K. kunde hafwa inlåtit fig i ett sådant förhållande fom det derdts tade. Hon lät emellertid underrätta honom, att det förefallna ide skulle wara hinderligt i hennes godhet för honom. Sedermera erfor mamsell Ponnert af Charlotte, att både den omtalta flidan och henz nes barn woro döda. Charlotte berättade henne äfwen, att K uns der fitt wistande i Christiania (dit mamsellen äfwen genom Chars lotte hade sändt honom ett slags kakor, fom hon bakade, och fom han isynnerhet tyckte mycket om) hade hemsändt ett guldur såsom present till henne; men fadren hade gifwit det till en annan dame. Då unge hr K. kom hem, blef han uppbragt häröfwer, fordrade uret tillbaka och kastade det i wrede mot wäggen, sägande att hans älskarinna icke skulle hafwa ett ur, som burits af en annan; han ffuls le sända henne ett nytt och wida wackrare. Sedan FK. återkommit till Bergen, sände han d. 5 Sept. mams fell Ponnert ett tyskt poem med öfwerskrift: 7Av meine liebe Ca: ihinka, och undertecknadt: Dein innig liebender WW Deri för rekomma följande rader: 9 Cathinka, lass dich räbfren! Seh nicht stolz zu mir herab. Deine Grausamkeit fann fåhren Mich zu fråh zum Fälten Grab, Denn, o denn ich liebe dich! Den 16 i samma månad emottog hon åter genom Charlotte ett tyskt poem, undertecknadt: Ergebenst W. KN Det slutar fås lunda: vGin Wort von Dir, Cathinken, ist allein der Balsam, Der meine Wunden heilt nicht langfam. Då det nu led mot den tid att mamsellen tillika med Kosmos raman och hr Ulrich skulle återwända till Tyskland, mottog hon ge nom Charlotte ett norskt bref från K., hwaruti han formligt gör henne äktenskapsanbund. Det innehåller först några afskedswers få wål till mamsellen fom till hr Ulrich. De förstnämnde börja fålunda: Svem ffal mig nu saa fjerlig reffe Den Mandeldrik ifra fit Hjerte? ; 9 wersen till Ulrich (hwilken han kallar hr Lera) slutar fås unda: Adjö, Adjö, min brave Ben, Gud giv vi samles snart igjen! Han fortsätter derefter på prosa till mamsell Ponnert: Då jag nu fall tillmötesgå det tunga ödet, att du skall lems na Bergen, få fan jag ej annat ån uppenbara hwad fom under fer månader qwalt mitt hjerta; men jag gläder mig dock wid det hopp, att det stora anbud, fom jag i dag utför, ide skall blifwa fruktiöst. Sålunda wågar jag anhålla, att du will gifwa mig ditt hjerta och din hand på ewig trohet, och blifwa mitt lifs ledfagers ffa och med mig dela jordlifwets mede och motgång i ett kärligt äktenskap, då will jag äter lofwa dig min hulda trohet och genfårs lek, samt will blifwa din trogne försörjare, och skulle Gud bort falla mig först, så fan du wara wiss om att ega så mycket efter min död, att du fall funna lefwa sorgfritt. För öfrigt skall jag föra dig till alla nöjen, fom du fan önffa, få länge Gud anfer oss wärdige att lefwa tillsammans. I detta bref fan jag ide uppens bara för dig alla mitt hjertas hemligheter, emedan jag förmodar, att hr Lera måste hjelpa dig att läsa norska, och tywärr är jag ännu få rag, att jag ide fan skrifwa tyska. Då jag hör Charlottes goda omdöme om hr Lera, ernar jag anställa Honom såsom fullmägtig vå mitt kontor, derest Han önskar det, eljest fan han blifwa asfuradöreagent, efter och om han få will blifwa anftäld på mitt ångfartyg Gleer. Sedan jag fommir öf: werens med mamsell Cathrina, skola wi närmare talas wid. Och så får du ursäkta, hwad jag här will be dig om. Jag ernar förära Charlotte en sak, emedan hon warit outtröttligt upps märksam och tregen denna sommar i min sjukdom, så att man icke hört ett ord af henne om allt det, som warit henne anförtrott. Hon har warit tregen öfwer litet, men jag will sätta henne öfwer mera. Jag ernar skänka henne en wacker shawl eller tyg till en klädning; hwad menar du? Jag will be dig ombesörja det, men säg ingenting till henne derom, förrän du lemnar henne det, så skola wi framdeles öfwerenskomma derom. Sedan han derefter tackat henne för det Hon afwisat de herrar Ii Bergen, hwilka wid Kosmoraman gjorde kur till henne, och för: nyat en förut gjord anhållan att brodera ett par tofflor åt honam flutar han sålunda: Något smicker fan jag ej utföra till dig, då jag älskar dig förmydet, men får härmed afbryta under förwäntan af ett behag: ligt swar, och war emellertid wånligt och med tillgifwenhet hälsad från din hoppfulle ewige älskare Woliert Emil FK. (Forts.)