eller nej. Det will ide gå in på det af Ofters rike och westmagterna fordrade gebietgaftrådans de wid Donaumynningarne och icke heller på 5:te punften i Österrikes ultimatum, hwilken punkt afser att de krigförande magterna förbehålla fig rått att i Europas intresse föreslå åns nu andra wilfor än de 4 garantipunkterna; der: emot har det förklarat fig willigt att antaga de öfriga punkterna, hwaribland äfwen neus tralisationen af Swarta Hafwet, dock — fås som det tillägges — med några modifikationer. Det år klart, att ett swar af denna beffaffen het ide ffall funna tillfredsställa Österrike och ännu mindre westmagterna, och det år ganska troligt, att derest Nyssland ide inom d. 18 d:s — den sista af Österrike medgifna termin — gör sådana medgifwanden, att der i hupvudfar fen antager Österrikes propositioner, fall Öfterrife återkalla fin gesandt från St. Petersburg. För närwarande är emellertid liten eller rättar re ingen utsigt att Ryssland skall göra sådana medgifwanden. Ett bewis härpå år frigåfons ferensernas öppnande i Paris, hwilket är det bästa swar på de förhoppningar, som härom möjligen funna hysas. Under sådana omftåns I digheter har det derföre föga betydelse, att Saints Marc Gerardinien längre artikel uti ÅJourn. des Debats, hwaruti han underföfer fredsutsigterna i Frankrike, betraktade från den fej: serliga politifeng ståndpunkt, samt med specielt afseende på landets opinion och intressen, betectnar dessa såsom helt och hållet öfwerwägande. Frankrike kan för ögonblicket ide skilja fina ins teessen från Englands, och i detta sistnämnda land åro både regering och jolf afgjordt krigiskt sinuade. ö Den af Indep. gifna framställning af fredswilkoren har i det hela blifwit med till: fredsställelse upptagen af de flesta engelska tids ningar, hwilka nåstan alla anse en fortsättning af kriget för oundwiklig. England fruktar icke för utgången, fåger Times bland annat. Om wi än ide äro iständ att framtränga till Mos skau eller blott till St. Petersburg, om wi än icke fåfom Carl XII eller Napoleon I funna ins kasta armcer i de ryska öknarne, få skall utr tömningsprocessen dock gå sin säkra och stadiga igång. Soldater, penningar, handel, transports medel, wapen, amunition, fabriker och äkerbruf uttömmas få småningom — och denna uttömning låter swärligen drifwa fig öfwer en wiss punkt, utan att den spränger de slafbojor, hbwars med den stora massan i Ryssland jammanbhåls les. Ar fruktan för swärdet en gång borta, så måfte frigiwandet af de lifegne ega rum ch dermed tillintetgörelsen af den stora grund aristokratien och skingrandet af den ofantliga massa, som endast swärdet sammanhöll. Om Ryssland ännu har en framtid, om det änna har en hufwudroll att spela i historiens frånis fa, få ffall det begagna det nuwarande ögons olicket att sluta fred; men derest det är bestämdt, att plikta för fin eröfringdoch herrsklystnad genom omhwälfningar och förfall, så skall det AA framwandra på sin nuwarande ana. Fransla Moniteur af d. 11 Jan. inne håller en artikel angående författningen af år 352, hwaruti senaten förebrås att den icke förs tätt fin höaa ställnina. Artikeln har use om