häfwet för tackjern, kanoner m. m., mot en tull af 1 rör per Skepp. Runds och stångjern år från och med nyåret införfelfritt. (S. P.) Malmö d. 22 Dec. Från flera orter las gas öfwer den ihållande kölden, och äfwen hår hafwa wi en tid bortåt haft en rätt förswarlig winter. Hafwet ligger långt ut och sjöfarten har alldeles afstannat. (M. A.) gund. Följande examina hafwa under terminens sednare dagar blifwit undergångne: Examen för inträde i Rikets Råttegångss werk, d. 12 d:s af stud. A. T. Anderberg, Skår ning, H. M. Backman, Götheb., J. G.Ohlss son, Kalmarebo. Examen för inträde i Rikets Råfenffaps: werk, d. 13 d:s af stud. G. G. Stenberg, Skår ning, O. H. Wibom, Smål., G. E. Berg, Blek., och D. E. Lutti, Götheb. Theoretisk Theologisk examen d. 14 d:s af siud. I. F. Sjöstedt, F. W. Pettersson, N. P. Wallengren och J. Nilsson, Skåningar. Praktisk Theologisk examen s. d. af stud. C. J. Brock, P. Lundberg, Skån. samt C. A. Ahlgren, Götheb. Filofofie Kandidatexamen s. d. af ftud. J. L. Stenberg, W. I. Sunden, A. Petersson, Stån., samt M. F. Hallström, Götheb. Medico-Filofofie Kandidatzeramen s. d. af ftud. F. G. Ewerlöf, A. R. Sjöström, Skån., och G. J. Strömberg, Götheb. Premier för bäst författade Latinska scripta pro grada philosophico hafwa blifwit tilldes lade: i 1:sta rummet stud. C. O. Angelin och i 2:dra rummet stud. A. K. G. Dahlberg, Står ningar. , Högsta antalet betyg uti ftudentzeramen safwa under terminen filfallit G. S. Hollenis us, dimitterad från Lunds Katedralskola, med 21 betyg, A. Pettersson, dimitterad från Mals mö högre lärdomsskola samt Å. L. Grönwall och E. Petersson, dimitterade från Lunds Kas sedralskola med hwardera 19 AHB 6 m— ! L li ——— —— Telegraf:underrättelfer. Hamburg d. 21 Dec. Omer Pascha ftår nåra wid Kutais. Utrikes. Såsom wanligt innehålla tidningarne en mångd motsägande berättelser angående fredår underhandlingarne. Det år en werklig badys lonisk förwirring, fom uppenbarar fig på detta område, och det år knappast möjligt att reda alla de förklaringar, wederläggningar och berigs tiganden, fom följa på hwarandra. Det halfts officiella engelffa bladet Obferwer förklarar d. 17 Dec. alla fredsryktena för helt och hållet ogrundade och behandlar dem såsom böråfas brikationer. Ryssland — säger nämnde blad — sell fortsätta sitt motstånd; det är alltför ofullständigt besegradt för att nu gifwa efter. Den österrikiska armeen är blott ett politiskt fonfte grepp. — Det likaledes halfofficiella bladet Morn. Poft för d. 18 uppgifwer omständligt de fredswilkor, om hwilka Frankrike, England och Öfterrife hafwa öfwerenskommit, och hwils .AAi F(Bbafmof arefnimum af fredswilkor, fom man ernar före lägga Ryssland. Frankrike har emottagit dens na uppmaning med wälwilja, England har icke tillbakawisat den, och man wäntar nu blott på Portens swar. Hwad skall man nu tro af dessa tre hwarandra motsägande berättelser? Det synes öppenbart, att ingen af dem kan anses för fullkomligt pålitlig; men då det är aldeles omöjligt att hafwa någon bestämd mer ning om, huru sakerna för ögonblicket stå, gör man rättast uti att wänta, tills den franffe Mos niteur finner för godt att yttra fig. Cmellers tid synes det ide osannolikt, hwad den bekante Wienerkotrespondenten i Constitutionel påitår, att Österrike meddelat westmagterna, att det nu anser uteslutandet af krigsskepp från Swarta Hafwet säsom den ändamålsenlig aste lösning af tredje garantipunkten. Mera wifwelaktigt synes det dock wara, då korrespontenten tror att Österrife skall göra en casus belli deraf. Äfwen om Österrike återkallade fin gesandt från St. Petersburg, behöfde det likwäl icke derföre draga swärdet mot Ryssland. Ett krig emellan Ssterrike och Ryssland skall fannolift ide så snart kunna förwäntas. Enligt Moniteur aj d. 17 Dec. har wens ffe gesandten i Paris ät frejfaren öfwerlemnat ett egenhändigt bref från fin fuverån, hwari denne aflägger sin tacksamhet för den honom skänkta orden. — Enligt Constitutionel ftråfs war Österrike att wid det blifwande fredsslutet få Donaufurstendömena upphöjde till en oc afhångig stat under en österrikisk erkehertigs herradöme. Ryska regeringen har utwidgat amnestien med afseende på de personer, hwilfa år 1830 deltogo i eller komprometerade fig wid polska upproret. Orientenu. Sednaste underättelser från frigåfrådeplat: sen förmäla, att Omer Pascha ännu icke ans gripit Kutais. Hans armee war 40,000 man stark, men årstiden lade stora hinder i wågen för transporterna. Wid postens afgång woro egyptierna ännu icke ankomne till Batum. Underrättelserna från Krim omtala starka snöfall. Trupptransporten från Kamiesch till Marseille och twärtom fortgår oafbrutet. De allierades kavalleriregementen hafwa aftågat från Krim för att kunna öfwerwintra på Der: till passande ställen, men hwarje regemente har qwarlemnat en depotesqvadron för fälttjensten. J det hela lärer således icke mera ån 6000 hår star wara qwar på Krim. St. Petersburg d. 13 Dec. Furst Gortschakoff inberättar under d. 10 d.s: På Krim gär allt wäl. D. 8 framträngde öfwerste Octobs gio med ett litet detaschement af oberbaltiska fåren öfwer defileen i Baidardalen, angrep de siendtliga trupperna, hwilka framträngt till Urs kusta och Boga, samt kastade dem ut ur dessa byar tillbaka till Tschernaja. 20 fångar föllo i wåra händer. Ryssland. C. B meddelar ur ett priwat bref från St. Petersburg af d. 6 Dec. följande: Sedan kejsar Alexander återfommit från Nicolajew har om mårfbar förändrin g med honom föregått, tid wille tyda dessa tecken af nedslagenhet ja: fom försagdhet, skulle misstaga fig mycket påss kejsarens karakter; de äro twärtom, såsom mani. fan sluta af mångfaldiga monarkers yttrandem på hans resa till förtroliga personer af hans swite, uttrycket af det innerligaste deltagande för de ofantliga uppoffringar, fom det numwaa rande kriget redan ådragit äfwen de högre ftåna den. Den ryske soldaten är mindre att beklaga ån de stora till hälften odlade destrikter och fox) lonier, hwilka blifwit beröfwade arbetskraften, skörden och afsättningskanalerne för lång tid. Ryssland år råprodukternas land; fan detide afsätta dessa, få är det slut med def mycket omtalade wälstånd. Detta har kejsaren nu lärt känna i den mest omedelbara närhet, och den beredwillighet att bringa offer, fom han öfroerss allt mött, har ide kunnat förvilla honom med): afseende på sakernas werkliga tillstånd. Ryska ; armeen har lidit större förluster, än den djerfs waste fantasi kan föreställa sig, och det är blott en sorglig tröst, att den egentliga engelska ars meen år nåra tillintetgjord. Derföre år det ide heller någon tom uppfinning, då man til lägger fejfaren en innerlig önskan om fred, bwils fen flitigt understödjes af hang moder och hane gemål, de enda personer, som ega något infly: tande på denna slutna och i många afscender eriktigt bedömda karaktär. Daumark. Köpenhamn d. 24 Dec. Repertoiren fö denna wecka år bestämd sälunda: onsdag Eli verhöi; torsdag Norma; fredag Axel og og Valborg. Telegrafstolparne. ) See har jag welat tro det, men fannind: är det — telegrafstolparne hafwa förnuft, ärte wetkliga warelser, liksom wi, fastän naturligt) wis långt under menniskan i förständ, w borg är den förnämsta i skapelsens kedja, det wete wi — och en krögare med blå nåsa Ar mer: Lif en Guds engel än någonsin en ftadara duf wa — allt det der år klart i fig. J wåra ri der tror man intet annat ån det man fett met fina egna ögon eller hört med fina egna Oron! man tror, med ett ord, på ingenting annat än sig sjelf, och i detta fall hör jag till tiden; mer jag har werfligen hört telegrafitolparne tala ide genom tråden, utan sjelfwa — individerna Jag gick mig en ofton ut a:t spatsera, och gick stora landswägen, derbredwid Kongl. Te legrafstyrelsen på wissa afständ rest upp stol. par. Jag betraktade dessa bräckliga stolpar, fi smärta och höga, och tänkte ett och annat om hwad werkan allt detta skulle ha i en framtid om t. er. krig och telegrafi kunde finnas på a gång, om ej jernwägsnäten och dessa ewige Rädar innan fort skulle förbrödra folken, snar göra ett gemensamt telegrafspräk nödigt och om gestalta nationernas kotteriet till en enda sto mensklighet, som icke hade någon strinlagd är eller några klafbundna intressen. Just när mit framitidswerld höll på att klarma för mitt inn öga, hörde jag bredwid mig en djup suck. Jar stannade — det suckade omigen, och sucken kon från telegrafstolpen. Nå, —tänfte jag, — me: fämre har jag talat. — Hwarför suckar du — frågade jag. — Ser ni, min herre, — fade stolpen, Telegrafstyrelsen har i fin onåd ställt mig midi i en kärrpöl; jag står med foten djupt i dym ompackad med sten och skräp; hår ftår jag med ftöttor liksom jag ej kunde frå af mig sjelf, on