Päskdagen predika: J Ottesången, Stadskomm. Wadstein. J Högmessan, Dr Wieselgren. J Aftonsängen, Dr Fjellstedt. Annandag Påsk: J Högmessan, Mag. J Bergawist. J Aftonsången, Stadsfomm. Wadstein. Mraria Bebådelsedag: J Högmessan, Kyrkoh Sfarstedt. J Aftonsängen, Dr Fjellstedt. S-— — — Helsingborg. — Till kcklesiastikdepartementets expedition hafwa under Febr. månad inkommit underdås cch Swensson samt kollega sch. Cerwin att, med bibehällande af presterlig årsberäkning, få tjenftgöra såsom prester i N. Amerika. Tiyockfrihetsmålet emot Ö. BP. afgjors Ddes sistl. tisdag. Den till juryn framställda frågan, om tidningen war brottslig enligt 3 S. ud nej, i följd hwaraf utgifwaren frikändes. sSåsom wanligt skall målet underställas Hof: rättens pröfning. — Sweriges nu lefwande biskopar inne hafwa följande ålder: Hedren 81, Agardh 71, Heurlin 70, Hallström 70, Fahlcrantz 66, Bergr man 61, Reuterdahl 60, Butsch 56, Annerstedt 50 och Genberg 45 år. De swenskar, hwilka som friwilliga del: sogo i danska kriget och woro med i slaget wid Fredericia, erhålla andel i det krigsbyte, som då kogs. De böra anmäla fig hos danska fonfuKatet i Stockholm, der priserna utdelas. — FJ tidningen Barometern läses föls .såsom möjligen warande ett ord i sinom tid: John Sadlier — få heter den sorgligt ryktbare ian, hwars kolossala bedrägerier genljuda öfver hela den civiliserade werlden, emedan näs j jot motstycke till den på jordens wida rund fans nolift icke ftår att uppleta. Då han bedragit ina landsmän, Swenskar och andra utländnins jär på I, ja, efter somliga engelska tidningar, å em million pund sterling, få gjorde han un: er en gränslös förtwiflan slut på sitt wanäs ade tif. Times yttrar: Hans wåldsamma, rfärliga död och historien om hans brott äro edan så allmänt bekanta, att ingenting, som i skulle funna säga, förmår öka hang wan ra. Om wi fästa of wid hans banas trasiska slut, få sker det för att göra en protest mot denna förfärliga spekulationsanda, fom År wår tids lyte, samt på det att andra må i Hans öde se någon ting likartadt med hwad fom påntar dem sjelfwa, då de blifwa drifna till vätet för fina knep och anslag — då de ha Uttömt illslughetens ingifwelser och brottets ut: bågar. — Detta Timed yttrande böra äfven i swenskar lägga på hjertat. De till en froinds NA KRA — ND 2 25— eeeee aieeveevdeeeeemq. to — — köpen bewisa på det solklaraste fått, att fpefus lationsandan äfwen inom wårt kära fosterland öppnat afgrunder, färdiga att sluka tusentals obetänksamma offer, fom, i förlitande pålden gynnande konjunkturen, uppgjort egendomsköp, hwilka hos den lugna betraktaren och den fans fade menniskowännen owillforligen måste frame kalla allwarliga bekymmer. Och det olydligaz ste utaf allt är, att handelsraseriet, om wi få få uttrycka of, tyckes hemta näring från fjeliwa owissheten om Sweriges närvarande lyd: liga ställning ännu skall fortfara eller plötsligt förswinna. Antag, hwilket har lika mycket för, som emot sig, att Westmakterna upphöra med Rysslands bekrigande, så skola i samma stund detta sker, priserna på alla landtimannaptodut: ter begynna dag efter dag falla, intill def de antagit fin förra normala ståndpunkt. Lagföfs ningar, konkurser med thy åtföljande bedråges rier skola sedan höra till ordningen för dagen, ty det är icke tänkbart, att en man, som till hälften eller kanske endast till en tredjedel eller än mindre förmått betala sin köpta jord, skall funna motstå den starka pätryckning, som den förändrade konjunkturen framkallat. Mången tillförne lycklig familjfar skall, dårad af wine ningslystnaden, fe fig förflyttad från fin trefliga boning till gäldstugan eller fattigstugan, och hwad wärre är, Under den hårda pröfningen kanske taga fin tillflykt till winglerier och bes drägerier, på det att måttet utaf elände må bli öfwerfyldt. — Det ligger i sakens oförändere liga natur, att det materiella framåtskridandet måfte stanna, då det kommit till fin wändpunkt. Huru långt eller huru nåra Sweriges nu was rande lyckliga förhållanden hafwa för att upp nå denna kulminationspunkt, ligger utom den menskliga synkretsen; men då man fer och wet, att en katastrof förr eller fednare är oundwits lig för alla dem, fom köpt egendomar utan tills räckliga kapitaler, få önskade wi härmed wars na och till och med anhålla hos dem, fom äns nu ide låtit dåra fig af winningstyftnaden och falska beräkningar, att heldre behålla det lilla de ega, ån att fifa efter mera, för att förlora alltfanumans. — J Nya Werjöbladet förekommer följande af hospitalssosslomannen Linnell undertecknade berättelse, som möjligen kan lända en och ans nan till warning. Dräången Johan P. Swensfon, fom under 3å:ne års tid tjent hos unders tecknad, greps förliden sommar af den gångbas ra utflyttningsmanien till Danmark. Han ha de hos mig warit en ärlig och pålitlig tjenare, jemn i sitt arbete. Försedd med wälförtjent, bes drande Orlofssedel och i öfrigt fullständiga bee tyg, ankom han slutet af sistl. Oktober till fin nya wistelseort, en landtegendom, belägen 7 mil från Köpenhamn. Här fann han fnart, att han ej kunde wänja fig wid den nya arbets och matordning samt andra förhållanden, i wil ka han inträdt. På sin nya Husbonde klagade melse lemnade han tjensten och återkom i nte. dio af December, — dock med bruten helsa, förstörda affärer och nedstämdt lynne. Han uppsökte mig och beklagade fig öfwer den mig lyckade spekulationen. — Från Malmö till Werjö hade han, sedan hans effekter afyttrats, hjelpt sig fram på en 20 mils wandring med reskassa af 1 rdr 16 sk. banko. — Blek och uts magrad hemflyttade han till fin gamla mor, der han snart angreps af, en swår feberartad fjufs dom, fom d. 27 sistl. Januari gjorde slut på hans 30-åriga stilla lefnad. — Modren, som i honom, enda lefwande barnet, wäntade ett stöd för fin sedna ste ålderdom, sörjer få, att hon ej kunde närwara wid begrafningen. — J anledning af de mycket omordade ute wandringarne till Danmark och de utwandras des återsändande hafwa wi ånyo ett exempel att anföra. En swensk skomakaregesäll blef sistl. år efter ett fullt treårigt wistande i Danmark hit återsänd, utan att hafwa begått annan för? seelse, än att han blifwit tyst och besynnerlig till lynnet. Twist har nu uppstått emellan twenne samhällens fattigwärdsstyrelser, om hwem som skall åtaga sig den sinnessjukes framtida wård. Stockholm d. 15 Mars. Carbkjyvhans: förbundet, stiftadt strart efter konungens död, i afsigt att liswa och underhålla minnet af hwad han för Swerige gjort, samlas årligen i Ups sala på samme konungs dödsdag. Lördagen d. 8 Mars detta år sammanträdde förbundet till större antal än tillförne och intog middag i den stora salen å Löfs hotel. Ganska många af förbundets ledamöter från Stockholm hade ock infunnit sig. Professorn Hwasser, förbundets stiftare, föreflog, berättar Sw; T., skålen för högstsalig konungens minne. Förbundet har under loppet af det sista året blifwit ökadt till flera hundrade personer, både swenskar och norr mån. — Med anledning deraf att under sednare tider åtskilliga föregijna utländska spirituösa dryce fer af underhaltig beskaffenhet blifwit till före tullning anmälda och misstankar yppat sig der: om, att på detta fått import af brämmwingsfurs rogat i landet eger rum, har general-tullftyrels fen under d. 5 d:s till sjötullkamrarna i riket aflåtit cirkulär, deri dessa förständigas att wid införfel af spritwaror, synnerligast då de ej infommit från produktionsorten, egna noggrann uppmårffaombet derå, att till införsel förbjuds na spritdrycker ide warda under olika benäms ningar tullbehandlade och att i twetydiga fall hos general-tullftyrelfen göres förfrågan, åt: följd af prof. j — Hr J. F. Fahlman inbjuder genom en ifrån Paris utfärdad och i flera blad införd annons till substription å 3:ne större fotografi ffa bilder af den swenska afdelningen uti werldås erpositionen sistlidne sommar. Såwäl de fivenske induftri-idfare, hwilka medelst utställda artiflar deltagit i werldsexpositionen, som andra, hwilka såsom resande beskådade denna storarta