Pelstd Jjscemmoisfsten, :1:1114 FR dagarne med magternes enhälliga bifall de ge rantier, fom de ansågo kunna trygga denna jemnwigt, och efter hwilkas uppnående de icke hade något intresse att ett enda ögonblick längre behålla wapnen i banden. Men lifsom det ickc ligger i westmagternes intresse att förtanga fris get, få snart dep ändamål wunnits, så ligger det icke heller i deras afsigter; detta hafwa de flera gånger förklarat, och efter talet d. 15 Now. är intet twifwel i denna punkt mera möjligt. Från westmagternas sida förekommer fäledes intet hinder för freden; men nödwåndigheten ar en fred måste inses och göra fig gållande an? norstådes. Häruti ligger knuten. Det är klart, att derest kriget förlänges, fan det ide förblij: wa inskränkt inom de gränsor, fom weftmagterz ne för Curopaå lugn skull hafwa anwist det; ty derest Ryssland icke gifwer efter, säola de auierade ide låta siriden uttänjas, utan bringa alla fina hjelpkällor till anwändande, och jales des måste kriget utwidgas. Redan nu kämpa Franfrike och England ide mera ensamt för Turkiet; Piemonts eremvpel skall efterhand föl: jas ar andra nationer, hwilka dels haswa förs bundet fig och i den närmaste framtiden skola förbinda sig genom slrifiliga engagementer, och dels äro bundna genom moraliska pliger. Kris get ffall utwidga fig i förhållande till det oms råde, fom det omfattar. Wäåra soldater skola, om det blifwer nödigt, gå till St. Petersburg och der diktera freden. Och månne de alliera: de då skola låta fina frafter qwarstanna i Swars ta Hafwet för art bewaka ruiner? Säkert icke. Det skall ide wara länge innan kriget till Få deplats utwäljer den del af Ryssland, 2— hwarje flag kännes hårdast, och närma fig Dos nau. Men der skall det första fanonskottet wåcs ka Ssterrike ur en owerksamhet, som utan att bringa ordning i dess finanser, undergräfwer dess werksamhet i Europa, och Ssterrike skall draga, om icke hela åtminstone största delen af Tyff: land efter fig, der regering och folf hafwa för oss ådagalaggt otwifwelaktiga sympathier. Preus jen år af alla stater den, fom mest önskar free den. Nu år det frågan, om Ryfland will gif wa gehör åt de råd fom Preussen gifwer det. Twenne alternativer synas funna ästadkomma detta. Ryssland wet, att det genom en längre halstarrighet tillintetgör Tysklands ifrigaste önstan, freden, och att detta land, på Hwars fins negstämning der alltid laggt stor wigt, snart stulle gå öfwer från den köld, hwartill deg förs ra jympathi förwandlat sig, till misstroende och fiendtlighet, och dernäst, hwad fan Ryssland wånta af siridens fortsättande? Detta är fos stade det Sebastorol, nästa år skall beröfwa det Åronitadt eller Nikolajew, eller måhända begge. År det således ide bättre att nu underhandla? Kan det framdeles hoppas bättre foncessioner? För fin militära åra fan Ryssland wara lugut. Dess wapen fattades icke annat — än lycka. Sebastopols och Kinburns förswar skola lefwa i historien, — äran är räddad, och Ryssland kan, om passion och fanatism ide förblindan det, underhandlsa utan att förödmjuka fig. Wefts : magterne kunna å fin sida lugnt emotse motz ståndarens beslut. Få wi fred, skall Gntoyag, tacksamhet belöna dem för deras moderation,, a ASA OLLE RS EN DIAU —