salas fosforister. Han synes snarare hafwa walt sina mönster inom en föregående poetisk ålder. Och hans sångmö närmar sig hvifwels: utan mera Gyllenborgs, Kellgrens eller Leos polds än deras store efterföljare på Swenska parnassen. Twifwelsutan finnes i nåvwarans de samling mer än ett stycke, hwilket förftnåmne de mästare skulle hafwa tillerfänt mer än en mention honorable eller ett accessit. Om hår finnas skalder, till och med af första ordningen, hos hwilka man kan säga att det poetiska eles mentet ligger mera i tankarne, ämnet och dess helgjutna framställningssätt än i uttrycken, får gen, bilderna, få gifwas hår åter andra, hos hwilka det lätta, behagliga, konstmässiga i fors men ofta på ett angenämt sätt öfwerskyla bris sten på gedigenhet och originalitet i sjelfwa i: deerna och ämnets behandling. Dessa släcka wisserligen fina läsares poetiska törst i den car staliska källan, men med det kristallklara wats ten fom stiger upp till def yta, ide med det fom stannar i de djupare ådrorna. Närwarande samling ädagalägger mer ån wanlig öfning i sjelfwa wersbildningen och har i allmänhet en fornakademisk pregel i bättre mening. Flera stycken förråda talang och poes tiskt ffaplynne, andra utmärka sig för viktios nens klarhet och liflighet och med få undantag höja de fig öfwer hwardagspoesiens område. Särskilt wilja wi fästa uppmärksamheten wid Skaldebrefwet till Prosten Carl Hallbeck i ans ledning af def hustrus död. Wi hafwa icke nyligen läst något mera mildt, tröstande, hjert: ligt m. e. o. elegiskt och meddela deraf följan: de utdrag: Broder! — frågar suckande din wän — är din glädje redan jord igen? har det milda ögat brustit redan, der en engel log ej längesedan? är din skönsta lefnasscen förbi, fom war glädjen delad med Marie? Du wål minnas, när jag ännu Bodde i ditt granskap, att du anförtredde mig din lycka förr än nägon ann, när ditt färleksiteal du fann; när de rosenläppar fom un bleknat, med ett ja ditt Eden hade tefnat och den liljehand fom falnat nu, flätades i din — hur säll war du? — — och i hoppets prisma såg du lifwet fom ett paradis i grönt beskrifwet; och biand mödor gick du nojd och glad, en avostel i Charitens stad ita jag då gladdes med den glade: du den glade war — din blick dei fade; men din blick är dyster nu od skum, fan jag tånfa, fom det forgerum, der de blefa warljus hrunno kring den färas hamn — och tärar runno. Det är bilden af allt skönt på jorden, som det skönas hemland ej är worden — ty def former uötas hastigt ut och of allt blir blott en hHamn till flut; men fill bättre former det fig byter, ej dess gyllne äpple här fig knyter för att fägna blott ech plockas af — nej — def färna mårer i wår graf. Ja — hon lefwer — ej blott ditt minne, fast ej fattad med ett yttre finne, då ett gäckadt embetsutt hon nyss rift belönte med en trofast kyss; (ack en ambradoft fring mannens panna, här har swettats för det rätta sannal) ty du aäckas liksom iga och fer att under ett af dessa låga taken, fom trotsade i allt den nya smaken min wagga skulle ftå. Gerna skulle wi anföra flere stropher af dessa wälljudande sänger, men de böra läsas i sin helhet och derföre inskränka wi oss här till att anmäla samlingen till det bästa hos den witterhetsälskande allmänheten, fom säkerligen icke skall läsa det utan nöje och en wiss fyme pati för den idylliske skalden wid foten af Kul: laberg, fom i följande ftroph inbjuder till fig hwarje älskare af konst och skön natur: MWälfommen hit, du wän utaf det fröna! en rif natur skall ditt besöf belöna; wälfommen hit, wälfommen i min famn! ty gästfrihet är herdetjellets namn. Hwarjehanda. — Att förwara rökta skinkor goda bör icke ske genom att, såsom hittills warit wanligt, upphänga dem, utan genom att i ett torrt och friskt kärl inpacka dem uti torrt enris eller wäl: bergadt hö och ställa dem på ett kyligt ställe. — Gutta percha, den förtjockade saften af ett indiskt tråd, upptäcktes af engelske läkaren W. Montgomerie år 1843, sedan europeerna öfwer 200 år warit i besittning af de länder, fom producera denna wara. Montgomerie has de fästat fin uppmärksamhet wid handtaget på åtskilliga malajiska knifwar och swärd, skaffade fig underrättelse om det ämne hwaraf de före färdigades, och skickade en större qwantitet der: af dels till Bengalen och dels till Europa, der def nytta genast blef erkänd och förffaffade honom engelska fonft: och wetenffapsfällffar pets guldmedalj. Detta blef emellertid den ens da belöning fom wederfarits honom för uppe täckten af ett ämne, hwilket, utan att nämna alla def öfriga anwändanden, ensamt gör une derhafs telegrafen till en möjlighet. Sandels underråättelter. Stockholms Kurs d. 6 Juni. London 11 rdr 46 sk. — Hamburg 1274 sk. — Paris 22Y, sk. — Ros penhamn 653 ff. bfo. Börsprifer: Hwete, pr. funna, 20 a 36 rdr, Råg 21 a 223, rdr, (vå leverans 22: —), Koru 1 a 16 (på leverans 15: 24), Arter 21 a 23 rdr, Hafre 8 a 10 rdr — sk., Bränwin 2 rdr sk., allt ras. Götheborg d. 7 Jun. Spaumäl: Råg Har under sednaste weckan blifwit försåld till ror 22 a 23 rgs pr tunnan. Imwåcradigt Korn finner starf efterfrågan och skulle sannolikt betinga rdr 18, under det att G-radigt under weckan försälts till ror 16 rgs. För Hafre har till komplettering af ingängne leweranser betalts t. o. m rdr 9: 44; och i går kunde ännu rdr 9: 36 betingas, ehurn wissa erportörer ice synes wara benägne att bewilja det: ta pris. Bränwin: Med denna artikel är det stilla till rdr 2: 4 rgs fannan, hwilfet pris dock med fasihet fordras. En post Bränwin har under weckan warit i marknaden på lewerans i Nowember och December till rdr 1: 36, men har icke dertill funnit föpare. Götheborgs Kurs urterades d 7 Jnni för 90 d. d. werlar: Hamburg 12734 ff. London 11 rdr 46 st. Köpenhamns Kurs d. 6 Juni. Sweuska sedlar 471 a 47 sk. pe I rdr ras. Dödsfall. Handlanden i Christianstad A. F. Ericsons ömt äl: