(Jvnsändt.) Genom klockaken M. Möllerströms eniles digande från klockaretjensten och dermed Ätföl: jande löneförmåner i Hjernarps pastorat har en af stiftets bättre klockarelägenheter blifwit ledig. Till följd häraf äro wi och förwissade, att platsen ide kommer att sakna efterhuggare af bäde prester och lekmän; men såwida wi ide hafwa Hjernarps och Tostarps förfamlin: gars gemensamma åsigter i denna fråga oss allt för litet bekant, (hwilket wi ide tro), så funna wi tryggt råda de förstnämnde att spara fig be swäret med ansökningar, af fal, att bemälde kommuner säkert ite önska fig någon fModare prest, och wi tro, att pastor i denna del ide el: ler opponerar församlingarnes enhälliga önskan, hwilken af flere skäl ockå ide år fotad på oc befogad basis, utan att han, jemlift i ämnet gällande lagbestämmelser, som tillåta allmogen i Skåne, Blekinge, Halland och Bohus län art i samråd med kyrkoherden sjelfwe wälja fig den till klockare, fom de funna hafwa bästa för: troende till och att allmogen wid detta fria klockarewal skall på intet fått något intrång tillfogas, uppförer på förflag tre af de sökande mest tjeulige laici. Ty falftän det färffildta förhållande för Lunds stift eger rum, att ftif: tets adjunkter få eftersöfa klockarelägenheter, få är pastor derföre icke absolut förbunden att på förslaget uppföra någon prest, och alldraminst bör det komma i fråga när församlingarnes wilja och grundsatser, ia, äfwen intresse, der igenom eluderas eller åtminstone contradiceras. Enligt iakttagelser, fom blifvit gjorda rörande klockarelägenheter, hwilka blifwit besatte med prester, har ide fällan hwarjehanda mif;belåtenheter för att icke säga obehagligheter uppe stått, hwilka wi likwäl afhålla oss ifrån att här päpeka, men wela blott nämna, att det wäl icke fan nekas, att klockaretjensten åtminstone objefs tift är skiljd ifrän den presterliga, ehuru man på anförda skäl i Lunds stift subjektift will för ena dem båda. För wår del afundas wi ide det obefordrade presterskapets (capellaners och adjunkters) förbättrande lönewillkor, emedan desse ofta st äro alltför ringa, oh — enligt en författares nyligen ide oriktigt uttalade omdös me — i allmänhet ej uthärda jemförelsen med en skådespelares eller operafångareg, men wi hafwa, rörande ifrågawarande klockarelägenhets besättande, blott welat uttala wår erfarenhet och öfwertygelse, grundad på wederbörande os pinionsyttringar.