Helsingborgs-Posten – 23 februari 1856, sida 1

me 9 spetsar i sjelfwa biskopssätet. Doktor R. förs klarar det också helt uppriktigt i fin till prefterskapet i Lunds stift aflåtna cirfulårsafffeds-helsning, då han fåger fig ej wilja brista i unders gifwenhet, utan uppoffra det enskilda tycket för den styrandes insigter och omdömen. Emellertid har allaredan, fom sagdt, en kyrkoherde, ånnu innan erkebiskopen stuckit foten inom erkestiftet, uppwaktat sin högste förman med korpsång. Just för det att en kyrkoherde, en fridens tolk, en sanningens budbärare, uppsatt det fatala helsningstalet, hade Aftonbladsredaktionen Funs nat returnera brefwet. Och hwad will man ec gentligen? Har erkebiskop Reuterdahl ännu med en halfdragen anda sagt, eller i minsta mån wisat, hwad han will wara säsom fivcnsta kyrkans primas? Låt honom då, i Guds namn, först wäl sätta fig ner på sitt nålsudds stoppade erkebiskopssäte, och påsätta fin erfemir tra, utan att först fylla den med glödande fol. Wi hafwa wisserligen ide någon den minsta gemenskap med dr Reuterdahl; men wi tycka, att det ide anstår pressen, fom skall inför opis nionens dombord skifta lag och rått, att sjelf utan ransakning straffa, innan man år ense om den anklagades fel, få mycket mindre, fom pers fonen i fråga dock obestridligen i många affes enden werkligen lärer förtjena ett aftningsful: lare bemötande för stor lärdom och redbarhet. — Swerges folkmängd utgjorde wid flus tet af år 1854, enligt Tabellkommissionens bes rättelse, ungefär 3,607,000 personer. — J Fahli tidning läses: Den 9 d:s afs led inom St. Tuna s:n en Enka, i en ålder af öfwer 100 är. Född i December 1755 war hon ännu wid 99 års ålder få rask att hon funs de både spinna och läsa. Hon efterlemnar barn, barnabarn och barnabarnsbarn. — Såsom bewis på, huru egendomarnas wärde stiger äfwen i Norge, anförer Morgonz bladet, att skogsegendomen Graveberget, som för 18 a 20 är sedan, då egendomen hade bättre skog än nu, säldes för 16,000 spd, för ett år sedan betaltes med 55,000 och nu nyligen med 90,000 spd. — Franska tidningar beskrifwa den wags ga, fom staden Paris ämnar skänka fejfarin: nan. Den bär formen af ett skepp, emedan ett dylift utgör hufwudbeståndsdelen uf Parijers stadswapnet. Wid främre ändan utsträcker en örn af silfwer sina wingar. Från bakre delen håller den tornbekrönta staden Paris öfwer bujs wudet en kejsarkrona af silfwer, från hwilka förhängen falla ned. Till höger och wenster om denna figur stå twå barn, med hjelm och olivqwist, allt af silfwer. Det lilla skeppet bis lar på twå fötter med dubbla folonner, en wid hufwudet och den andra wid fötterna, och som äro förenade med en balustrade af silfwer; fos lonnerna äro af rosenträd med silfwerblad och löfwerk. Waggan är af rosenträd, till höger och wenster med twå medaljonger af röd jaspis. På sidorna går ett galleri af silfwerlöfwerk, och till höger och wenster äro anbragta kejsarens och kejsarinnans namnchiffer, hwarifrån guirs lander af siljwerblommor utgå och fammane binda främre och bakre delarna under jafpismedaljongerna. Förhängen äro af Alengonsspetsar och guldrandadt blått siden. — StadgeArkitekten i Paris, Baltard, har imventerat teds ningen. Carlokrona d. 15 Febr. Midt i den freds liga utsigt, som erbjudes hit öfwer från Paris, har man i sjelfwa synlinjen, ett qwasirigiskt, eller åtminstone afwaktande föremål, att obferwera, ithy att Kongl. swenska linieffeppet Dris stigheten skyndsammast inredes till sjukskepp. Anledningen dertill höljes ännu af dunkel; men gissningarne hafwa också derigenom så mycket större område, — på hwilket wi för wår del likwäl icke ännu wilja inkräfta. Så mycket weta wi dock, att kostnaden för skeppets nya ins redning enligt ritning ej får öfwerstiga derför beräknade 11,000 rdr bko. i — Huru långe skola de andliga marftfåöreis erne få flacka land och rike omkring och för: willa enfaldiga menniskor? Det är en fråga, som icke låter lätt beswara sig, så länge de äs ga sitt beskydd i agitationen för en obegränsad religionsfrihet. Under tiden resa de från stad till stad, frän ort till ort, obekymrade om både konventifel plakat, böter och förtwiflans tårar från swaga, förwillade proselyters förgråtna ögon; de resa, likasom gubben med skåpet, och wisa de himmelska landen, genom ett dunkelt glas, och de osällas boningar, belysta af den klaraste swafweleld. Hwar de komma sjunges, pipes och spelas; men den psalm, som tonar, år ide den herrliga i wår swenska psalmbok: nu tystne de klagande ljuden och stille fig tå rarnes flöden. Den är ju mot regeln. Rej — hela wattuflöden, fom föga hejdas aftår: dränsta näsdufar, hota att öfwerswämma plats jen, utan att de förmå släcka den eld, som es wigt tår och brinner. Må wåra låsare ej tro att wi skämta; det år med djupt wemod, wi anteckna dessa andliga rörelser, och om än wi få wår dom af wissa fotterier, att wi äro förs tappade, hoppas wi dock få mycket af den Algodes nåd, att wi med frid i bjertat funna få framlefwa wår tid, faftån wi önska de för närwarande här wistande inre missionärerne en lyckosam resa härifrån, så långt wägen räcker, under angenäm förhoppning, att wederbörande myndighet och wördige presterskapet icke Uttderz låta att med snaraste utfärda refepaåfet, mot behörig lösen eller bötesbelopp, fom lag beftäms mer. (BL. P.) Stalmar d. 16 Febr. Jfrån och med den 13 till 0:35 med den så dennes Ara ut fulla