlingar med alla stormagterna angå:nde Neuendurger-frågan. I de initrufs tioner, fom blifwit tillfånde Preussens gefandter wid de serskildta hofwen skall uttalas det hopp, att det skall lyckas att på diplomatisk wäg bringa saken till ett wänligt afgörande. Ennligt Globe hafwa 27 soldater och 4 underofficerare af den brittiff-italienffa legionen wid återkomsten till veras hem blifvit arreftez rade. 14 af dem, fom hafwa fit hem i Lombardiet, hafwa blifwit förde til Mantua, för att ställas för en krigsrätt. Resten hållas ar: resterade, der de blifwit anträffade. Engelska gesandten wid hofwet i Florens har nedlaggt protest häremot. Rygssland. uXpdep. meddelar en högst utförlig och entusiastisk beskrisuing öfwer ryfte kejsarens frö: ning i Mofava d. 7 d:s, ur hwilken wi hår upptaga följande sammandrag: Redan kl. 5 på morgonen war en ofanilig menniskomassa samlad på de förnåmsta platser, fom proceszsionen skulle passera. Sannolikt ha: de flera tillbragt natten hår. ÄUlla iaktiogo förs sta ordning och lugn, utan att hwarken gense darmer eller butschniks behöfdes för detta åns damål. Sextusen dilletter woro utdelade för läktarne, fom blifwit uppförda på slottsgärden och kring Jvan Velikis kyrktorn; 40,000 hade fått billenter till Kremlin, men knappt 600 till kyrkan. På slaget 7 gaf ett batteri of 8 fas noner från eti af tornen signal till allmän flod: ringning och straxt bördes det majestätiskt vdof: wa ljudet af Jvan Velikis stora klocka. Chez valiersgardena och kyrassiererna satte sig först i rörelse och intogo fina platser. Wägen war belagd med rödt klade och infattad af en trårs bartiere, bakom hwilken infanteriet uppställt fig. Under dessa förberedelser hemtades regalierna af andra klassens tjenstemän till thronsaleu eller den f. k. S:t Andreas salen; men fom Fejs saren och kejsarinnan i samma ögonblick anlänz de till slottet i en öppen wagn och tesklädda från grefwe Tscheremitieffs willa Stankine, samlade sig folket kring dem under de lifligaste hurrarop, utan att gifwa akt på förstnämnda procession. Ål. 9 fördes den thronhimmel, hwars under enkekejsarinnan skulle gå, till den inre af satsen af den röda trappan, utför hwilken hela processionen skulle skrida. Ånyo dånade kanonerna och enkekejsarinnan wisade sig, stödd på fina söner storfurstarne Nifolaus och Mi cael. Hon war klädd i hwit sidenmoire med kejserlig diamantkrona och mantel af guldtyg med hermelinsbräm och släp, fom uppbars af högre hoffunktionärer. Bakom henne gingo de unga storfurs:arne, storfurstinnorna hennes dött rar, de främmende prinsarne och en talrik svit af hofdamer, alla klädda i nationaldrägt och purpurmantlar öfwer arlarna och vå hufwudet kallosonik (en med guld och ädelstenar prydd sammetåbarett). Soldaterna skyldrade och folket blottade sina hufwuden under de lifligaste hurrarop. Kejsarinnan intog den för henne be fiämda thron i kyrkan, der ala woro på fina platser, med undantag af diplomatiska corpsen, fom först anlände ll. 3 10. Den hade bejlus tat att samlas i grefwe de Mornys hotel, men hade i en timmas tid fått wänta på dfterrifis ffe ambassadören. Alla equipager wo o i stor gala och den österrifiska ambassaden utmärkte fig genom slöseri och lyr. Ett stort antal ber tjenter gingo före furst Esterhazys wagn och prakifulla hejdukar omgåfwo den. Fursten war flådd i ungersk uniform af en prakt, fom Sf wersteg hwarje föreställning. Westen war öfe wersåslad med perlor och hufwudbonaden pryds TO öns Nin ANntarinrotto af askaftharf Wärde fig funna öfwerwara den grekiska gudstjensten). J kyrkan placerade sig diplomaliska corpsen på upphöjda afsatser till wenster om thronen; den främsta intogs af grefve Morny, lord Granz wille, furst Esterhazy, fursten af Ligne (Belgiens sändedud), general Brogliga (Sardiniens fån debud), lady Granwille och furstinnan af Ligne, den andra af öfriga sändebuden, och de derpå följande legationssekreterarne m. fl. Turkiets och Persiens sändebud, hwilka af sin religion förbjudas inträda i kristna tempel, placerades på en läktare utanför kyrkan. Knappt hade diplomatiska corpsen uppttållt fig, då follets jus belrop tillfännagåfwo kejsarens annalkande. Han war klädd i stor uniform, men bar ännu fam: ma aiguilletter, fom tillhörde hang fordna mi litäriska grad såsom kejsar Nikolai generalads jutant. Hans gång war långsam och högtid: lig. Under en annan afdelning af den praftz fulla thronhimmelen gick kejsarinnan, hwitklädd, blef och synbart rörd. Hela vrefterffapet, mördz nadswärda gestalter med långt hwitt skägg, och fråmst bland alla Mostwas metropolit Filarete, en liten liflig gubbe, gick kejsarparet till mös tes. Jnkomna i kyrkan bugade sig kejsaren och fejsarinnan för helgonbilderna wid altaret, samt kysste dem efter uppregade korstecken och begåfs wo fig derifrån till thronestraden. J närheten af denna stodo de personer, som buro regalierz na och bland hwilka furst Gortschakoff, Polens ståthållare höll swärdet. Jnnan kejsaren teg plats på thronen, kastade han en lång blick på den talrika församlingen. Till wenster om ho: nom befunno fig storfursten Constantin och prins Peter af Oldenburg sami tid höger fejfarinnan, prinsen af Hessen och prins Georg af Med senburg. Nu besteg Moskwas metropolit eftras den och lemnade kejsaren en bok, hwarur dens ne med fast stämma uppläste trosbekännelsen. Derpå framträdde metropoliterna i Kiew, Now gorod och E:t Petersburg med den kejserl. mans teln och woro fejfaren behjelpliga wid påtar gandet. Det långa släpet och hjelparnes owas na wållade härwid någon swårighet. Sedan Moskwas metropolit, läggande sina händer på fejsarens nedböjda hufwud, läst de öfliga bör nerna, befallde kejsaren fram kronan, fattade den med båda händerna, lyftade den till lika höjd med hufwudet och satte den på fig, mes dan metropo iten höll ett tal till honom. Det: ta war ett upplyftande skådespel; kejsarens milda och dock wänliga drag antogo ett romerskt majeftåt under detta blirirande berg af juveler, uppskattad tid fer millioner rubler och till fors men fifnande den byzantinska kejsarens krona. Nu framträdde kejsarinnan och knäböjde för fin gemål, fom fått berörde hennes hufwud med fin egen krona och deref:er päsatte henne en mindre, hwarefter fejfarinvan begaf fig tillbaka till fin thron. J detta ögonblick uppstämdes heliga hymner, åtföljda af klockringning och far nonfalfwor, hwarunder kejsaren mettog lydönft: ningar af fin familj. Med fynbar rörelfe tryde te han fin moders och storfursten Constamins hand. Efter kröningsceremonien försiggick den beliga smörjelsen och nattwardens begående. Då inga stolar funnos i kyrkan, utan alla de närwarande måste stå i nära tre timmar, woro de i hög grad angripna deraf. En general, grefwe Often-Saden, måtte såsom sjuk föras bort och lady Granwille war nära att hvimz ma. Den diplomatiska corpsen begaf fig ge: nast från kyrkan till Kremlins palats, der en spsande dejeuner war för dem arrangerad, men fejfaren och den öfriga processionen måste Anz nu beföfa flera kyrkor under återwägen till slottet. Han passerade nu åter den röda traps pan och, ankommen till öfwersta trappsteget, wände han fig om och helsade folket, fom ut: bröt i ett vutfågligt jubel. Den derrå följans de banketten försiggick, i enlighet med ceremo, nielet, i Granovitaja palata, en sal, der i fordna tider bojarernas döttrar samlades, när fejsaren bland dem skulle wälja gemål. Rum