Telegrafunderrättelser. Hamburg d. S Febr. Österrike har i Frankfurt framställt ett förslag med af: seende på den orientaliska frågan. London d. 8 Febr. På franmälss marknaden förefanns i dag större köplust för engelskt hwete till måndagspriset. I fremmande hwete och mjöl war högst liten omsättning. Korn, ärter och bönor 1 a 2 sh. lägre. Hafre flau. — Dertill föranledd af en interpellation i underhuset angående twisten med MNordas merika, har lord Palmerston anmärkt, att regeringen skall göra allt möjligt för att icke krig skall utbryta med Nordamerika. Den officielle Wiener 3eit. af d. 5 Febr. meddelar nu texten till det d. 1 d:s i Wien uns dertecknade protokoll. Sjelfwa handlingen är mycket kort och konstaterar blott antagandet af de österrikiska förslagen å ryska sidan såsom bar fis för de egentliga fredspreliminärerna. Des fas definitiva antagande skall såsom bekant är först ega rum på konferenserna i Paris. J detta afseende böra konferenserna icke förwerlas med kongressen. De förra hafwa blott till upp: gift att granska och definitivt affatta fredsprez liminärerna, då det deremot skall blifwa fon: gressens åliggande att öfwerenskomma om det, som sålunda blifwit definitivt beslutadt, och att derefter underteckna freden. Först sedan fonfes renserna tagit fin början, skall det sålunda wir fa fig, huru Ryssland förstått fitt antagande en bloc af de österrikiska förslagen, och huru weftz magterne uppfattat de fem punfterna, och förft då skall man blifwa i stånd att draga någon flutfats med afseende på det sannolika refulta: tet af fonferenferna. Hwarken från England efter Frankrife med: föra sidningarne något nytt af betydenhet. Var lamentsförhandlingarne hafwa, med undantag af hwad här nedan meddelas, icke erbjudit nå got af allmänt intresse; dock har Layard d. 7 d:s anmält en interveflation angående armeens tillftånd vå Krim. Engelska tidningarne fyås selsätta fig isynnerhet med differenserna med Förenta Staterna, och nåstan hela den liberala pressen år ense i att fördöma ett kria med Ac merifa, hwilket den betecknar såsom brodermord och uppmanar regeringen att gifwa efter. J denna riktning har äfwen handelskammaren i Manchester uttalat sig. Enligt underrättelser från Konstantinopel af d. 24 Jan. har det i trots af Rysslands an: tagande af fredswillforen uti ett kabinettsråd beflutats, att rustningarne skola fortsältas efter samma måttstock fom hillills. Armeen i Cryer rum skall bringas upp till 40,000 man, och be fallning år redan gifwen att insamla betydliqa proviantförråder, hwilka då ärstiden tillåter det, skola transporteras till Erzerum. — Storvisiren Ali Pascha har blifwit utnämnd att såsom be: fullmägtigad deltaga i konferenserna i Paris. Så wål i Konstantinopel fom i Grekland haf: wa spanmålspriserna fallit betydligt. — Pers fiffe hoftidningen meddelar, att det wånffapliga förhållandet emellan Persien och England ide år afbrutet genom engelske gesandtens afresa från Teheran, och att persiska hofwet fortfas rande såsom hittills skall iakttaga en sträng neuz tralitet. — ————— England. J underhusets möte d. 5 Febr. frågade mr Dunn, om en wapenhwila war afslutad, och out denna wapenhwila afsåg operationerna till sjös och i Lilla Asien. Lord Palmerston vac rade, att i följd af en med Frankrike angående denna punkt träffad öfwerenskommelse kulle först FF 2 ten fullkomligt segelklara. Aswen I Pembrote utrustas kanonbåtarne. Krigsskeppet London af 90 kanoner utrustas såsom proviantskepp till Östersjön. Franunkrike. En pariserkorrespondent i Cöln. Jeit. skrifwer under d. 2 Februari: Af Moniteurs meddelande synes tydligt, att genom protokollets undertecknande egentligen ide ffett något af bes tydenhet. Ryska regeringen antog för ett år fis dan äfwen wienerkonferensprotokollet, fom ffulle utgöra basis för underhandlingarna. Nu uns dertecknar din ett protokoll, hwilket innehåller de punktet som skola utgöra basis för fredswils foren. Ryssland hindrad derigenom ingalunda från att wid diskussionen af fredsprelemindr er: na göra hwilka invändningar fom belft. Jcke dess mindre trer jag dock att kongressen skall ås stadkomma den önskade freden. Säsom jag res dan förut oftare yttrat, will Frankrike eller råts tare Lonis Napoleon freden. Han skall derföre uppbjuda allt sitt inflytande för att bringa den till sånd. Han fade i går till fin omgifning: uFredstraktaten skall wara undertecknad inom d. 20 Mars. D. 20 Mars är såsom bekant årsdagen af Napoleons återkomst från Elba. Beträffande fredswilkoren synes man för öfrigt äfwen på högsta ott känna, att de hwarken motswara det ändamål, för hwilket man kämpat eller de uppoffringar som man gjort. Detta synes nogsamt af en halfofficiel artifel i Gonftitutionel, hwari uppräknas de fördelar, som Frankrike skall skörda af kriget. Jag meddelar här hufwudinnehållet af denna utaf redaftiong-fefreteraren undertecknade artikel: wFrankrife — heter det i början — fan ide bes klaga de oundwikliga uppoffringar, fom kriget med Ryssland har kostat. Den betydelse, wi funz na nästan säga, det öfwerwälde, fom det under de sista twå åren wunnit i Europas råd, och den krigareära, hwarmed det betäckt sina fanor, skall Hålta det tillräckligt skadeslöst för krigsomfostnaderna. Men detta år ide allt. Man må: ste äfwen taga i betraktande de materiela förs delar, fom framtiden förbehåller of, tackad war re den werksamhet, fom wi utwecklat i wåra maritima och kommerciella förhållanden till Orienten. Man fan redan nu skönja de lysande utsigter, fom öppnat fig för wårt land. Frank: rife har under kriget betydligt ökat fin ängdåtsflotta, och under de fitta tvenne åren hafwa förbindelser ingåtts med alla punkter wid Me delhafwet och Swarta Hafwet. Desfa förs bindelser — fortfar bladet — skola öfwerlefwa de händelser, som framkallat dem, och wåra handelsskepp skola ide glömma de nya fjövår gar, fom de jemte wåra flottor befarit. Slut: ligen hafwa de, och detta är måhända det wig: tigaste, bringat till dessa kuster flera tusende fransmän, hwilka, lifwade af en stark induftriz anda, skola bana nya wägar för wår handel och sprida fännedom om wåra seder, wåra las gar och wårt språk. Flera sranska kolonier baf: wa sedan kriget bildat fig ide wig igaste ham nar wid Swarta Hafwet. SÅ långt det half: officiella bladet, hwilket denna gång har upp: drag att meddela hela landet den anda, fom uppfyller wåra börsmän. — Hör öfrigt upp: bjudes allt för att hålla Frankrike i ett fredås rus och framhålla de stora fördelar fom freden Man skall ifo Holler fÄÄ:AT 24 LASSEHA mn2 bd) SEtplgtam0. Hrefunds-tullen. FJermlandsTidningen för d. 26 Jan. inz nehåller en uppsats af C. A. Agardh om Ö: refundsetullen, hwaruti han will ådagalägga, att ur statsrättslig synpunkt ide Danmark ens samt, utan Danmarf och Swerige gemensamt hafwa obestridlig rättighet att upptaga Öres : funds-tullew. Utrymmet nekar oss att i sin hels het införa nämnde artikel, hwarföre wi inffråns : ka oss till en kort redogörelse för densamma. Förf. börjar fin artikel med den anmärke : ning, att möjligheten af den i wisst hänseende förödmjukande beskattning, fom Swerige, — es gande den ena stranden af Öresund, — unders kastat fig att erlägga till Danmark, fom eger : den andra, för hwarje fartyg fom passerar de: refund, endast fan förklaras af swenskarnes lika wäl fända fom begagnade eftergifwenhet i i alla politiska frågor, äfwensom af danska reges ringens i alla tider wisade klokhet och finhet, och tillägger, att till och med Carl X, då han funde af Danmark fordra alt, ide ens satte i if fråga att dela tullen med Danmark (Bes : träffande detta sednare upplyser dock prof. Carls : fon i fin Carl X:s historia, att förslag war å i bane att Danmark och Swerige skulle dela tuls : len i fundet, men Carl Gustaf förkastade dens: na plan sägande att invidian ffulle bli större: ån profiten). Derefter fertfar förf:: vSnligt statsrätten anses en stat besitta det: nästgränsande hafwet få längt det fan råda med fina kanoner. Deraf följer otwifwelaktigt, att båda stränderne gemensamt besitta Öresund och således äfwen segelfarten derå, emedan fu: lorne från Helsingörs kanoner hafwa slagit ner wid skånska kusten, och Helsingborgs kanoner skulle, hoppas wi, räcka få långt fom Helsingörs.. Danmark har fåledes swårt att wid de under: 4 handlingar, hwartill Danmark nu (Okt. 1855) ) inbjudit de handlande mafterne, åberopa fatrds:s rätten, utan att i och med detsamma erkänna u Sweriges rätt att uppbära hälften af tullen. (a annan grund för denna afgift år, att i de länder, fom beherrska ett sunds båda ftråns 4 der, måste hafwa omsorg om segelfartens fäfers a het, freda dem för sjöröfware (hwaraf fordon i Örefund war urpfyldt, och fåfom förhållandet 4 ännu är i grekiska farwattnen) hålla fyrar, uns 4 derhälla bojer och prickar på grundar, samt one 4 ställa lotsar. Liksom hwarje utländskt fartyg) får betala dylika afgifter i hamnar, äro de påd samma grund skyldige att betala dem för gess nomfarten. Dessa båda skäl ådagalägga, att Danmark och Swerige gemensamt hafwa oder stridlig rättighet att upptaga Örefunds-tullen 3 ; och ehuru de äro de enda, hwarpå Örefundss tullen fan grundas, fan Danmark doc likwäl ide anföra dem, emedan de gålla likawäl Swes s rige fom för Danmark. Förenade fig deremot dessa makter, att kräfwa tullen gemensamt, och fötbundo de sig att upprätthålla sin rätt, så skulle den swårligen funna förnekas af de öfz riga europeiffa nationerne. Derigenom skulles också de båda nordiska makterne blifwa mycket! innerligare förenade, och derigenom äfwen i stånd, att med samnad hand upprätthälla sina rättigheter. Hittills hafwa de mäktigaste ftas terne Enaland och Ryssland icke rört sig i dennes — ÅA