ARAGA VW 1J)u011014, 17 7 10.rw 7 7 inden, om tidehwarfs tilldragelset. Om Eng nds store häfdatecknare Macauley begagnat dylik staf, skulle en samlare af rariteter i det indet med nöje bjuda motswarande wigt i guld rt def egande. — En annan egenhet är Fryxells ora behof af ljug wid dikterandet. Så snart t skymmer tändes nemligen i kammaren 25 30 ljug till dager öfwer Hans sysselsättning. — Geijers minneswård wid Ranfäter i Zermland afiådtes högtidligt i Söndags, unz r tal af bergmästaren von Schele. (I. T.) Fahlun. Tidningen Dalpilen uppgif er att egaren af Åtvidaberg, Kammarherren aron Adelswärd, skänkt 100,000 ror till en ny yrka wid Atwid. Christianstad d. 8 Sept. En högst ber röflig händelse inträffade natten emellan fulte den Tisdag och Onsdag den 4—5 dennes El. t e. m., då genom eldswåda en del af Bres y by, en af de wackraste i Norra Skåne, las es i aska. Elden utbröt i f. d. fru Ljunghs ård, hwilken ganska tätbyggd, tillika med hans elsbutiken och bageriet inom en kort stund ned: rann. Derunder gick den mycket hastigt öfwer indswägen, och fattade i taket af en lada, om låg med sin bredsida gent emot Ljunghska ården och till en del war uppfylld med nylis en inbergad fåd och halmsfoder. Skyndsamt ored den fig sedan till den närbelägna gåltgif: arebyggunaden och Tingshuset, få att dessa ora och wackra byggnader på en gång stodo låga, jemte den få kallade f. d. Appeltofiss ården, tillhörig Handlanden Ljungh, och belien i norr bredwid Ljun ghska gården, och der )err Ljungh hade fin inbergade gröda förmwas ad. Alla husen på Ljunghska tomten, jemte ästgifweriet och Tingshuset woro innan kl. 4 å morgonen nedbrunne. Anblicken af denna tora och förfärliga eld, fom nästan liktidigt hårs ade denna betydande sträcka af hus, hotande vidt omkring fig, war förfärlig. Allt hwad i nenniskomakt stod för att rädda gjordes, men örgäfwes. Omsider, sedan tillräckligt manskap och dra: vare för wattenköring (wattenbristen war stor, y sedan alla brunnar i närheten inom en time ne woro tömde, kunde watten endast fås från ven ett temligen drygt stycke derifrån belägna Helgeå) hunnit samla sig, lyckades det att hej: da elden, få att den ide kunde sprida fig till Landtbrukaren Swen Nilssons wackra och dyr: bara gård, hwilken jemte hans betydliga, nyss inbergade gröda för året medelst en alldeles owanlig rådighet, kraft och ihärdighet hos de i släckningen deltagande, räddades såsom genom ett underwerk. Den låg blott några få alnar från det i lågor böljande stora Tingshuset, gaf: wel mot gafwel med detta. Jngen trodde till en början, sedan man fett den snabbhet, hwar: med elden flög ifrån det ena till det andra af de nästan knut i fnut belägna husen, att den: na betydande egendom skulle kunna frälsas, helst genom eldens hastighet de stegar, fom förs ut ttll släckningen blifwit begagnde, icke funz nat ryckas undan branden, utan redan woro, och deribland hans egna uppbrända. Men når gra rådiga mån höggo hål på taket från wine den, begäfwo fig sålunda ut på det branta tas 4A: ne a 2 kunde hindras från att nedbrinna och bildade en slags brandmur, åstadkom räddningen. Ha de elden gått öfwer till denna gård, jemte den mängd af nyss inkommet hö och säd, som der förwaradrs, skulle, derest i den lugna natten den minsta windflägt rört sig, densamma spridt sig kring hela byn, och intet hade då i denna stund warit awar af det wackra Broby. Tingsarchivet räddades lyckligtwis fullftån digt af Hr Häradshöfding E. A. Landegren med biträden. Äfwen så lyckades det wisferlis gen att rädda en betydlig del af lösegendomen, hwilken dessutom till det mesta är försäkrad i Häradernes brandstodsbolag. Men mycket dere af förfors dock och skadades under den ffyndz samhet, hwarmed räddningen måste ske. Af wenså woro hufen, med undantug af Hr Ljunghs butif, brandförsäkrade antingen i Stockholm eller Häradernas bolag. Men dets war brandförs säkringswärdet, särdeles å Ljunghska huset, längt under det werkliga wärdet, dels uppbrann, så wäl för gästgifwaren Nilsson, hwilken för tillfället jemte sin hustru hade den olyckan att ej wara hemma, utan war i staden, som för Hands landen Ljungh, hwilken nyss förut slutat med fin handel och öppnat bagerirörelse, ide obetyds ligt med spannmål och mjöl, foder m. m., wars af större delen ej ännu hunnit brandförsäkras, dels förlorade tjenarne, särdeles hos Or Ljungh, äfwensom i Ljunghska gårdarne inneboende ver: soner, nästan all fin egedom, få att förlusten i alla fall år betpdlig, och drabbar mest obemede lade personer. Så t. er. måste en snickare från Wanås, som för tillfället wistades der, rädda sig ut i blotta linnet i den kalla höstnatten, och förlorade alla sina werktyg. Den mest ömmande förlusten drabbade dock Hr Thomander, en ung handlande från Chris stianstad. Han hade förhyrt Or Ljunghs hans delslokal, have just nyss förut låtit utföra från Christianstad till Broby ett icke obetydligt laget af waror, och kommit fig få i ordning, att han dagen före eldswädan öppnat fin boutik för handelsrörelse derstädes. Då inträffade olyckan på natten. Hwad som fanns i boden kunde, ehuru till stor del sönderslaget och förfaret, når gorlunda räddas, men packhuset och källaren, der de mesta och dyrbaraste warorna funnos, blefwo inom några minuter få omwårfde af eld, att ide det ringaste kunde räddas af det der förwarade, till 1500 a 2000 rdr rgs minft uppskattade lagret. Det fan man sanning falla olycka, att få, innan man ens hunnit knappt begynna en nyss ordnad rörelse, förlora på en gång både rörelse oh egendom. Hr TH. jeme te Muff Direkfteuren Jönsson, war den förfte fom upptäckte elden, nästan kringwärfwande de i huset sofwande, och utan att tänka på sig sjeljwe uppwäckte de och lyckades rädda desse undan den mest öfwerhängande lifsfara. Men litet af eget gods fick Or TH. råddadt. — 40 personer äro genom denna olyckshändelse hus wille, ehuru lyckligtwis intet menniskolif blifwit spildt. En fommitte bildade fig genast på mor: gonen efter branden, för att bereda dessa hud willa ett hem för tillfället och samla bidrag till afhjelpande af de första behofwen. (Swea.) UmMUtri kes Nybeter.