få ofta berömmer fig af att gå i spetsen för civilifationen. — En märklig tilldragelse. En händel: se af något owanligare beskaffenhet tilldrog sig för någon tid sedan i ett af Englands meller ita grejskaper. En prest dog, och hans mor och systrar, fom ihågkommo att de ej egde nå got porträtt fom kunde erinra dem om den hår dangängne, beslöto att före begrafningen låta porträttera honom. Ett ungt fruntimmer, ber kant fom skicklig porträttmålerska, anmodades att utföra teckningen. Med biträde af en af husets tjenstefolk lossade hon swepningen och latte froppen iden erforderliga ställningen; men hon blef under tiden bortkallad och arbetet upp: sköts till middagen. Omfring fl. 12 företog bon det ånyo och war under en timmas tid sysselsatt med att afteckna den döde. Wid dets ta stadium af arbetet sjönk genom någon vförs klarlig rörelse den dödes hufwud ned åt ena fi dan. Utan att det minsta låta skrämma sig, fattade artisten warsamt i hufwudet för att sätta det i dess förra ställning, då, o fasa! ögonen öppnades, och den döde, stirrande henne i ansigtet, frågade: hwem är ni? Den unga artisten tog utan fruktan bandaget rån hang hufwud och gned hang tinningar. Han mårfte genast swepningen och brast ut i ett muntert skratt. Artisten gick helt lugnt att tillkalla hans familj, hwars glädje lättare låter tänka än beskrifwa fig. Samma afton intog han, fom le: gat tre dagar i fin swepning, begråten af mos der och systrar, fin wanliga plats wid deras tebord och är i detta ögonblick stadd på en ut flykt till Parifer-erpofitionen. — Klädseln. Intet tänkespråk synes of riktigare ån detta. YWifa mig ditt klädeskäp och jag säger dig hwem du är. Ty werkligen år ingenting mera egnadt ant ingifwa oss ett riftigt begrepp om menniskorna, än det sätt hwarpå de kläda sig. Till exempel: En fru med stränga seder och känsla för religionens höga wärde öfwerlastar sig aldrig med guld och ädelstenar. Färgorna i hennes drägt äro aldrig brokiga och klädningarne aldrig för mycket utringade. Hela hennes omgifning år allwars lig såsom hon sjelf och står alltid i den full: komligaste harmoni med hennes egen lefnad. — Den unga dam, hwars blygsamhet och goda uppfostran icke är mindre än hennes skönhet och ett rent hjertas höga adel, bår utan anspråf en elegant och smaffull toilette. Hon undwiker allt onödigt glitter; färgorna i hennes drägt äro harmoniska och aldrig skrifande. Rundt omkring henne herrskar ordning, tv hon år der wid wan från barndomen, och hennes kladsel är såsom hennes natur — på en gång rik och enkel. — (En sättsinnig och behagfjuk qwinna bär deremot gerna allt hwad som lyser i ögat. Hon pryder sig, eller snarare, hon hänger på sig tusende bagateller af guldnipper, spetser, blommor och band. Hennes drägt år wanligte wis af någon lyfande färg, emedan denna tyckes henne wara den mest retande. Om wintern, som om sommaren, bär hon halsen obetäckt och blottar gerna sina runda armar; hon brinner af begär att behaga, och tamperaturens olikhet har på hennes fått at kläda sig ide det ringar ste inflytande. Hon wäljer aldrig solida tyger; ty hon är nyckfull och will ständigt hafwa nå got nytt. Hela hennes drägt förråder affigten att göra fig bemärkt, och hennes toilette blir fålunda wanligtwis öfwerspänd. Hon liknar en wacker docka, och de prydnader, hwarmed hon älskar att omgifwa fig, äro intetsägande säsom alla hennes känslor. — Eurkisk öfwertro. Från staden Ros slav berättas följande exempel på turkiska fole daternes öfwertro. För att få weta det bif wande resultatet af det orientaliska friget, hade —— — 2 fttk,vno ÅAS NH .—