Långdagen predika: J Ottesängen, Stadskomm. Wadstein. J Högmessan, Dr Fiellstedt. i J Aftonsängen, Stadskomm. Wadstein. ——— — — —ö—b——— Helsinugborg. — Hr Hinves Konftberidare-fållffap gaf i söndags afton för fullt hus fin första representation härstädes. Den andra reprefentatios nen, fom gafs i går afton, gafs äfwen för fullt hus, och sällskapet tillwann fig wid begge dessa tillfällen allmänt bifall. Enligt annons i dagens blad komma ytterligare twenne repres sentationer att gifwas härstädes. DL franska tidningar berättas, att prins Napoleon möjligen kommer att företaga en resa till Stockholm, för att bjuda H. M. Enfedrotts ningen till fadder åt det kejserliga barnet. Det påstås, att man påräknar att Enkedrottningen skall komma till Paris för att bära det till dos pet. Ehuru dopakten ej skall ega rum förrän i Juni månad, är föga troligt, att H. M. wid fin höga ålder skulle företaga en så lång resa. — En swensk hr G. Lallerstedt, fom når gon tid wistats i Paris, har utgifwit en bros chur med titel: La Scandinavie, ses craintes et ses esperances, hwaraf ett utdrag warit infördt i Indep Hr L. wisar fig deri wara wäl inwigd i de diplomatiska förhållandena och ådagalägger, om hans uppgifter för öfrigt äro trowärdiga, att ingalunda wår regering warit sysslolös under sistförflutna året, utan alltjemt sökt allians med westmagterna, fom endast ger nom dessas alltför långt drifna misstroende till Sweriges politik, hwilken man iredde ännu ffös tas i ryskt intresse, blifwit afbösd. Dessutom säges Swerige hafwa fordrat, om det skulle afs tivt uppträda, en hjelpkår af 100,000 man, som slulle förena fig med 60,000 man swenskar, samt återbekommande af Finland, — fordrins igar, hwilka westmagterne ej kunde bewilja, alls denstund de ej ännu hade gjort sig full reda för den utsträckning, de wille gifwa det pågå ende kriget. Såsom de, hwilka från början ledt dessa underhandlingar, uppgifwas grefwe N. ark, med hwilken Napoleon gjort bekantskap inder sin landsflykt i London, och en hr de ascher, anstäld wid kejsarinnan Eugenies hofs tat. — Från Sölwesborg skrifwes: För en flis sen tid fedan war det en grace att för 25 rdr erhålla en tunna råg; nu utbjudes den för 20 tdr, men nu will ingen köpa. — Westmanlands L. T. berättar, att de mos erna bombfria simmande batterierna ur prungligen äro uppfunna af en ännu lefwande wensk man, en dekorerad veteran från finska iget, löjtnanten C. G. Jack. Engelholm d. 12 Mars. Den del af nya örordningen om försäljning af bränwin och ndra brände eller destillerade spirituösa drycker som afser obehörig föryttring deraf, tillämpas här i orten med ganska werksam stränghet. Härwarande ftadaoch landsfiskal Silfwerfpars re, fånd för tjenftenit och duglighet, uppfpårar på åtskilliga Håll förbrytare mot nämnde förs ordnivug och befordrar dem till answar. — Wi tro dock ide, att alla de instämde individerne äro skyldige, emedan angifwarne funna i åts ffilliga fall wara illa underrättade; men der förbrytelser werkligen egt rum, måste det äfwen få antagas att de ofta om ide oftare blifwit begångna af okunnighet om den strängare pår följden ån af uppenbart förakt och trots mot bestäende lagar, — hwilket förhållande wi ide funna skrifwa på swenska folkets allmänna råts ning, och derföre, samt då det och är bekant, att flertalet bland allmogen — isynnerhet på landet — icke alltid detalfwis uppfattar innes hållet af författningar, då de publicerag från predikstolen, hwilket ide sällan äfwen sker tems ligen otydligt och knaprhändigt, och på somliga ställen göra fig presterne ide det beswäret att in extenso uppläsa publika kungörelser, hafwa wi hår welat till allmänhetens närmare unders rättelse meddela de paragrafer, fom i berörde förordning direkt afse förbud mot spridryckers obehöriga förfäljning: 6, 32. Byteshandel med dränwin ware lika med bränwinsförsäljning ansedd. s. 39. Den, fom genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränwin, utan att i ftads gad ordning hafwa dertill förwärfwat rättighet, böte första gången från och med 10 till och med 20 rdr, andra gången från 20 till och med 40 rdr och tredje gången från 40 till och med 80 ror. Den, fom fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes, dömes till fängelse med arbete från och med twå månader till och med ett år. ö Förbrytaren warde derjemte dömd att uts gifwa minuthandelss och uiskänkningsafgift för det kannetal, fom, efter hwad utredas kan, blifwit föryttradt, dock ej under det belopp, fom swarar mot en fjerdedel af hwad, enligt de i Ss 16 och 17 stadgade grunder, för är minst utgå bör. Dessutom ware af det i förfåljningårums met befintliga bränwin till och med 60 kannor, tillifa med kärl, fom för deras afhemming tjens liga åro, underfaftade beflag och förbrutna. Har förbrytelsen skett åföneller helgedag, ökas straffet med böter från och med 10 till oh med 20 ror, utom det answar, fom, enligt alls mån flag, bör för sabatsbrott ådömas. Häraf inhemtas att byte med andra mar ror och spritdrycker år underkastadt samma an: swar fom försäljning af sistnämnda slaget mot reel betalning, samt att böterna för förbrytelfen första gången uppgå till minst 35 rdr och ont den sker å föneller helgedag till 10 rdr mera, allt banfo, utom stadgadt answar för sabbatsbrott. Räknas härtill, ersättning til wittnen, tidsspillan, dagtraktamente under räts tegången m. m. och slutligen om böterna ges nom exekutif åtgärd komme att uttagas, då fan oloflig försäljning eller afyttring af en enda sup kosta försäljaren nära 100 rdr riksmynt, — Wår ådla afsigt år derföre, att på det förs bindligaste warna och uppmana enhwar att afs stå ifrån en handtering och en trafif, i fig sjel få obehaglig och fom fan hafwa få swåra följs der me fra — Den 15 Mars. Såsom bekant är ins träffar innewarande års Påskdag owanligt tis digt nemligen på d. 23 Mars, och då detta förs hållande år en sällsynthet och ide eller kommer att oftare ega rum under loppet af detta års hundradet, torde det för åtminftone några af wära läsare icke sakna intresse att wi meddela en kort reflexion om orsaken till påskens årliga varierande. — Före år 325 e. Chr. firade de christne sin påsk samtidigt med Judarne eller på den 14 Nisan, hwilken war den fulmånes dag fom inträffade näst efter dagjemningen. Snart uppstod likwäl en twist de christne emellan om denna högtidens råtta firande, då fom lige förflyttade den på nästföljande söndag och andra deremot widblefwo att fira honom på sielfwa fullmånedagen. Men på det ansedda kyrkomötet i Niexa nämnde år beslöts, att På sken skulle firas Öden söndag, fom följer efter fullmånen närmast dagjemningen (fom då inföll d. 20 Mars); dock om fullmånen inträfs fade på söndagen skulle festen flyttas 8 dagar sednare för att ej sammanträffa med judarnes påft. Och år 1700 beslöto protestanterna att astronomiskt bestämma påsken (hwilket äfwen blef brukligt i Swerige från år 1739) och att om påskfullmånen inföll efter kl. 6 lördagsafs tonen eller följande söndag, förlägga den en wecka senare, få att den aldrig fom att firas samma dag med judarnes. Denna fördom har äfwen hår bibehållits ända till år 1844, då, på framställning af astronomen i Kongl. Wetenskaps Akademien, prof. Selander, Regeringen beslöt, att den astronomiska bestämningen skulle upphöra och att intet afseende skulle göras på judarnes påsthögtid. — Det tidigaste påskdagen kan komma är d. 22 Mars och det senaste d. 25 April; men det är ganska sällan han upps når dessa yttersta gränsor, ty från år 1700 till år 2000, äro åren 1761 och 1818 K) de enda, i hwilka päskdagen i Gregorianska (den nu gål: lande) kalendern faller på d. 22 Mars, och å ren 1734, 1886 och 1943 de enda, å hwilka den firad d. 25 April. Ar 18359 infaller den likwäl vå d. 24 April samt åren 1883 och 1894 på d. 25 Mars eller Marie Bebådelsedag. — Wi torde äfwen genom denna framställning kunna betaga en ännu bland den okunniga des len af folket bibehållen wantro och widskeplig föreställning att solen wid sin uppgång på påffdagsmorgonen — rullar omkring fom ett bjul för att tillkännagifwa glädjen öfwer Christi upps ståndelse. Emellertid tro wi, att wår tids upps lysning och bildning snart öfwerwunnit dylika fantasier oh förjagat de fleste fantomerna!! J—n. Götheborg d. 15 Mars. Ratten till d. 13 dennes kl. emellan 12 och 1 blef Bofhåts ) Af skäl, fom redan uppgifwito, Apttades lifwö nå