ådle lorden omtatade berestet autansen med Datz dinien och det moraliffa biständ, fom Sardinien på grund häraf hade rått att fordra af wejtz magterne. Detta moraliska biftånd skulle fram förallt göras gällande i Sardiniens förhållande till de andra italienska staterna, isynnerhet till Rom. Det war ett kändt faktum, att påfwen icke kunde regera sitt eget lilla land utan fremmande truppars hjelp, men det war icke mindre klart, att genom de österrikiska och franc ffa trupparnes närwaro i Italien stördes den europeiska jemnwigten, och att famma beswär derwid förelåg, för hwars skuld westmagterne befunno sig i frig med Ryssland. Han wille derföre uppmana regeringen att åtaga fig Italiens sak och draga omsorg för, att de italiens ffa regeringarne genom kloka reformer kunde umbära de fremmande trupparne, utan fruktan för Mazzinis wilda omstörtningsförsök. Inse genting war farligare för Jtalien än dessa fremmande interventioner. Spanien hade åfwen förut lidit derunder, och de forgliga följ: derna deraf lågo ännu klart för dagen. J anledning af denna interpellation ys: selsätta tidningarne för d. 7 d:s fig med nationalitetsfrågan. Times synes frukta, att Österrike kunde låta förleda fig att göra en pDi version i Jtalien till Rysslands förmån. Mag: zinis dåraktiga planer synes wilja framkalla en sådan. — Globe ffildrar tillståndet i Rom och Neapel säsom mycket betänkligt och tror, att den skandinaviska frågan nu befinner sig i ett sådant stadium, att den fan föranleda uppställande af en femte punkt; Rysslands öfwerwigt i Östersjön fan ide längre tålas af de nordiz ffa nationerna. — Daily News tror, att den heliga alliansen blifwit förnyad, och tager ders före isynnerhet de tyska förhålllandena ibetrafe tande. Nordamerika, Det tyckes fom utfärdandet af partipros grammer ffulle blifwa en ny näringswäg i nordz amerikanska fristaterne. De gamla partierne, Whigger och Demokrater, äro antingen helt och hållet upplöste eller åtminstone få förswagade, att de måste omorganisera sig på nya grunder. Nutiden är derföre ytterft gynsam för bildans Det af nya partier. Äfwen nordamerikanarne hafwa fina fyra punkter, fom sysselsätta pars timännen och gälla dels säsom kännetecken för liktänkande och dels såsom pröfwosten wid mwalstriderna. Negerslafweriet, katholicismen, la gen om de inwandrade och utländska politiken åro de fyra punkter, hwarom de särskildta pars tierna hafwa skiljaktiga meningar. Likaledes gifwa andra speciella intressen anledning till sammankallande af mera eller mindre talrika partimöten, och wid hwarje sådant tillfälle år ett program en nödwändighet. Under de fyra månaderne från Augusti till Nowember före falla walen af embetsmän i 28 af de färfflds ta staterna. De föregående sammanträdena för att komma öfwerens om kandidaterne begagnas i år till att likaledes befrämja partiernes ins tressen wid de nationella angelägenheterna. Tre allmänna församlingar till förhandling af fpe ciella afsiger hafwa nyligen blifwit beramade. Den 15 och 16 Aug. skola de damer och herz rar, fom wilja hafwa samma borgerliga rät tigheter införda för begge könen, samlås wid det mycket besökta badet Saratoga wid Georgåsjön — ide för att söka bot mot lekamliga fwags beter wid den berömda fongrefsfållan, utan för att förbereda petitioner till fongressen i Wasckhington om awinkönets lika rättigheter med mankönet. J närheten af Saratoga, i staden Troy, samlas d. 4 Sept. alla färgade fria män i staten Newyork för att öfwerlägga angående deras sociala och politiska ställning i staten, och ett nationalkonvent af färgade, för att delibrera om åtgärder till förbättrande af deras ställning, är beramadt att hållas i BPbiladel: phia d. 16 Oktober. Grekland en hog losepenning af borgmästarens samilj för att släppa honom fri. — J Athen dog nyligen Mariani, som på sin tid war en af triumvi rerne i sista romerffa republiken. Han hade bott der sedan år 1849. De katholska prefters ne nekade att följa honom till grafwen och bi skopen af Alhen wille ide heller göra det, få att liket endaft ledsagades till grafwen af nå gra italienare. Danmark. Köpenhamn d. 11 Aug. Genom ett kongl. reskript har rifsdagen i dag blifwit öppnad på Christiansborg flott. J reffriptet yttras, att rifå: dagen har att för tredje gången handlägga det af fonungen bifallna förflager till förändringar i grundlagen af d. 5 Juni 1849, samt att — sedan detta förslag blifwit antaget och det af regeringen likaledes godkända förslaget till förfatningslag för monarkiens gemensamma ans gelägenheter derefter blifwit riksdagen medde ladt — fatta beslut derom, att nämnde före ändringar skola träda i kraft samtidigt med den gemensamma författningen, samt slutligen för att behandla särskilta högst nödiga lagförslag, som skola riksdagen föreläggas. RHReligions-Fribet. J en tid, då i detta ämne få mycket talas, skrifwes och diskuteras, torde det ej sakna ins tresse, att reproducera hwad en af wårt lands mest frejdade författare, f. d. Cancellirådet Carl Gustaf af Leopold derom tänkt och yttrat. Wi läna derföre af hans samlade skrifter följande: Friheten i tro, innebär nu mera än fordom. Den betyder oftast i wåra dar: friheten att tro intet, och att utsprida gudtösheten. Man trätte förr om fördragligheten af sekter i famma religion. Det år ej derom frågan, nu för tiden. Wi hafwa, i Stockholm, katolsk och res formert Gudstjenst. Jag tror, att en mabhor metansk skulle funna utan all fara tillåtas. Frågorna rörande religions-friheten blifwa således, enligt beskaffenheten af wårt tidehwarf, ide mera de samma fom fordom. Det upp: kommer ide mera, i någon dödligs sinne, en enda tweksam tanfe, huruwida de fom tro på förwandlingen, och de fom tro på betydelsen, funna lefwa broderligen tillhopa i samma land, och under en gemensam spira. Men då man nu inser detta med hela erfarenhetens wisshet, och derwid besinnar, huru många olyckor och blodtömningar den theologiska otålsamheten fos stat nationerna, så må man wål fråga, med på en gång löje och tårar i ögonen: hwartill så många seklers raseri och eländen? Hwariill det Parisiska Bröllopet? Hwartill den Ticilianska Aftonsången? Hwartill Jnqvisitions-tyranniet? Hwartill återkallandet af det Nanteska Ediktet? Hwartill millioner menniskomord, eller menniffos förföljelser, under olika namn, men för alldes les samma orsaker? O Theologi! Du swarar intet; men du ser werkningen af din stolta herrskningslystnad! Theologi! Du war en menniffo-låra, och du har welat passera för sjelfwa BGura-låran! Se der i ett enda ord, hälften af den yngre werl dens olyckor. Hwarföre ästadkommer fördragligheten i religionen, icke den minsta skakning i det menite liga samhållet, då deremot otålsamheten under flera seklers tid uppfyllt werlden med tigrar, fom ömsew s sönderslitit hwarandra? Derföre, att otålsamheten, genom sina orättwisor, sätter alla menskliga passioner i werfsamhet. Hwar: före har fortplantningsnitet i alla sekter afftans nat, och hwarföre söker ingen af dem mer att göra proselyter? Till en stor del derföre, art detta nit, denna ifwer att utbreda sig, röja sig wanligen häftigast wid sekternas forsta upp komst. Det är öfwersjudandet under kokningen. Men framför allt härleder sig denna lyckliga följd från den orsaken, att en sekt utgör icke nu ND —ncInn 2 2 oh 2 pe AÖAÖ( DU himmelsk rätt och sanning. Man blåser ick mera på elden, och den hat utslocknat. De rätta sättet, att göra en skoldisput wådlig, de är att anse den för sådan, och att straffa elke beskydda någon af meningarna. Men om, i anseende till sekterna i religi onen, tälsamheten således haft de, för werlden ugn, sällaste werkringar, få kunde frågas wore det ej wislig en handladt, att gå fori p den wäg man börjat, och att lemna religions friheten utan gränsor af något slags föreskrift Jag wet, att många berömde tänkare haf denna mering; men som denna mening, de oaktadt, lifwäl ide är min, skall jag tilläta mig att anföra mina skäl deremot. Jcke derföre Att Jag tror min röst i detta ämne wara af nä göt flags politisk betydenhet; men derföre at skäl, ehuru längfamt, ändå slutligen werka p den allmänna öfwertygelsen, och att borgerlig författningar aldrig hwila på någon gruni tryggare, än på denna. Se hår hwilka frågor, i anfeende till re ligion8s-fribeten, egentligen höra till wårt når warande tidehwarf. 1:o Kunna de ålas i ett land, som utspri da nya religisnå-låror, nya uppenbarel fer, mer eller mindre förenliga med der rådande? 2:o Kunna de tålas, fom under erkännande af Skriftens högsta myndighet, och mer fullkomlig wördnad för def läror, likwå fordra wissa förbättringar, åtminstone wis. fa nödwändiga förklaringar, wid den se kallade symboliska bekännelsen? 3:o Kunna de tålas, som förneka all uppen barad BGuda-låra, erkänna endast den na turliga religionen, och wilja fe den allene allmänt gällande? 4:o Kunna de tålas, som icke ens erkånne denna sistnämnda, utan förneka äfwen er Gud och ett tillfommande tillstånd? Jag förstår med tälas, friheten att icke al lenast för egen del hysa, utan äfwen bland an dra utsprida något af dessa förenämda tänte sätt. Man tillåte mig att beswara dessa frägor i annan ordning, ån de blifwit hår framställda. Lätom oss begynna med den sista och wigtiga. ste; den om friheten att erkänna intet slags re. ligionssära, ide ens den naturliga. Man på: minne fig, i förbigående sagdt, art jag här be: traftar mitt ämne under en helt och hållet po: litisk synpunki, och utan afseende till religions sanningarnas wärde i i och för fig sjelfwa Be: wisningen för detta wärde behöfwer ej min åt: gärd, och hör ej till närwarande afhandling. De fom yrka den sisinämnda meningen, säga: är det ena tankestwånget rättwisare år det andra? Hwad har det andeliga att göra med det werldsliga? — Tron med gerningars na? — Det tillkommande med det närwarande? Ager den borgerliga makten, att föreskrifwa el: ler bestraffa annat, än blotta gerningar? Om retiglong-befänne:fen ej hindrar dagliga brott, ej gör lagarnas stränghet umbärlig, bwartill tjenar den i borgerligt afseende? Och om las garne waka tillbörligen, hwartill behöfwes den? Hwarrill ett samhälls wång, utan fambällåk ändamål? Har man ej sett de swartaste laster, de grufligaste nidingsdåd förenas med religiongs nitet? Har man ej deremot fett till och med Ateister, fom warit de dygdigaste menniskor och de stillaste medborgare? Jag swarar dertill: Ni talar, min wån, för friheten af er enskilta öfweripgelse. och fås fom blott answarig för dess werkan på ert eget wål, och edra gerningar. Men fått er tanpvas righer, äfwen for andras, för ett helt samhäl. les, och säg mig uppriktigt, skall ni också då tänfa på samma fått? Om ni år en förftåns dig och wälgörande man, skall ni aldrig tillära, alt er fon uppfostras i denna teoretiska gudlögs het. Ni skall alltid och med skäl befara, att bes