garne arv dersore bojde Alt draga gynsamma slutsatser med afseende på en fredlig lösning af det nuwarande kriget. Beträffande brochys rens innehåll, så hafwa utfallen mot engelska pressen ide litet öfwerraskat; man tror fig fun na sluta deraf, att Öfterrife ide för Ryssland framställt de wilkor, fom Morn. Poft medz delat ; denne Lord Palmerstons organ förebrås, att hafwa gjort sig skyldig till öfwerdrift och derigenom skadat freden. Widare pästås det, att fortsättandet af kriget i Östersjön hufwudsakligen är i Englands intresse. Hwad fom skulle funna winnas för Europas wäl, är res dan wunnet, och möjligheten af en eventuel alli: ans emellan Ryssland och Frankrike påpekas tämligen tydligt. Slutligen inhemtas af bros chyren, att man i sjelfwa werket icke tror, att freden skall funna tillwägabringas genom ans tagandet af Öfterrifes förslag, ty Ryssland has de före VWienerfonferenferna äfwen antagit de fyra garantipunkterne, och likwäl ästadkom dens na omständighet ide freden. Blott en kongress, hwaruti alla europeiska stater skulle deltaga, kan, så tror författaren, tillwägabringa freden, och han låter derjemte förstå, att initiativet till en sådan kongress bör utgå från Ryssland. En fråga är det emellertid, om rätta ögonblicket till en sådan kongress år inne, aldenstund Ryssland ännu står såsom obesegradt. Författaren synes sjelf, huru mycket han än framdrager de alliz erades segrar i Swarta Hafwet, nästan meds gifwa detta och bemödar fig derföre att öfwer: tala ryska diplomatien till eftergifwenhet. Men att Ryssland skulle förklara fig sjelft för bejeg: radt, är dock alltför osannolift. Som man fer, löser brochyrens författare den egentliga fwås righeten, fom ställer fig i wägen för en fred. Antingen man föreslår en kongress eller ide, så blifwer frågan likwäl ständigt densamma: Fan man af Rysstand wänta, att det friwilligt skall uppgifwa allt, hwad det hittills warit want att anse jåsom sin politiska och religiösa uppe gift? Det år denna fråga, fom wi för ögon blicket måste beswara nefande. För öfrigt är det icke blott i Paris, utan äfwen i Wien, som fredsförhoppningarne göra fig gållande. Aminstone göras stora anfträngs ningar för att bringa freden till stäånd, och en mängd diplomater äro i denna anledning ftadde på resor. Sålunda har sachsiske gesandten wid hofwet i Wien blifwit kallad till Dresden, och man will weta, att konungens af Preuss fen flygeladjutant, öfwerste Manteuffel, wäntas till Wien. Sachsiske gesandten i Paris, baron Seebach, grefwe Nesselrodes swärson, år på wägen till St. Petersburg, och grefwe Eter hazy, fom d. 23 Dec. passerade Warschau mås ste redan för flera dagar sedan wara i St. Per tersburg. Blott i Berlin will man ide gerna tro på freden, i det man ide utan skäl antager, att Ryssland på intet fått will gå in på prins cipen om Swarta Hafwets nentralisation. Uti en korrespondens från Paris iHamb. Nachr. heter det: Hwem som icke tror på fres den eller till och med swärmar för densamma, gäller för ögonblicket säsom illasinnad och anar: fist. Lempire cest la paix! är lösen wid hoj wet och på börsen. Brochyren, som börjar med ett tadel öfwer engelska pressen och ställer en alliz mant sasom en TOT DETTA s:1 tmontst wio nam Charles Duveyrier, förut redaktör för blad ee Eredit. Sin brochyr lät han i manuskrifi tillställa kejsaren, fom skall hafwa komplimern terat författaren derför; detta skall hafwa gi wit anledning till ryktet, att den blifwit skrir wen under kejsarens inspiration, ett rykte, son wann så mycket mera förtroende, som det e bekant att kejsaren önskar en sådan kongrese hwilken skulle högtidligt återupptaga hans fe milj i de europeiska dynastiernas leder. Fö öfrigt börjar brochyren att stöta på talrika mo ståndare. Presfe förkastar ideen om en fon gress, emedan kongressernas tid är förbi och e sådan som den föreslagne skulle blifwa lika wan — fom wienerkonferenserna i April sistl. år. Me det är isynnerhet engelska pressen, fom upptatl git hr Duveyriers brochyr mycket illa. Times förklarar fig i en längre artikel på det bestäån ga. Men den tanke, fom denna sak lede engelska pressen, är lätt att gissa. för ändamäl att äterställa freden före det tredÖt fälttäget, hwaruti England will söfa erhålll den revanche, fom der anser nödig för fin mu litära åra. De underrättelser med afseende på freddå frågan, fom ingå från andra håll ån Parid låta för öfrigt föga gynnsamma. Man rr nu med wisshet att Preussen, fom fortfar a bearbeta ryska hofwet till förmån för fredepen icke adopterat de österrikiska fredsförslag, so grefwe Esterhazy medfört till St. Petersburasss i den widd och med den tolkning, fom de a lierade magterna hafwa gifwit dem. Dett skall, fom det berättad, wara yttradt i det egen händiga bref från konungen af Preussen, sor öfwerste Manteuffel medfört till Wien. Få det andra heter det wäl, att Ryssland förklel rat fig beredt att gå in på principen om new tralisationen af Swarta Hafwet, men de wii for, på hwilka det will göra detta, nemligej att det skall wara ensamt öfwerlåtit åt Ryp land och Turkiet att bestämma om, och i f fall huru många krigsskepp de wilja hålla p Swarta Hafwet, äro af en fådan natur, att d göra principen fullkomligt illusorisk, och ma. fan derföre wara tämligen fåfer, att de allid rade magterna ide skola gå in derpå. Men år wen från sjelfwa Paris låta de sednaste under rättelserna ingalunda fredligt. Detta är isyr nerhet fallet med det tal, fom kejsaren den 2 Dec. höll till de från Krim återwändande gan deg och linie-regementerne wid deras högtidb ga intåg i Paris. De franska tidningarne lem na en ytterst widlyftig beskrifning öfwer det cet remoniel, fom wid detta tillfälle iakttogs. Mar ordentlig enthusiasm och beundran de soldatens fom under twenne år utgjutit sitt blod på Krir för fina fanors åra, blefwo emottagne. Enlic Endep. lyder det tal, fom kejsaren wid dett