16) Helsingborg. — Gereral Canrobert besåg under fin hårs waro i lördags förmiddag den här förlagda squadronens af Kronprinsens husarer stallar och ridhus. Afresan skedde wid middagstiden på engelska örlogsångaren Percupine, fom en längre tid legat på Helsingörs redd och hitkom på f. m. föratt afhemta generalen. VWidbhamnen hade en talrik folkmassa samlat sig för att fe och gifva den frejdade hjelten fin afffedahelsning, fom uttrydieg medelst lifliga hurraz rop, samt af musik från norra brohufwudet, der Skånska Hufar:regementets Mufif-får utförde folksängen m. m. Då det engelska ångfartys get, med franska och danska flaggorne på-ftoroch förtopp, styrde upp mot Helsingörs hamn, hwarwid alla derwarande fartyg flaggade, gafs salut från wakiskeppet, hwilken beswarades från ångaren, under det denne fortsatte resan till Kö penhamn, bit ankomsten skedde omkring El. 4 e. m. (Generalen emottogs på Toldboden af kommendanten general Paludan och konungens adjutant, kapten Molile. Den närwarande folk mängden helsade generalen med hurrarop, wars efter han i en kongl. wagn reste upp till hotel dAngleterre, der han bor, och hwarest år pos sterad en hederswakt. — Femtonde och sextonde häftet af Nytt Kabinettsbibliothek, innehällande slutet af bes råättelsen Dunmows Landifed af W. H. Ainds worth, och början af Emilia Wyndham af förf. till Raweseliffe, har i dessa dagar hits sommit. Akademiska Föreningen i Lund firar Carl den XII:s dödsdag den 10 Now. med tal, sång cch fackeltåg, samt d. 1 December, föreningens 25:te årsdag med illumination, musik oc bal. — Tullförwaltaren i Åhus J. E. Lange har af Generaltullstyrelsen blifwit utnämnd till andre packhusinspektor i Götheberg. — Fjån Gefte skrifwes d. 10 dennes, att 14 finska fartyg, i trots af blokadens stränghet, de sednare weckorna inkommit i derwarande hamn. Lasterna sägas bestä af spannemäl occh viktualier. — I Piteå är nu ordentlig winter, med 10 a 15 graders föld, hwarföre engelsmännen rädas att draga sig soderut. Swenska Tidningen meddelar ett bref från Finland, hwarur wi låna följande: Tur sende personers bemödanden på femtio år hafwa ej uträttat få mycket till läslusten och dere sigenom äfwen läskunnighetens spridande, som detta krig, sedan de indelta trupperna uppfats tes. Nu will hwar bonde hafwa reda på hwad mår rvotefarl, eller åtminstone )wårt fompas ni utråttat, och de på finska utgifna tidnin garna hafwa derföre stark afgång. ESedan alls mogen såälunda blifwit wan att läsa, har den led börjat insända talrika landsortsnyoheter af omwexlande art och innehåll. Det härstädes nu mest spridda bladet är Suometar, hwilket utgifwes i Helsingfors, på finska, och räknar 3000 prenumeranter. Det utgår en gång i wecs Fan, ett stort ark fol., med ofta utkommande bihang af lika omfång. Hälften af bladet fan anses författad af allmogen, fom förser hwarje nr med 10 a 15 smärre uppsatser och nyheter. Jag har aldrig hört, att i något land funnits en få beskaffad tidning. SJokfas socken har derå 60 prenumeranter, och 30 a 40 äro i många socknar ett wanligt antal. Likasom mången bone de fordom, då han på resor betade fina hästar, först frågade efter bränwin, så frågar han nu efter tidningar. — J Swenska Tidn. meddelas ett utdrag ur ett bref från Finland, derutur wi återgifwa följande: De stackars åländningarne få kännas wid kriget i är. Först uppå senhösten, och med de mörka nätterna, hafwa de kunnat komma öfwer till fasta landet. De som hun: no öfver i wåras hafwa warit twungne att qwarstanna, och fått lemna fina hemman, och hustru och barn, wind för wåg. Wärst är med deras fiffe, deras hufwudsakliga näringsfång. Af flera bland dem hafwa engelsmännen tagit och bränt upp både båtar och redskap, hwilka utgöra deras enda förmögenhet. Detta anser jag wara oklokt handladt af engelsmännen. De borde allesamman utpyntas med ryska ordnar, få hafwa de handlat i Rysslands intresse. Rårtwisan fordrar det erkännande, att Fransmåns nen aldrig deltagit i dessa småaktiga förflörelfes åtgärder, utan med den sanne krigarens högs sinthet öfwersett med folkets obetydliga efonos miska bestyr, sanit alltid wälwilligt blundat wid åsynen af allmogens båtar och smärre farkoster. Och bombardementet af Sweaborg! Hwad blef det annat än en fingerwisning åt ryssarne, hur ru de skola betäcka och förswara det nästa år. Man påstår, att om de fortsatt ännu 24 tims mar, hade eld och lågor jagat ut besättningen. — Wi pinas emellertid af inqwarteringar. Man har härstädes erercerat på wärande ängar, bland nyskurna skylar och på grönskande brodd-åkrar. Generalguvernören har wisserligen utfärdat stränga befallningamtil. officerarne, att bära fig åt, liffom hade de bildning, samt att för öfrigt rätta fig efter landets bruk och seder. Men despotismens krigstukt är ödmjuk och pudel: hörjam framför ögonen, bafom ryggen på bes fälet pekar den lång näsa både åt befälet och befallningen. Så går det genom alla grader ulföre, ned till forporalen. Och klagar man på dem, få blifwa de få olycklige, att man är i tusende nöd för dem, Baron F. på FER anmälde ofog och wåldsamheter utöfwade hos honom, ed) fick genast besök af befälhafwande officeren, som tiggde och bad om förskoning, in: risj APR ft hsi A. Cr 2 — JDG DADi —— —— LÄ 22rzsvsssssesssaxsss 0—EH7ii bH2 B nom ett bewis, att ingen skada skett. Sålune da motarbetar man, från egen fida, det delta: gande engelsmännen lyckats wäcka för ryssarne. Härtill kommer nu ytterligare, att ett stort ans tal åländningar försmäktar uti fångelfehwalf wen på Nyslott, blott derföre, att de i fjol, nåde twunget eller friwilligt, haft gemenskap med fienden. Det patriotiska nitet hos de ny-uppfatte indelte soldaterne har den flitigt hwinande erer: ciskäppen förstått att affswalka. Man omtalar en bataljonschef, fom till och med begagnar sporrarne på rekrytens ben. Mycket fan wara öfwerdrift uti alla kringlöpande berättelser, men säfert år, att respektive fiender oafbrutet arbeta fina motståndare i händerna. — Förändringen af Wasa stads namn blef ett djupt får i nas tionallänflan, hwilfet långe kommer att blöda, oheladt. Likt en obändig stridshäst stegrar sig det trogna finska sinnet emot detta hån af äts ffade historiska minnen, och skakar wildt fin mahn för att flå af fin tämjande ryttare. Men nare nar måste äfwen få lefwa, och de hafwa-frams gång under wissa frypande förhållanden; frams för allt bankonarrar, lycksöande narrar! Man omtalar ett förslag till wapen åt den nya ftaden, hwilket skall kringlöpa i handteckning inom de öfriga orterna. Hermelinerne i landskapets gamla wapen skola utbytas mor — — — nås got som jag ej will omtala. Hwad häraf är sannt wet jag icke. Jag blott berättar! Engelholm d. 23 Now, Wi hafwa nye ligen relaterat Nils Jönssons i Öllöf beflag:liga dödssätt d. 4 d:s; berättelsen om åboen Ola Perssons i Westra Klappe af Wässby focfen d. 5 des begångna sjelfmord, äfwen en följd af rusdryckernas omåttliga för:ärande, har ock genom tidningarne blifwit meddelad, och nu äs ter hafwa wi en lika tragisk händelse att be rätta. Muraren Johannes Efelund wid gäng: wad af Kellna socken hade söndagsaftonen d. 11 d:s i egenskap af musikant bewistat ett dangnöje i Tranarp och blef der till den grad öfwerlastad af rusdrycker att han sanslös bort bars till ett afskilt rum — en foderlada; — men då man följande morgonen såg dit, befanns den olycklige hafwa i ruset insomnat den sista långa sömnen. Ekelund har ofta waritt omåttlig förtärare af starka drycker. Det är i fan: ning-beflagligt att Swerige, detta fordna Manhem, skall lemna få många sorgliga bidrag till den mörka bränwinshistoria, fom kommer att nedskrifwas och läsas af en generation, för hwilken spritdryckerna med all sannolikhet ej blifwa annorlunda kände än fåfom en apothefös wara, hwartill de ursprungligen warit ämnade, men det år ändå glädjande att med förhoppning funna emotse, art bränwinsärhundradet i Swerige — räknadt från någon punkt i Gu staf III:s historia före bränwinsrifsdagen 1786