att Halland förlorat af sitt primitiva wärde under de år, som det har warit i werksamhet. (H. Bl.) Zonköping d. I Mars. Wi hafwa, thy wärri att omnämna en sorglig tilldragelse, som härstädes nyligen inträffat till följd af den fars liga hundsjukdomen Rabies Canina. Den 7 Januari detta år blef ertra poliskonstapeln Sandström på torget hår i staden biten utaf en af nämnde sjukdom angripen hund, som så wåldsamt hängde sig fast wid karlens hand, att han genom andras biträde måste befria fig is från djuret. Genast begaf han fig till läkare, fom brände fåret, och trodde fig ändtligen får fer för widare olyckliga följder, til def han fiftl. tisdag plötsligt anfölls af det förfärligaste wanz finne, yttradt uti wåldsamt raseri, förställda anletsdrag, m. m. Sedan han blifwit till la: sarettet afförd, fortfor raseriet med oförminskad häftighet till dess han på morgonen sistlidne går: dag under rysliga plågor afled. Samma hund, fom bitit denne man, lärer, innan han dödas deg, äfwen ha bitit 2:ne andra perfoner, af hwilka den ene säges nu ligga sjuk i Norrfös ping. — I affeende på denna förfärliga fjuf dom, fom nu allmännare ån förr förefommer, torde det wara skäl att widtaga kraftigare förs figtighetsmått öfwerallt, serdeles i städerna, der det större antalet af hundar gör möjligheten af en sådan olycka ännu större. Wäl utfärdas, ef: ter hwarje serskildt timad olyckshändelse, påbud om grimmor och noskorgar m. m., men når man derefter förklarar orten för frisk oh upps häfwer ofwan anförde påbud, år detta i gruns den intet annat än ett försök, huruwida det fan lyckas, men hwilket också lika lätt fan misslyckas. (J. T.) — —