at sina egna landsman, så ar arbetet dock at sådan beskaffenhet, att han ide åtog fig det, om han hade sitt fria wal och kunde följa fin egen fria wilja eller böjelse. Sålunda går det en hwar af hela skaran, fast uti varianta gradaz tioner, tills alla blifwit placerade, och skulle hända att en eller annan blefwe alldeles förs smådd, hwilket wäl sällan inträffar, ehuru fpekulanten får åtnöjas med mindre fördel å dem ån å de öfriga, få återsändas de till deras hem: ort. Under all den tid de äro bundne till fpekulanten, äro de ide frie och ega ingen egen wilja, hwad wal af tjenst angår, och äro får ledes under tiden hans slafwar. Benämningen klingar hård, det tillstår jag, men är dock i min tanka den råtta. De slafwiska banden upphör ra lifwäl, få snart personeu trädt i fast tjeust, antingen han, pr hazard, funnit en bättre eller sämre husbonde. J Danmark så wäl som i wårt eget och i alla land finnas af alla flas gen, från de aldra bäste till de aldra sämste; emellertid står tjensthjonet nu under lagens skydd, hwilken år lika liberal, för att ide säga libes ralare, än i wårt fädernesland, och handHaf: wes dessutom med kraft och rättwisa. Detta mitt yttrande är öfwerensstämmande med mir na föregående artiklar i detta ämne, hwarjemte jag i dem erkänt, att tjensthjonet behandlas lika wål i Danmark fom i wäårt eget land, och år således danfla nationen ide på minsta fått förs närmad, hwilket dock en swensk oskonsam tidning behagat anföra flerfaldiga gånger, förmodligen i den afsigt, att för fig wäcka intresse i Dans mark och der finna ersättning för afträdande abonneuter här i landet. Jag har för öfrigt tagit mig friheten att likna den omsättning, fom spekulanten gör med mina landsmän, wid slafhandel. Det klingar hårdt, men ljuder dock bättre i mina öron, än om den liknades wid håft: eller or handel. Det fan wäl icke nekas, att få långe menniskan år beröfwad rättigheten att fritt göra wal och fritt följa fin egen wilja, år Hon icke fri och är med andra ord slaf, och når denne ide öfwerlåtes till annan man, utan emot wiss ersättning, une der namn af provision, reseomkostnader med mes ra sådant, så är och blifwer det handel, och när menniskan är föremålet för den, så kan den wäl kallas slafhandel; men fom den endaft bedrifs wes af enskild dansk man, fan den ide på mins sta fått wanhedra danska nationen; men kastar deremot en föraktlig skugga på wår, i det en hwar dansk, som icke noga känner ställningar och förhållanden inom wårt land, (och huru många äro wäl de?) måste tro, DÅ han ser de snöpliga wilkor, fom wåra landsmän underfas sta fig för att få tjenst i fremmande land, att de med sanna färger afmålas såsom fommans de till Danmark ussla och förswultna, och fom mande derifrån frodiga, wälmående och feta. Denna opinion är redan på förhand temligen inrotad, och skam för den fosterlandswän, som icke söker utrota den, såsom warande alldeles oföttjent, ehuru den bestyrkes af enfaldiga ins divider. Jag har händelsewis nyligen fett en acs nons i Örefunds-Poften från en man i Juts land, jag minnes icke mera hans eller ortens namn, hwarigenom swenskt tjenstefolk af begge fönen uppmuntras att komma dit, hwarest aoc